Där inga hus fick växa till himlen
”Under knappt fem minuter den 2 april 1991 var Team Boro ett elitserielag. Laget från det lilla samhället Landsbro utanför Vetlanda hade lockat profiler som målvakten Rolf Ridderwall och Anders ”Masken” Carlsson. I den direkt avgörande matchen i ishockeyns kvalserie till Elitserien tog de ledningen med 1–0 borta mot Västra Frölunda, som dock vände och till slut vann med 6–2.
Team Boro var vid denna tid inte bara ett hockeylag med siktet inställt mot den yppersta eliten. Bakom satsningen stod Landsbros anrika småhustillverkare Borohus som ensam sponsor. Under ledning av VD:n och ägaren Curt Wrigfors hade Borohus gått från ett HSB-ägt krisföretag till marknadsledande inom småhus på en kraftigt expanderande byggmarknad.
…
Precis som Landsbro hamnade i centrum av 1980-talets uppgång, hamnade det också i centrum för 1990-talets kris. En kris som med minskande ekonomi tre år i rad var den längsta i fredstid, där sysselsättningen föll kraftigare än under 1930-talskrisen och konkurserna mångfaldigades. På bara något år försvann Landsbros huvudsakliga arbetsgivare, och tillgångarna spreds bokstavligen för vinden.”
Nu kan man på kulturmagasinet Voltaires hemsida läsa mitt reportage från i våras om Landsbro, som stod i centrum för den största konkursen under 1990-talskrisen. Här försöker jag teckna en bakgrund till 90-talskrisens orsaker och förlopp, och ta reda på vad som sedan hände med Landsbro.
En mastig bit helgläsning på 7 websidor.
oktober 17, 2008 @ 5:55 e m
Bra artikel. Den här nedgången, ”utrensningen”, kreativa förstörelsen – eller vad man nu ska kalla det – verkar vara svårt för många att greppa. T.o.m hårdföra marknadsliberaler skriker efter statens hjälpande hand när motgången blir för stor. Med resultatet att vi även fortsättningsvis ser stora olönsamma fabriker, vars produkter de flesta ratar. De amerikanska fordonsindustrin är väl det bästa exemplet. Vi skjuter problemen på framtiden, och alla små bubblor kommer en dag att växa till en jättebubbla.
oktober 18, 2008 @ 2:46 e m
Är uppvuxen i Vetlanda och har sett det du beskriver på ganska nära håll, men mestadels med väldigt unga ögon och därför var det kul att läsa din granskning idag, många år senare. Mycket intressant, tack ska du ha.
oktober 18, 2008 @ 4:41 e m
Fascinerande hur ett enskilt initiativ kan dra igång en hel bygd men också sänkas av omvärldsberoendet. Den här artikeln gav skjuts åt en idé jag grunnat på. Tack.
oktober 19, 2008 @ 12:48 f m
Nej du…detta inlägg får jag ta och läsa i morgon…god natt…:)
oktober 24, 2008 @ 1:28 e m
Bra skrivet. Glimten i ögat. 🙂
Vår blogg handlar om att stärka sin självkänsla & sitt självförtroende för att ta sig igenom livets motgångar på ett bra sätt. Att må bra & gå hand i hand med sig själv – det är ändå dig själv du ska stå ut med under hela livets lopp! 🙂 LÄS?!
oktober 26, 2008 @ 8:17 e m
Jag har glömt att kommentera din artikel i Voltaire. Den är bland de bästa du har skrivit.