En uppgörelse med svensk alkoholpolitik
”Brattperioden innebar dystra tider för den törstiga delen av Sverige. Den som ville ha en motbok för att kunna köpa alkohol i systembutik var tvungen att lämna ut detaljerade uppgifter om sig själv; bland annat yrke, ekonomi, hyra och intyg från minst två kända personer om att man levde ”ett nyktert och ordentligt liv”. Hembesök var vanliga för att avgöra och styrka personens uppgifter. Kvinnor fick automatiskt lägre ranson, gifta kvinnor och hembiträden ingen alls. Inte heller den som var under 25 år, den som hade nykterhetsanmärkning eller annan anmärkning i brottsregistret eller bodde i arbetarbarack eller annan kollektiv bostad kunde få motbok. Om man var skuldsatt eller inte hade betalt sina skatter blev ransonen lägre.
…
I DDR och andra totalitära stater kontrollerades ”de andras liv” för de åsikter och partisympatier de eventuellt kunde hysa. I Sverige kontrollerades ”de andras liv” för att de ville dricka alkohol. Metoderna var desamma, lockade fram samma mörka sida av byråkrati och människorna i den. Måhända kan spriten och den nitiska omsorg den ägnats på ett perverst sätt ha räddat den svenska demokratin och friheten på samhällets övriga områden. Frågan är vad en Åke Lemming arbetat med i ett annat samhälle. Frågan är vad Ivan Bratt kunnat åstadkomma om han inbillat sig att den stora samhällsfaran låg i kapitalets utsugning, teknologins frammarsch eller det judiska inflytandet, snarare än i alkoholen. Sådana frågor borde stämma till eftertanke, inte minst bland Bratts och restriktionssystemets beundrare.”
Voltaire har nu på nätet publicerat min artikel från sommarnumret om svensk alkoholpolitisk historia. Det är berättelsen om en liten klick, huvudsakligen folkpartister, som vid sidan om lagar och demokrati sjösätter ett kontroll- och restriktionssystem som i fråga om utsugning, hyckleri, byråkrati och integritetskränkningar är svåröverträffat i något demokratiskt land. Ett system som smörjt och frambringat en stor och obrottsligt lojal byråkrati som kastar sina skuggor över debatten än idag. Alkoholmonopolet och dess åsiktskontroll lever fortfarande, liksom många restriktioner.
Så sent som i förra veckan hyllade avgående folkhälsoideologen Gunnar Ågren detta motbokssystem, utan att ägna en rad åt dess mörka baksida.
Folkpartiet har ännu inte gjort upp med att ha infört detta restriktiva motbokssystem som inte bara gick emot varje liberal ansats – från marknadsekonomi till personligt självbestämmande och elementär integritet – utan också drevs igenom närmast genom en statskupp.
Lång, viktig och förhoppningsvis underhållande läsning. Exempelvis om bakgrunden till uttryck som ”guldkrog” och ”krogrond” och förklaringen till varför en arresterad fyllerist hade tio ägg på sig.
november 6, 2008 @ 12:46 f m
Folkpartiet borde ta avstånd från sitt förflutna, be om ursäkt, brännmärka och namnge sina omänskliga föregångare och lägga ner folkhälsoinstitutet.
november 6, 2008 @ 11:38 f m
Att begränsa inköp av alkohol för vanliga människor är ett misslyckande. Målet måste alltid vara att vi själva skall hantera detta på ett bra sätt. Ett inköpskort vore OK, utan tak. Jag skulle kunna tänka mig ransonering och spärrning av inköpskort vid t.ex rattfylla eller andra brott relaterade till alkohol.
november 7, 2008 @ 8:21 f m
Nu har jag läst din del om monopolet i Voltaire och oj vad bra du skriver! Tackar för en trevlig läsupplevelse och lite nyväckt liberalistisk kampglädje.
november 8, 2008 @ 7:28 e m
Intressant läsning du bjuder på. Läste med intresse hela artikeln på Voltair.
Jag har en invändning mot ditt resonemang, eller snarare jag har ett gott skäl till fortsatt monopol av försäljning. Dock finns inget som säger att monopolet skall se ut som nu. För min del är det inte utifrån alkoholrestriktion som monopolet skall behållas utan för att det i varje liten hålla i landet ger oss ett brett utbud av olika drycker. Ett utbud som är svårt att finna på andra platser i världen, framförallt när man kommer ut i mindre städer.
Dock håller detta argument på att monteras ner när självplocksaffärerna ersätter de systembolag som tidigare serverade oss ett brett utbud. Idag minskar utbudet.
november 8, 2008 @ 7:38 e m
Ah, särintresset ljuger aldrig. Dricker man vin och gillar mångfald och bor i landsort är det klart att man gynnas. Det låter dock inte som en offentlig kärnuppgift att hålla med ett rikt alkoholutbud 😉 Jag har även en bekant som gillar udda ölsorter och han är emot Systembolagsmodellen eftersom den innebär att öl utanför storsäljarsegmentet vanligen är gammal när man köper den på mindre orter.