För i helvete!
Här försöker man dra igång en liten diskussion och tävlan kring vilken riksdagsledamot som lagt de mest liberala motionerna under allmänna motionstiden. Jag hade väntat mig att få motförslag, andra värderingar, påminnelser om vem jag glömt eller andra reaktioner på ämnet, men nejdå.
Det dröjer inte en minut så kommer första gnällkommentaren om att Fredrick Federley och Annie Johansson – som lagt de särklassigt mest liberala motionerna – minsann röstade för FRA-lagen och är svikare och falska och yada yada. Så har det fortsatt. Samma tröttande gnöl hos HAX.
Jo, jag vet att Fredrick och Annie svek i FRA-omröstningen och jag blev förbannad och ledsen. Det är jag fortfarande. Men för att uttrycka sig milt tror jag att det budskapet gått fram. Jag säger inte glöm eller förlåt, men jag gör skillnad på att vara förbannad över en konkret sak och detta illvilliga, malande gnäll där allt är fel hela tiden, och jag hoppas att jag aldrig passerar den gränsen.
Man måste kunna hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt, och klarar man inte det så föreslår jag att ni som kommenterat hellre glömmer bort FRA, om det nu är något helt annat som diskuteras. Särskilt om ni bara vill gnälla på dem som gjort bra ifrån sig när de gjort bra ifrån sig. Hur funkar man då, har man bara bitterhet i huvudet som ett oändligt kar att ösa ur? Och hur ser prioriteringen ut? Hade ni föredragit att Annie och Fredrick inte motionerat om liberala saker? Att ingen föreslog marknadshyror eller avskaffad LAS? Fortsätter ni gnälla på dem som gör bra saker utan ett fläckfritt och snövitt förflutet så är jag rädd att ni får som ni vill genom att förpesta stämningen för alla.
oktober 10, 2008 @ 12:37 f m
Well put.
oktober 10, 2008 @ 1:26 f m
Väl talat.
Bra att någon håller huvudet kallt, när det hettar till.
oktober 10, 2008 @ 7:50 f m
Nja, jag hettar gärna till, men försöker att inte älta i evinnerlighet.
oktober 10, 2008 @ 3:08 f m
Alla andra frågor förbleknar i skuggan av FRA. Det är därför.
oktober 10, 2008 @ 7:50 f m
Sorry, jag kan inte ge frågan den digniteten att den överskuggar allt annat. Särskilt som jag själv var en av dem som vaknade sent.
oktober 10, 2008 @ 7:25 f m
Det är knappast förvånande. FRA-lagen ligger till en sådan last för dessa ledarmöter att det fullkomligt diskrediterar dem som liberaler. Det spelar ingen roll hur bra och liberalt deras övriga arbete är – massavlyssningen är betydligt större.
Låt mig illustrera med en hyperbol:
Det är som att kalla hitlerjugend för en ungdomsvänlig förening för att de ordnade fritidsaktiviteter åt de unga – och be alla bortse från den oturliga nazistiska indoktrineringen. Det stämmer att de ordnade fritidaktiviteter men deras andra verksamhet överskuggar det positiva till så hög grad att det är olämpligt att använda organisationen som ett positivt exempel på en ungdomsförening.
Att rösta för FRA-lagen innebar ett på tok för stort svek mot liberala ideal att de motioner de presenterat är fullkomligt irrelevanta. Det handlar inte om att kräva att de i riksdagen ska vara helgon med ett fläckfritt förflutet. Jag behöver knappast hålla polemiska föredrag här om vilken grov kränkning av individuella rättigheter som lagen innebär. Det är helt enkelt för stort att förlåta någon politiker för – oavsett hur liberala de ter sig vara i övriga fall.
oktober 10, 2008 @ 7:47 f m
Nej, det behöver du inte. Å andra sidan, vilka kämpade mot FRA-lagen redan från början och in i det sista även om de vek ner sig till sist? Det var ryggraden som inte höll, men hjärtat är på rätt ställe. Jämförelsen med nazister är osmaklig och omotiverad.
oktober 10, 2008 @ 8:25 f m
Utan Federleys och Johanssons insatser i spelet kring FRA-lagen i juni hade lagen fallit i riksdagen. Därför förtjänar de mer kritik än de alliansledamöter som inte gjorde annat än att (motvilligt möjligen) röstade för.
Federley kan liknas vid en soldat först sett till att han får ansvaret för ett avgörande frontavsnitt och när fienden kommer deserterar. Den som gör så är ett betydeligt större problem än den som före striden säger att han inte vill slåss eller som då går med på fiendesidan.
