Halalballoo
Statstelevisionens satsning Halal-TV har hamnat i skottgluggen. Tydligen är en av programledarna så bokstavstrogen att hon vill stena äktenskapsförbryterskor. Och hon har varit mångfaldskonsulent på SVT. Det kan man kritisera både för den medeltida rättsuppfattningen, och för att hennes syn på det välgörande med stenkastning knappast bidrar till åsiktsmångfalden på statstelevisionen. Måltavlan när vänstern kastar sten brukar förvisso inte vara kvinnor, om de inte bär polisuniform förstås. Jag ser att the usual suspects redan springer på den bollen.
Själv blev jag under mycket hemlighetsmakeri intervjuad till programmet om alkohol i maj (vilket föranledde en fundering kring det här med att skaka hand, eftersom två av programledarna inte gjorde det). Jag tyckte greppet och perspektivet var lite häftigt: en tjej med slöja kan säkert både få höra det ena och det andra av fulla tölpar när de är ute på stan och de utsätts som alla andra för fördummande grupptryck att dricka som de har all rätt att avvika ifrån. Visst tyckte jag att de var väl fanatiska i sin oförsonlighet mot alkohol och att det var svårt att nå fram med en livsbejakande och frihetlig hållning som motvikt till statistikvantolkande moralistisk absolutism. Deras inställning var på det hela taget till förväxling lik byråkraterna från Statens folkhälsoinstitut.
Vill exempelvis Fredrik Malm ha något att jämföra med så lät de ganska exakt som riksdagskollegan Gabriel Romanus, även om de tre muslimerna syntes något mindre uppbragta över att konfronteras med en liberal hållning i alkoholfrågan.
november 1, 2008 @ 10:26 f m
Jag såg ett framträdande med den där tjejen som påstås vara bokstavstrogen. Hon berättade om det tidigare framträdandet och menade att just den diskussionen handlade om islam i stort och inte hennes åsikter. Hon ”företrädde” islam och var där som muslim och inte sig själv.
Framträdandet jag såg henne i var Go’kväll nu i veckan.
november 9, 2008 @ 10:52 e m
Hur kan någon komma fram till någon annan slutsats att en handskakning är en överenskommelse mellan två personer. Finns inte den överenskommelsen blir det ingen handskakning. Enkelt! Inget att hetsa upp sig för.
Detta gäller väl all fysisk kontakt med andra människor, trodde jag. Den enskilda individen bestämmer. Klart att ett kulturellt beteende påverkar hur vi gör, men ta mig tusan så ska ingen kultur eller religon tvinga människan att t.ex. skaka hand.
Om jag, mot förmodan, skulle träffa Carl Hamilton så är jag inte helt säker på att jag skulle skaka hand med honom.