I Ulrika Kärnborgs fantasivärld bor Rambo i Rimbo
”Kommer ni ihåg tankesmedjan Timbros ultraliberala appell för en ny kulturpolitik: ’Från Rimbaud till Rimbo?’” skriver Ulrika Kärnborg i DN Kultur. Det är det nog ingen som gör eftersom en sådan skrift bara existerar i Kärnborgs livliga fantasi. Inte bara för att hon vimsat till det så att Rambo blev Rimbo, utan framför allt för att hon genom att förvränga titeln försöker få den att betyda något helt annat.
Carl Rudbeck som länge och förtjänstfullt jobbade med kulturfrågor på Timbro skrev om ”Rambo och Rimbaud”. Den enkla poängen var att även om han själv föredrog Rimbaud, så hade han ingen rätt att via skatt och kulturbidrag tvinga dem som gillar Rambo att finansiera hans egen kultursmak, hur mycket finare den än kan anses vara. Det är en relevant fråga.
En mindre relevant fråga som man ändå nödgas ställa är hur Ulrika Kärnborg lyckas få titeln på Rudbecks skrift så fel när en enkel googling hade räddat henne från den lilla pinsamheten. Med en smula bildning därtill (till exempel att faktiskt läsa den skrift hon hävdar sig polemisera emot, eller åtminstone min Expressenartikel) hade Kärnborg även kunnat undvika konspirationsteorin att liberaler skulle låta sig nöjas med det simpla underhållningsvåldet från att en avvikande personlighet satts i ett korporativt organ för kulturkontroll. I själva verket vill vi befria andens kraft från statlig inblandning över huvud taget.
cmotherus
januari 17, 2008 @ 12:45 e m
Leder inte det till att vi återgår ett par hundra år till systemet med välvillga mecenater, som stryper tillgången på pengar när inte inehållet passar? Med helt egenfinansierad kultur, försvinner den ”smala” experimentella kulturen och kvar blir hollybollywoodskvalet och hitradiostationer.
JohanH
januari 17, 2008 @ 1:57 e m
cmotherus:
Du menar som det idag är på Internet? Dvs ingen statlig finansiering, och en närmast total frånvaro av den smala experiementella kulturen.
Eller hur var det nu?
Gustav
januari 17, 2008 @ 2:09 e m
Jag tycker att du borde ga över dina synpunkter igen, cmotherus.
Det finns ju uppenbarligen mängder av människor som gärna konsumerar musik även utanför hitradion – du hittar till exempel knappt nagra mer hängivna skivkunder än metalfans och indiepoppare, för att nämna tva grupper som knappt alls representeras i ”skvalradion”. Anledningen till den svenska dominansen av stationer med hitmusik är nog snarast pa grund av de dyra och begränsade frekvenserna/licenserna som staten kontrollerar – när det är knepigt och dyrt att driva verksamheten siktar man pa största möjliga inkomst och dristar sig inte till experiment.
Mecenater, donatorer och stiftelser är ett alldeles utmärkt finansieringsunderlag. Det gäller bara att hitta nagon som tror pa vad man vill producera, precis som med vad som helst annars. Om inte far man väl arbeta med annat för att skapa under fritid? Det kan ju aldrig vara en naturgiven rättighet att kunna skapa konst utan mottagare utan att behöva försörja sig själv vid sidan av.
Det mesta av den kultur vi har sett fram till idag har producerats utan skattefinansierade stödprogram i dagens mening. Det finns inget som hindrar att man atervänder till den situationen. Snarare vore det välkommet.
Per F Pettersson
januari 17, 2008 @ 2:30 e m
Njae, nu är det ju staten som stryper tillflödet av pengar om innehållet inte är politiskt korrekt.
Hampus Eckerman
januari 17, 2008 @ 10:43 e m
Men hon skriver ju aldrig att titeln var ”Från Rimbaud till Rimbo”. Hon skriver ju inte ens om att det skulle ha funnits en skrift som handlade om detta. Det är bara din tolkning.
Vad hon skriver är om Timbros appell, vädjan, om att mer Rambo istället för Rumbaud. Vilket inte är en helt felaktig tolkning av Rudbecks sagt och skrivit eftersom det troligtvis skulle bli effekten av den förespråkade politiken.
Själv har jag aldrig läst Rimbaud och har ingen önskan om det heller.
Gnällspiken
januari 18, 2008 @ 1:20 f m
Tänkte inte på det… först alltså, men sen insåg jag.
