Ekostoppad, grönmögad eller klimatslut?

Tidningen Redeye i Chicago uppmärksammar hur ”miljömedvetenheten” tar sig allt sjukare uttryck. Om man börjar fundera över att torka sig i röven med gamla datautskrifter istället för att ”slösa” på toalettpapper, hetsar upp sig över att moderna bilar är utrustade med uppvärmning för rumpan, eller får ångest av att ha glömt sin tygkasse och använda en av plast för att bära hem matvarorna, nä då är man kanske inte riktigt frisk. Å andra sidan finns tydligen speciella ”ekoterapeuter” redo att erbjuda sina miljömässigt, om än inte plånboksmässigt, skonsamma behandlingar. Snart kan du istället bikta dina miljösynder till miljöorganisationer, och för en avlat få ”eco-pardons”. Så finns det folk som hävdar att miljöfanatismen inte blivit en religion…

Johan Ingerö brukar ofta och förtjänstfullt driva med miljöpartisten Birger Schlaug, inte minst för dennes lansering av begreppet utshoppad. Jag förundras mest över att begreppet antyder en tid dessförinnan, en tid då Birger Schlaug hängivet följde modetrender, samlade på sig gadgets med sylvass spetsteknik, lät sig ledas av reklamen och rentav ägde en rakapparat. En tid som ska ha slutat för bara tolv år sedan, dvs mitt uppe i hans andra period som miljöpartistiskt språkrör. Finns det bildbevis, Birger? Du kan väl inte ha blivit ”utshoppad” av att någon gång i veckan botanisera bland det blåvita sortimentet på Konsum?

Nåväl, det jag funderar över är om det går att hitta en lika störande klämkäck term för den osunda besatthet av sopsortering, återanvändning och en återgång till primitivare alternativ som kallas att leva ”miljövänligt”. Jänkarna kör på ”Eco-overload” eller ”climate change fatigue syndrome”, men vad vore en bra svensk term? Ekostoppad, grönmögad, klimatslut, sorterad i brännbart eller kanske ”i klimateriet”?