För svensk liberalisms framtid är det av avgörande betydelse att personer som Federley sparkas ur politiken. Det han gjort får aldrig löna sig.
Jag har inga som helst avsikter att rösta på Federley någon mer gång (och knappast heller på Centern som jag röstade på för Federleys skull). Jag kommer göra mina insatser inför valet 2010 i form av kampanj mot Federley.
oktober 10, 2008 @ 9:01 f m
Jag blir så trött. Antiliberalerna kommer att göra det jobbet åt dig, du behöver verkligen inte lyfta ett finger, jag lovar. Hitta någon som gör något bra och stötta den personen hela vägen, så mycket det går. Om något så behöver den personen känna ännu mer kärlek och stöd för att våga stå upp när det gäller.
oktober 10, 2008 @ 8:47 f m
Visst är jämförelsen med nazister överdriven – vilket är anledningen till att jag kallade det för en ”hyperbol”, vilket betyder överdrift. Poängen med att använda ett extremfall är för att illustrera principen utan att fastna i onödig diskussion om detaljer.
Om de var först som kämpade emot lagen och om de hade hjärtat på rätt ställe spelar ingen roll. I slutändan hjälpte de att legalisera den värsta kränkningen av personlig integritet i det moderna Sveriges historia. Nu får de ta konsekvenserna av det – folk är fortfarande uppriktigt förbannade. Även om man kan tycka att det är tjatigt och inte konstruktivt med att ta upp det hela tiden är det precis det som är priset för hur de röstade. Och även om kommentarerna på exempelvis Federleys blog är upprepande, tråkiga och ointressanta har de sitt syfte. Det är så de som blivit kränkta får de ansvariga politikerna att inse att forcera igenom opopulära lagar har sitt pris i en demokrati med yttrandefrihet. Om alla bara hade nöjt sig med att misstycka en kort stund efter beslutet skulle effekten vara betydligt mindre.
Fredrick och Annie må redan vara politiska lik men andra politiker kan dra lärdom av konsekvenserna.
oktober 10, 2008 @ 8:56 f m
Men jag köper inte liknelsen över huvud taget. Anledningen att vara förbannad på Fredrick och Annie var att de har hjärtat på rätta stället, men svek i ett avgörande ögonblick, inte att de är onda, men döljer det. Om de nu börjar visa mer av det hjärtat är det sista de behöver att få skit för det. Jag blir tvärtom glad att de ger sig i kast med att försöka vinna förtroendet åter. Alternativet är ju att de blir kommunalpolitisk drivved i resten av sina liv, och vem vill se det?
oktober 10, 2008 @ 9:36 f m
Det var aldrig tänkt som en liknelse utan som en mycket tydlig illustration av principen att en aspekt av en sak kan vara so överväldigande viktig att alla andra aspekter ter sig irrelevanta.
Men om vi nu lämnar hitlerjugend i fred så verkar den stora skillnaden mellan din position och de som fortsätter kritisera Federley & co för FRA är att du tror att de har en politisk framtid. Jag tenderar att hålla med dem och ser ingen större förlust i det hela. Det måste väl ändå finnas andra liberaler i Sverige som kan komma till riksdagen utan att förråda grundläggande liberala principer när det gäller.
Jag personröstade på Federley, så jag har haft all anledning i världen att tro det bästa om honom. Men situationen är som den är och har inte ändrats sedan lagen antogs. Jag håller till 100% med ditt inlägg ”Farväl, mina vänner” och anser att det är lika giltigt idag som det var när det skrevs för fyra månader sedan.
Det jag undrar är varför du har ändrat åsikt sedan dess?
oktober 10, 2008 @ 9:50 f m
Du menar där jag skrev:
”Jag känner inte annorlunda för de karaktärsstarka och modiga liberaler jag en gång lärde känna och uppskatta, och jag träffar dem gärna igen.” och ”P.S. Jag ser att det finns en elakhetsgrupp mot Federley på Facebook, men den betackar jag mig för. Har ingen lust att vara elak, jag är bara ledsen och besviken.”
