Dagsedlar åt socialliberalismen
”Resultatet av socialliberalismen är inte att friheten bevaras, om än i något urvattnad form, utan att någon makthavare i varje enskilt fall har att överpröva din frihet för att se om du har rätt till den, eller om de behagar inskränka den för att tillgodose andra mål. Socialliberalismen föder förmynderi, överhetsvurm och teknokrati, och företrädare som i sin pompösa ”pragmatism” tror sig stå över rätt och principer och vara klippta, skurna och pålästa nog för att diktera hur andra lever sina liv i stort och smått.”
Det skriver jag i en artikel i nya numret av Liberal Debatt (nr 5-6 2007) som av redaktionen fått rubriken ”Socialliberalismen är mer socialism än liberalism” (det är också redaktionen, inte jag, som låter påskina att ”nativiteten” skulle vara ett annat uttryck för ”arbetskraftsutbudet”, snarare än ett alternativt teknokratiskt mål. Den refererade DN-artikeln om fettskatten publicerades dock 2004, mitt misstag.). Det verkar inte finnas någon direktlänk (uppdatering: det fanns visst här), men artikeln hittar man genom att klicka på antingen omslagsbilden eller ”Aktuellt nummer” till höger.
Min tes är att socialliberalismen blir en konsekvent överhetsideologi genom att göra friheten till något som måste överprövas och vägas mot andra godtyckligt valda storheter av en tänkt eller verklig makthavare. Detta i motsats till att, som liberalen, se frihet som grundvärde och rättighet för varje människa, något man kan hävda gentemot statsmakten.
Rent konkret använder jag DN:s politiske redaktör Niklas Ekdal som exempel på hur socialliberalen i stort och smått ser sig lämpad att inskränka människors självbestämmande. Ekdal är inte på något sätt den mest socialistiske socialliberalen, men det hade varit att sparka in öppna dörrar att exemplifiera med en statskramare som Bengt Westerberg, en förmyndare som Gabriel Romanus, eller för den delen en nitisk detaljreglerare som Jan Björklund. Ekdal befinner sig på rätt sida om den borgerliga regeringen och pläderar för någon form av plattskatt, vilket närmast gör honom till extremist i den dagspolitiska debatten. Ideologiskt, och till hans fördel kan nämnas att han emellanåt diskuterar ideologi, är han ändå långt ifrån liberal både rörande ekonomi (där han vill ha så långt driven nivellering och så höga skatter som det bara går utan att effektiviteten tar alltför stor skada) och rörande individuella friheter (han vill t ex kontrollera vad vi äter och dricker). Och så finns den där mästrande tonen som är så typisk för just socialliberaler.
Tillhör du den där dryga skaran som tror att du är en lite fiinare frihetsvän för att du kallar dig ”sociaalliberal” bör du definitivt läsa artikeln. Ni som stött på dem har antagligen redan klickat er vidare.
Trevlig läsning.
oktober 31, 2007 @ 11:00 f m
Jag kommenterar den här: http://sundevall.blogspot.com/2007/10/mattias-svensson-r-ingen-frihetsvn.html
Trevlig läsning.
oktober 31, 2007 @ 11:05 f m
Jag läste artikeln igår, och det fanns många bra poänger däri. Här är f ö en direktlänk till artikeln.
oktober 31, 2007 @ 2:01 e m
Gott 😉
oktober 31, 2007 @ 3:39 e m
Ingen risk, jag är en anarkist.
november 2, 2007 @ 1:57 e m
Effekt;
Multinational Corporations Versus Democracy
When a government restricts or regulates an industry – for example by banning factories from dumping poisonous metallic waste into rivers and harming vast portions of the natural world, those companies responsible can choose to obey the law by taking responsibility for their side-products. They can do this by cleaning up the waste or by upgrading or changing their procedures. Both of those cost companies. In the modern global world, many multinationals choose to move production abroad rather than comply.
http://www.vexen.co.uk/countries/multinationals.html
november 2, 2007 @ 2:37 e m
Erik/
Är det därför alla multinationella företag flockas i Afrika? Eller vänta nu, det gör de visst inte. Dessvärre.
november 3, 2007 @ 3:55 e m
Om man inte är så ideologiskt färgad och tittar på de praktiska effekterna av globaliseringen så kanske du hade sett att inkomstklyftorna ökar, miljön förstörs och demokratiseringseffekterna är obefintliga.
Man behöver bara goggla lite så vaknar man från nyliberala hallucinationer.
november 14, 2007 @ 1:26 f m
Socialliberalerna och alla övriga skulle ju faktiskt kunna ha sitt välfärdssamhälle samtidigt som alla medborgare fritt skulle kunna leva i en nattväktarstat. Nattväktarstaten bör kanske då nära nog kunna finansieras med stämplingsavfifter, böter och att seignioraget är reserverat för en riksbank. se ”Återupprättandet av seignioraget” http://files.meetup.com/409131/Pengar1.pdf
Utöver den rena nattväktarstaten så skulle det kunna finnas medlemsbaserade ”välfärdsregioner” med valbara tillval (option) där alla som bor i regionen fritt väljer medlemsskap och vilka tillval som man vill betala för.
mars 16, 2009 @ 9:45 e m
Hej Mattias.
Det var visserligen länge sedan det här ämnet var uppe på din blogg men jag skulle ändå vilja göra ett inlägg.
Jag kan i stort sett hålla med om det du skriver om socialliberalismen. I och med att socialliberalismen är beredd att hela tiden göra undantag så blir ideologin ingen frihetsvän. Som klassiskt liberal bör man alltså vara kritiskt mot denna ideologi. Men likadant skulle naturligtvis en socialist kunnat tänka om socialliberalismen. En socialist skulle kunna hävda socialliberalismen är ingen vän av socialisering eftersom socialiberalismen alltid är beredd att göra undantag och ta hänsyn till människors rätt till frihet. Det visar väl att socialliberalismen relativt sätt ändå är en vän till friheten i jämförelse med socialismen.
mars 17, 2009 @ 8:07 f m
En god poäng där.
Konsten att stirra sig blind på staten - jimmysand.com
maj 17, 2017 @ 3:24 e m
[…] Liberal Debatt, nr 5–6/2007, kritiserade socialliberalismen. Inte mig emot. På sin blogg lyfte han själv fram följande […]