Epidemier, skråväsende och antiamerikanism
“Varning för jazz!
Jazz är en hemsk infektionssjukdom, som med stora steg närmar sig våra friska kuster …
Jazz är importerad från Amerika och har på kort tid nedsmittat alla kaféer och danslokaler i London för att så småningom sprida sig till Paris och Berlin …
Jag varnar! Ej minst musikerna. De stackars musiker som ”jazzar” 7 à 8 timmar om dagen förlorar snart nog sin konstnärliga kapacitet, och håller han på länge därmed, så blir han ofelbart idiot.
Upp alla goda krafter, låtom oss anlägga både karantäns- och avlusningsanstalter så kunna vi kanske undgå den epidemi som nu så svårt grasserar i det stackars hemsökta Europa.”
Citatet är från 1921 och kommer från Hjalmar Meissner, då ordförande i Musikerförbundet. Det finns återgivet i Johan Fornäs Moderna människor – folkhemmet och jazzen. Jag reagerade för att det i all sin daterade komiskhet har förvånansvärt stor samtidsrelevans.
1. Det epidemiska språkbruket
Jag trodde att missbruket av läkardiagnoser och metaforiska användningar av termen epidemi var ett relativt nytt fenomen. Men de som idag varnar för ”fetmaepidemier” eller ”narkotikaepidemier” eller hävdar att ungdomars psykiska ohälsa beror på videofilmer eller att folk tar sig ett glas, är i själva verket moderna efterföljare till de ”experter” som en gång i tiden försökte utnyttja detta språkbruk för att varna för ”jazzepidemin”, som då var ett vedertaget begrepp.
2. Fackliga särintressen
”Svenska Musikerförbundets syn på jazz dikterades av fackliga hänsyn. Hjalmar Meissner avvisade 1921 denna musikform, när ickeanslutna jazzkapell konkurrerade om jobben med förbundets traditionella underhållningsmusiker, men vände 1930 som förbundsordförande till en positiv hållning som stöd för de svenska jazzmusiker som anslutit sig. … [S]å sent som 17 oktober 1937 ordnade förbundets Stockholmsavdelning en demonstration mot att utländska musiker fick arbetstillstånd i landet, föranledd av att Freddie Brethertons engelska orkester tillåtits spela på Grand Hôtel. Demonstrationen avslutades med att Hugo Alfvén dirigerade en orkesterkonsert.” (s 39)
Motivet bakom den ”välvilliga” varningen för musikerns förlorade förstånd och kreativitet var alltså en mer välklingande version av nutidens ”Go home!”. Först för en utländsk musikform, och ett bra tag därefter för utlänningar bärandes denna kultur. På 1930-talet var tanken att endast svenska musiker ska spela i Sverige lika etablerad som Byggnads föreställning att endast svenska byggnadsarbetare ska bygga i Sverige, stödd av lika ogenerat fackligt särintresse och av lika absurda retoriska övertoner.
Det är inte heller helt långsökt att dra paralleller mellan Hjalmar Meissners desperata försvar för en dåtidens bekväma ordning och garanterade försörjning för de musiker som var inne i systemet, och Horace Engdahl med fleras försvar för en ensidigt särintressedikterad upphovsrätt.
3. Antiamerikanismen
Då som nu tycks allt som överheten finner ont (men som folk gillar och vill ha) komma från Amerika. Och då som nu erbjuder sig den välvilliga överheten att ”skydda oss”. Tack vare Amerika finns dock ett internationellt gångbart svar på slika erbjudanden: Fuck you!
januari 9, 2008 @ 1:14 e m
Dagens artikel pa Wikipedia är ”Swedish emigration to the United States” och där hittar man följande roliga episod, apropa punkt nummer tre ovan. Hans Mattson, emigrant och överste under inbördeskriget, for till Sverige för att övertyga fler svenskar att flytta:
Mattsson’s first recruiting visit came immediately after consecutive seasons of crop failure in 1867 and 1868, and he found himself ”besieged by people who wished to accompany me back to America.” He noted that
? the laboring and middle classes already at that time had a pretty correct idea of America, and the fate that awaited emigrants there; but the ignorance, prejudice and hatred toward America and everything pertaining to it among the aristocracy, and especially the office holders, was as unpardonable as it was ridiculous. It was claimed by them that all was humbug in America, that it was the paradise of scoundrels, cheats and rascals, and that nothing good could possibly come out of it.”
Gamla vanor sitter i… 🙂
januari 9, 2008 @ 4:27 e m
Jag tyckte att Horace inlägg var mycket bra! Menar du att du håller med de Moderater som attackerar upphovsrätten genom att hävda att de har rätt att ta del av andras intellektuella produkter genom fildelning? Detta förvånar mig i så fall mycket.
MVH
Linus M