Jag ångrar ingenting, men min liberala famn kommer alltid att vara öppen. Den som gör bra saker kan alltid räkna med mitt stöd i det, oavsett vad jag anser om dem i övrigt.
oktober 10, 2008 @ 9:49 f m
Jo, visst bör man ju kunna glädja sig åt det som är positivt. Fast angående prioriteringar så lever jag nog hellre i ett högskattesamhälle än i ett övervakningssamhälle. Och vad får dig att tro att Federley inte kommer att svika när hans andra hjärtefrågor ska upp till omröstning?
oktober 10, 2008 @ 9:51 f m
Vad får dig att tro att chansen att han sviker minskar av att han får skit när han gör något bra?
oktober 10, 2008 @ 9:54 f m
Jag menade snarare att få motionärer, oavsett partitillhörighet och tidsperiod, i regeringsställning kämpar särskilt hårt för sina motioner. Det brukar bli ett ”finner motionen besvarad” eller något liknande varpå det läggs till handlingarna.
oktober 10, 2008 @ 1:20 e m
Förvisso, men det är en indikation på vad de vill åstadkomma.
oktober 10, 2008 @ 10:21 f m
Alright, en korrektion – jag håller med 98% av det inlägget. Inte för att jag har något emot att förlåta, men jag tolkar att:
”Tiden läker många sår och jag är väl medveten om att hårda ord som yttrats verkat dramatiska i efterhand. Jag känner inte annorlunda för de karaktärsstarka och modiga liberaler jag en gång lärde känna och uppskatta, och jag träffar dem gärna igen. Till dess betraktar jag mig vara två nära vänner fattigare.”
betyder att du var villig att förlåta dem villkorslöst bara lite tid passerade. Eller så menar du att att du kommer att bli kompis med dem igen då de blivit liberala igen.
Vad jag vet så har de inte ändrat sin uppfattning om att de röstade på rätt sätt och att det var fullt adekvat att staten skulle få tillgång till all internettrafik – så länge som man la på lite statliga kontrollmekanismer efteråt. Jag ser inte hur man kan betrakta det liberalt så jag antar att det inte är den andra tolkningen som är korrekt.
Du har fel i att de blir kritiserade för de uppenbart liberala motioner de lagt upp. Det blir de inte – i varje fall inte av liberaler. Det de fortfarande blir kritiserade för är bara FRA-lagen där de som sagt inte ändrat ställning – inte öppet i alla fall.
oktober 10, 2008 @ 1:19 e m
Det senare, apropå tolkningen.
oktober 10, 2008 @ 10:38 f m
Självklart är det bra att de nu gör rätt saker. Samtidigt har en fadd smak i munnen och kan inte känna någon som helst entusiasm för dem.
Nu kan det sägas att det inte är enbart deras fel utan jag tappade helt och hållet tron på det svenska politiska systemet den 18/6 2008.
oktober 10, 2008 @ 1:14 e m
Det är också min känsla.
oktober 10, 2008 @ 11:23 f m
Mattias,
varför så känslig, helt plötsligt? Jag har aldrig sett dig ta avstånd från hårda ord och angrepp när Objektivister och NEO-konservativa smutskastar, hånar och kastar skit på libertarianer som Murray Rothbard, Lew Rockwell, Justin Raimondo och Ron Paul. Ideal är inte till för att svikas!
/Gunnar
oktober 10, 2008 @ 1:13 e m
Det här är ingen hjärtespalt, inte heller medlar jag i kufkonflikter.
oktober 10, 2008 @ 2:38 e m
Jag läser din blogg ofta för att den är bra. Men du är väldigt gnällig faktiskt. En riktig eländesskildrare. Jag blev faktiskt glad över inlägget om liberala motioner. För en gångs skull var du en smula positiv och uppmuntrande.
oktober 10, 2008 @ 4:25 e m
Tack för synpunkten. Jepp, jag är gnällig. Som jag ser det är åsiktsskillnader mer intressanta än överensstämmelser, och dessutom skriver jag mycket om förmynderi, och där finns ju inga ursäkter. Försöker dock undvika slentriangnäll, och så här en fredag ser man ju hellre glaset som halvfullt, om inte skummande över bredden.
oktober 10, 2008 @ 8:13 e m
Sedan är det en sak till Federley gjort som är ruttet. Det var hans inhopp i restaurangbranschen där han lämnade efter sig skulder på 250 000 kronor till leverantörer. Hade han haft någon heder skulle han ha betalat av detta personligen t ex genom att ta ett lån. Det drabbar direkt någon annan.
