EMU2003: Felet som aldrig avslöjades

 

Diagrammet till vänster om skillnaden i tillväxt mellan Sverige och EMU-området var fel.
Diagrammet till vänster om skillnaden i tillväxt mellan Sverige och EMU-området var fel.

Gjorde vi inga fel på nej-sidan då? Det gjorde vi förstås. Vi var glada amatörer, nördigt intresserade av sakfrågan, men inte alltid kommunikativt begåvade. Konflikterna kring vad som skulle stå i texten i den första broschyren höll sånär på att spränga hela Medborgare mot EMU. Dessutom var många av oss förlorare, vana att tillhöra en minoritet och kanske med en fallenhet att välja fel strider. Eurofrågan var ju för de flesta av oss på den borgerliga kanten just en sådan, åtminstone karriärmässigt. Men det fanns andra. Idén att i några dagar efter Centerns Hitler-debacle i Almedalen lägga upp ett omfattande och underbyggt försvar för att det gick att dra paralleller mellan Hitlers styre och EMU-projektet var en sådan. Jag hann precis tillbaka från Visby för att avstyra den tanken.

Och jag vågar först nu avslöja ett fel inom Medborgare mot EMU som hade kunnat bli riktigt avgörande. Det publicerades nämligen i den valtidning som vi skickade ut till 1 350 000 hushåll. Här ställs tillväxten i Sverige mot tillväxten i EMU-området och sägs vara 2,4 i Sverige men 0,1 i euroområdet mätt i BNP på årsbasis, vilket blev ett mycket pedagogiskt diagram i tidningen. Så mycket skiljde dock inte tillväxten mellan områdena, siffran var något slags kvartalsindex för att på så vis verka ännu bättre.

Ekonomin var en av de absolut viktigaste frågorna för dem som röstade nej, och Medborgare mot EMU hade (med rätta) hög trovärdighet i denna fråga. Hade detta sakfel upptäckts i vårt mest spridda valmaterial som inte hade hunnit eller kunnat korrigeras innan själva omröstningen så hade det blivit svårt att hantera, även om det förstås kunnat påpekas att tillväxten trots allt var högre i Sverige än i euroområdet om än inte så mycket högre.

Jag har inte hunnit gå tillbaka och kolla upp siffrorna, så det här är en minnesbild. Då, 2003, fick jag det klart för mig i ett så sent skede att det bara var att hålla andan och hoppas att ingen på motståndarsidan skulle upptäcka det. Nu är det kanske dags att andas ut.