Avundsjukan eller lögnen
Debatten om barnbidraget är Sverige i ett nötskal. Maud Olofsson vill inkomstpröva bidraget för att ”det är lite orättvist att [höginkomsttagare] kan spara de här pengarna medan andra inte kan göra det”. Bland alla sociala problem som finns i Sverige väljer alltså Olofsson att uppmärksamma att höginkomsttagare kan sätta av lite pengar till sina barns framtid. Då har de med Olofssonsk logik fått behålla för mycket, och staten bör kapa åt sig de pengarna (det kan ju inte vara för att sänka höginkomsttagarnas skatt för det indragna bidraget, då kvarstår ju ”problemet” att de som tjänar mycket får några hundralappar över).
Socialdemokraterna ger lika klara besked om varför de vill ha barnbidraget kvar. För barnens skull? Bnööp. Fel svar. Föräldrarnas? Du skojar. Varför? För den stora statens och de höga skatternas skull. ”[Barnbidraget] gör att man kan ta ut mer skatt av dem som tjänar mycket” säger socialdemokraternas Thomas Östros, och menar vidare att bidraget ”har gjort att det finns en bred uppslutning kring välfärdssystemen”. Den generella välfärdsstaten lever på att skapa illusionen att nästan ingen skulle klara sig utan bidrag, en simpel lögn även enligt Östros, välfärdsstatens försvarare.
En regering som spelar på avundsjuka mot föräldrar som försöker trygga sina barns ekonomiska framtid står mot en opposition vars främsta solidaritet och omsorg är mot den stora staten. Och så finns det finns folk som hävdar att vi inte lever i ett socialistiskt land.
mars 26, 2008 @ 12:36 e m
Kanske menar Maud att cut-off-nivån i behovsprövningen skall vara fix över tiden. Det skulle betyda att alla hamnar över nivån i framtiden och därmed är bidraget avskaffat.
Nu tror jag inte det, men hon borde själv dra slutsatsen att sann behovsprövning av barnbidrag i Sverige redan idag leder till avskaffande.
I övrigt: Tack för en välinformerad och välskriven journalistisk insats på din sajt. Jag återkommer flera gånger om dagen för avkoppling och inspiration.
mars 26, 2008 @ 12:43 e m
Tycker tvärtom att det verkar väldigt vettigt att inkomstpröva det. Kan detta vara ett första steg mot att se bidrag som ett stöd för fattiga, att det normala är att folk _inte_ får bidrag vore det väl väldigt bra.
mars 26, 2008 @ 12:49 e m
Nu är det heller inga astronomiska belopp som gör en till höginkomsttagare enligt Olofsson. 240 000 kr/år, dvs 20 000/mån, är inte vad jag skulle kalla höginkomsttagare.
Frågan är i vilken värld hon lever.
mars 26, 2008 @ 1:37 e m
Maud, jag är så besviken. 🙁
mars 26, 2008 @ 2:30 e m
Den analysen är så knivskarp att man nästan blöder av att läsa den. Synd bara att du är den enda i Sverige som gör den. Bra skrivet Mattias!
mars 26, 2008 @ 2:35 e m
Jag kan inte se varför bidrag skall delas ut till familjer som inte behöver det. Jag tror nog att ”orättviselogiken” knappast ligger som grundläggande motivering för Maud Olofsson. Däremot får man naturligtvis se över marginaleffekterna.
Med tre barn får jag 3150 kr netto om jag minns rätt. Ibland är jag ”höginkomsttagare”, dvs tjänar mer än 20000. Drygt 15% av lönen alltså. En lönesänkning med några hundralappar skulle säkra 3000 mer netto…
mars 26, 2008 @ 11:29 e m
Ja vad ska man säga *suck*skrev några klena rader jag med, man blir bara så stum
mars 27, 2008 @ 1:25 f m
Avskaffa barnbidraget! Men om vi nu prompt ska ha det så ska det fn gå till alla. Snart är det ingen ide att jobba längre om de ska lägga sån här skit ovanpå det plundringssystem som är progressiv inkomstskatt. Pengar är nåt som skapas genom arbete och inte nån jävla oformlig massa som ska ”omfördelas”. Det är helt sjukt att ta någons egendom och ge den till någon som ”behöver” det. Varför ska jag skapa något om det ändå ska tas ifrån mig ? Då kan jag ju lika gärna lägga mig ned och ”behöva” istället så slipper jag jobba.
Ska vi köra på det? Alla slutar jobba, pengar är ju tydligen nåt som växer upp ur marken ändå så varför anstränga sig. Staten kan ju trycka hur mycket sedlar som helst och dela ut till alla, det blir asbra! Då kan vi ta alla våra nytryckta sedlar och gå ut och handla massa saker som trollats fram ur luften! Vilken fest det blir!
mars 27, 2008 @ 2:23 f m
Barnbidraget är, precis som Mattias säger, mest ett utslag av politsk klåfingrighet, ett sätt att frånta manöveruttrymmer från dom enskilda och (med visst fog) få dem att känna sig som varandes i beroendeställning gentemot staten, och politiskt beslutade utbetalningar.
De som förordar detta (men klarar av att ta sig förbi ovanstående med hedern i behåll) brukar hävda att barnbidraget utgör en omfördelning från individerna till sig själva, men över tiden, typ:
Som unga med måttligare inkomster, och högre utgifter och behov, speciellt med små barn är det angeläget att få ett större ekonomiskt utrymme. Samt att när man blivit äldre, fått lite högre inkomster, betat av sina lån, skaffat sina prylar och när barnen har flugit ut osv, har de flesta mer ekonomiskt utrymme än de behöver. Påståendet är alltså att barnbidraget utgör en tidigareläggning av tillgänligt ekonomiskt utrymme över ens livscykel.
Även om man inte håller med om det lämpliga i ett dylikt arrangemang får man respektera att det är ett giltigt argument, en ståndpunkt för politiskt tillrättaläggande som är bättre motiverad än mycken social ingenjörskonst och annat förmynderi.
Att vilja ändra sådant är förstås inte lätt, och Maud Olofssons förslag är ett bra exempel på detta. Och marginaleffekterna vid gränsdragningarna blir förstås fullständigt stolliga.
Jag anser personligen att barnbidrag är fel på rent principiella grunder. Men jag kan faktiskt se en poäng med (de seriösa) argumenten för detsamma. Och jag menar att allt dette skulle kunna tillgodoses med ett avdrag i stället beroende på försörjningsbörda. Man får lägre skatt ifall man har fler minderåriga barn att försöjra.
Istället för bidrag, en skattereduktion. De enda som skulle ’drabbas’ av detta är de som inte försöjrer sig själva. Betalar man ingen skatt på sin lön får man inte tillgång till detta avdrag. Vilket är en i grunden sund princip: Skaffa inte barn innan du klarar av att sörja för dem.
Att även ’rika’ skulle få tillgång till detta avdrag är inget större bekymmer menar jag. Och dessMen dessutom skulle mycket av illegitimiteten försvinna om man bryter med tanken att ’bara för att man behöver skall man få’.
I ett första steg tycker jag att idén ’när man väl behöver, skall man inte behöva avstår lika mycket’ är betydligt mera tilltalande …
mars 28, 2008 @ 10:20 e m
/
Bra idé, den med skatteavdraget!