Så nej, det räcker inte med att skriva rätt motioner för att han skall återfå mitt förtroende.
oktober 10, 2008 @ 10:49 e m
Jag förstår hur du resonerar, Mattias, men jag tycker inte att det spelar så jäkla stor roll om folk har ”hjärtat på rätta stället” (jösses, när såg man det uttrycket sist?) när de ändå gör fel i sak. Fredrick Federley har dessutom i mitt tycke uppträtt ganska uppblåst efter FRA 2.0-uppgörelsen och, till skillnad från exempelvis Birgitta Ohlsson, inte på något visat att han kanske inte agerade 100 procent rätt från början till slut. Han har alltså dels agerat fel och dels skrutit med det, vilket gör honom tämligen anskrämlig i mina ögon.
oktober 11, 2008 @ 9:39 f m
När man gör fel i sak spelar det mindre roll, då blir det ju bara tragiskt om utgångspunkterna är goda. Nu gav jag mig förvisso på ett område där Federley agerar rätt i sak. Jag förstår kritiken om att det är lätt att lägga egna motioner och att det inte ursäktar FRA-sveket (och skådespelet kring det), men jag förstår inte hur det kan vara ett problem och väcka så mycket aggressiva reaktioner att liberala personer lägger liberala motioner.
oktober 11, 2008 @ 10:02 f m
Jonas V:
Vad i hela friden är det för ”tro på det svenska politiska systemet” du har gått omkring och burit på?
Självklart är jag (och du) före dmokrati – men det finns väl ingen (ny)liberal som rimligen under sin vuxna vakna tid går omkring och ”tror på det svenska politiska systemet” som någonslags obunden kraft man kan lita på i liberala frågor? Allra minst partipolitiken.
När jag blev (ny)liberal en gång i tiden var det just efter en insikt om hur kollektivistisk och, well, rutten den svenska partipolitiken är. Det här var något jag trodde jag delade med andra liberaler.
Det hela låter väldigt mysko.
Det är väl två saker som är allra sorgligast med debaclet kring FRA-frågan i somras. På överlägsen förstaplats kommer sveket från ”liberaler” gentemot Federley och Annie, m.fl. (det mesta fråån folk som inte gjorde ett smack i frågan innan sista veckan).
Som god tvåa är det väl detta konstiga önsketänkande om vad svensk partipolitik egentligen innebär.
oktober 11, 2008 @ 12:14 e m
”inte heller medlar jag i kufkonflikter.”
Follow the money?
oktober 11, 2008 @ 6:53 e m
Mattias! Du har både hjärtat och hjärnan på rätt ställe. Stor respekt.
oktober 12, 2008 @ 9:55 e m
Mattias, jag förväntar mig en klar utredelse på vem man ska lägga sin röst i samband med EU-valet och vilken ledamot som är värd att stödja. kan ju vara något för Magasinet NEO?
Vad säger du om Christoffer Fjellner som ett liberalt alternativ?
oktober 13, 2008 @ 6:13 e m
Här finner du alla svar. Fjellner är mycket bra. Röstar du moderat så kryssa honom, och gör det även i provvalet som pågår nu.
oktober 13, 2008 @ 12:59 e m
JohanH,
det är en bra och relevant invändning och fråga. Nej, något större förtroende för det svenska politiska systemet har jag inte haft.
Emellertid har jag alltid röstat i riksdagsval jag har kunnat. Den tro jag har haft har varit att det är bättre med en regering som gör förändringar åt rätt håll än en som inte gör några förändringar eller , värre, genomför försämringar.
Den 18/6 2008 kände jag att jag inte kan rösta i nästa riksdagsval. Inte heller kommer jag att rösta på en regering någonsin mer där Fredrik Reinfeldt kan bli statsminister. Eftersom inget av vänsterpartierna är något för mig så kommer jag tills vidare att strunta i riksdagsvalet.
oktober 13, 2008 @ 2:39 e m
Nepp, isåfall är jag fortfarande bitter. Slår man på stora trumman och sedan sviker, så är det ut som gäller. Någon annan konsekvens skickar felaktiga signaler till andra politikkarriärister. Ungefär som att baila ut krisande banker skickar signaler om att det är okej att ta risker som man inte kan hantera för pappa staten alltid räddar en. Det är redan alldeles för lite accountability i svensk politik. Som någon tidigare sade: jag lever hellre i ett högskattesamhälle än ett övervakningssamhälle.
(acceptera nu min kontrollkod för H-E!)
oktober 13, 2008 @ 6:44 e m
Det bästa sättet att styra ledamöters beteende torde vara att klaga när dom röstar fel och hurra när dom röstar rätt (oavsett vad man tycker).
Tyckte du Fredrik röstade fel förut? Då skulle du visat det då. Tycker du han röstar bra nu? Då ska du visa det nu.
Men ”påföljden” efter ett dåligt beteende bör komma snabbt och effektivt. När budskapet är levererat finns ingen anledning att fortsätta gnöla.
Då är det nya tag för alla som gäller.
oktober 13, 2008 @ 8:31 e m
Det är uppenbart att Federleys liberalism bara är en fasad som han använder för att fiska röster. När det väl gäller är det inget värt. Därför bör vi inte fästa vikt vid hans motioner.
