Finansvärlden mellan Atlas och Washington

Financial Times har hittat fyndiga metaforer för motsättningarna kring hur man ska hantera den begynnande finanskrisen. Antingen anser man, med handen på Ayn Rands Atlas Shrugged, att de som orsakat kreditförluster också ska ta förlusterna. Eller så anser man att det är centralbanken och politikerna i Washington DC som ska komma branschen och då särskilt de misskötta finansföretagen till undsättning med skattemedel.

Nu handlar den förstnämnda inställningen i ärlighetens namn mer om österrikisk nationalekonomisk konjunkturteori än om en aldrig så inspirerande roman (även om Rand var inspirerad av österrikarna och framför allt Ludwig von Mises). Visst blir det lite löjligt att FT kallar denna marknadslösning för ”dogmatisk”. Om än talande för att aldrig så benhårda finansmarknadsaktörer tenderar att bli mjuka och välvilliga inför statlig välfärd som gäller dem själva och den egna branschen.

(Den som för övrigt vill ha ovedersägliga bevis för att vänstern är mer intresserade av att värna den stora staten än av att värna de fattiga och utsatta: Notera att de är de första att kräva och försvara sådana krediter till finansvärlden, på folkflertalets bekostnad.)

Ekonomen Stefan Karlsson är på gång med en rapport åt Timbro där han tittat närmare på Riksbanken utifrån österrikisk teori. Detta som ett led i en rapportserie som ”med ideologiska glasögon” försöker förklara olika samhällsföreteelser utifrån klassiska tänkare. Det kommer att bli riktigt intressant.

(Tipstack till Rolf)