I den kanske mest avgörade vattendelarfråga vi mött i den här generationen (jag var rätt liten när löntagarfondsstriden stod) tvangs han bekänna färg.
Federley bör klandras för att han är en bedragare som säljer åsikter för röster.
Det handlar inte om huruvida han är liberal eller ej utan om han är en skurk.
Skulle du köpa en begagnad salladsbar av denne man?
oktober 13, 2008 @ 10:02 e m
Jag kände Federley länge och det är en av de modigaste och mest principfasta personer jag mött inom politiken. Just därför var hans svek så stort i FRA-frågan, men att säga att hans liberalism ”bara är en fasas” är helt enkelt inte sant.
oktober 14, 2008 @ 11:31 f m
Men Federley är ju motsatsen till modig och princip fast.
Det kommer liberal varmluft från honom men när det gäller står han på maktens sida.
Om man inte kan stå upp när det gäller massavlyssningen (utan istället ger motståndarna ett knivhugg i ryggen – och är stolt över det efteråt) hur skall vi då lita på att han står upp när det mindre betydelsefulla frågor som krogarnas öppettider?
Jag går gärna hem från krogen klockan tre om jag slipper att staten läser min e-post och lyssnar på mina telefonsamtal.
oktober 15, 2008 @ 5:37 e m
Kan t.ex. Nicklas för klara för mig hur i hela friden FRA-frågan kan vara en ”vattendelare-fråga”?
Allla, vettiga, iblandade personer är ju för att staten (ja FRA) bedriver någon form av singnalspaning, så frågan handlar ju om hur man kan göra detta på ett integritetsskyddande sätt. Dvs en snårskog av avvägningar och utformning. Vattendelare, eh?
Möjligen är det en vattendelare mellan aggressiva populistiska kufar som inte vill ha något FRA eller spaning alls och andra mer sansade människor i debatten. Jo – så är det nog.
Federley var i juni 2007 praktiskt taget den ende i hela Sverige som kämoade emot FRA-lagen. Alla andra (inklusive 99% av alla ”liberala” debattörer som låg hemma och sov). Sedan hade han det enorma modet att driva och ta upp frågan tills det till slut fick genomslag, samt att försöka hitta en jämkning mellan hans liberala linje och det parti han faktiskt företräder. Det hade varit 1000 ggr enklare att fega undan och inte ta den debatten.
Idag sitter jag ned tidningen Nyliberalen i min hand där Federley jämförs med Rudolf Höss. Det är så vidrigt, unket och o-liberalt att jag häpnar. Jag har varit (ny)liberal sedan 1984 men det här är nog första gången jag skäms över att läsa den tidningen.
Vad är ni för typer egentligen i redaktionen? Hans Egnell, Mattias Svensson, Kristian Tiger, Eik Lakomaa, Henrik Bejke m.fl. (bara får att nämna er jag känner)… Stödjer ni detta? Skäms ni inte över sådan dynga? Det är nog som redaktionens ledare säger ”de kallar sig liberaler”…
oktober 15, 2008 @ 10:14 e m
Ja, jag hade föredragit att ingen motionerat om marknadshyror eller avskaffande av LAS. 🙂
Jag hade också föredragit att Federley inte kallat bidragstagare för ”människoparasiter” (Voltaire mars/april 2007). Men, för att parafrasera den riktige Voltaire, jag skulle gå i döden (åtminstone nästan 🙂 ) för Federleys rätt att föreslå och säga dessa saker.
Jag vet att det inte är mig du talar till $vensson, men har du ändå något exempel på att Federley motionerat mot statens repressiva delar och inte bara mot välfärdsstaten och jämlikhetsreformer? Frågan är inte ironiskt ställd, jag undrar verkligen.
Jag tycker också att livet måste gå vidare och jag känner mig inte särskilt bitter. Jag störs dock av vissa dubbla måtstockar. Pampar från totalitära regimer i Österureopa verkar bli förlåtna hur lätt som helst sedan de skolats om till kapitalister eller nyliberala politiker, men en konsekvent och demokratisk socialist som Rudolf Meidner pissas det på efter hans död. Jävla bittra löntagarfondsmotståndare…
oktober 16, 2008 @ 1:35 e m
Varför skulle jag hylla Rudolf Meidner för att han är död, menar du?
oktober 18, 2008 @ 10:45 e m
FRA är inte det enda som någonsin hänt i Federleys och Johanssons karriärer. Det är rätt typiskt att man bedöms för sina största misstag istället för att någon tittar på ens sammanlagda gärning.
De förtjänar verkligen kritik för sitt agerande i FRA-frågan, men glöm inte varför det var dem vi hoppades på…