Mattias Svensson
januari 18, 2008 @ 9:46 f m
Hampus/
Om man anger någonting inom citationstecken på det viset är det antingen en skrift, vilket det inte är, eller ett direkt citat, vilket det inte heller är eftersom Rudbecks poäng är den rakt motsatta.
Att du hellre fantiserar ihop din egen slutsats än läser och tar reda på fakta gör dig måhända lämpad att arbeta på DN Kultur, men här imponerar det inte.
Andreas
januari 18, 2008 @ 4:55 e m
cmotherus: det är knappast troligt att det blir så att smal kultur försvinner, det går sannolikt precis lika bra eller bättre att hitta finansiering för den på annat håll. Men även om så var fallet så har inte de som vill ha smal kultur någon rätt att expropiera andras pengar för att finansiera sin egen smak.
Per-Olof Samuelsson
januari 18, 2008 @ 5:58 e m
Jag såg att DN idag hade infört en liten rättelse, där ”Rimbo” medgavs vara ett stavfel för ”Rambo”. Men det där med att Rudbeck blivit feltolkad rättades inte.
cmotherus
januari 19, 2008 @ 9:03 f m
Smal kultur hittar redan idag egna finansiärer, men med det statliga understödet har de större chans att klara sig…de som jobbar inom många smala projekt idag jobbar ocksp vid sidan av, det finns inte många heltidsanställda Skådespelare, förutom vid de Stora teatrarna, och lönen är minimal, men med stödet kan de fortfarande finnas…dessutom är stödet just ett stöd, precis som det finns ett presstöd, för att det inte skall bli allt för ensidig rapportering…men ingenting som får stöd är helt och hållet statligt finansierat…
”Men även om så var fallet så har inte de som vill ha smal kultur någon rätt att expropiera andras pengar för att finansiera sin egen smak”
Det argumentet kan man i så fall använda på många andra stöd, presstödet exempelvis, som också finns för att ge en bredd oh för att nyhetsrapporteringen inte skall bli för ensidig…men det finns tidningar som inte många läser, men som ger motvikt mot de stora drakarna…likadant ser jag det på ”smal” kultur…att ge möjlighet till en bredd, för att inte en kommersiell dominans skall ta över helt och hållet…
Utan det statliga filmstödet, skulle Aldrig #Fanny och Alexander” kunnat göras…det som nu räknas som en av den svenska filmhistoriens, ja även i världen, främsta filmer..den var helt experimentell och nyskapande..
”Om man anger någonting inom citationstecken på det viset är det antingen en skrift, vilket det inte är, eller ett direkt citat, vilket det inte heller är eftersom Rudbecks poäng är den rakt motsatta.”
Måhända, om man är skriftnörd och superstrikt, men kan även användas som om man ”viftar” med fingrarna i luften när man talar…och du bemöter inte innehållet i Eckermans inlägg, vilket verkar mer genomreflekterat än din kritik.
Mattias Svensson
januari 19, 2008 @ 9:50 f m
cmotherus/
Men det har aldrig funnits någon ”vädjan” eller ”apell” från Timbros sida att gå från Rimbaud till Rambo. Däremot finns en hyfsat känd textsamling av Carl rudbeck som heter ”Rambo och Rimbaud” – inkluderande bland annat en läsvärd understreckare i SvD som heter ”Rambo eller Rimbaud”.
Min enkla poäng är att Kärnborg hittade på ett eget budskap på det temat och försökte tillskriva Timbro detta. Eckerman gör detsamma, trots att hans påstående motsägs i min postning.
Hampus Eckerman
januari 19, 2008 @ 10:08 f m
Nej, Mattias, citattecken kan användas även i förenklande form för att ge andemeningen av vad någon sagt. Oftast gör det när man inte har utrymme att ge hela citatet eller för att flödet i texten skulle bli lidande. Det är en vanlig använding inom journalistiken.
Därför borde du inte utgått från att det syftades på en titel. Att du fantiserat ihop detta imponerar inte.
Mattias Svensson
januari 19, 2008 @ 10:59 f m
Men snälla Hampus, hela poängen är ju att någon sådan andemening inte fanns. Den är ett påhitt. I bästa fall ett missförstånd från en journalist som är för lat för en enkel googling.
Vill du göra gällande att detta skulle bli resultatet av en fri kulturmarknad får du belägga detta, varsågod, det är en analys och ståndpunkt jag kan diskutera även om jag inte delar den. Men vi kan väl ändå enas om det ohederliga i att (särskilt med citattecken) tillskriva den åsikten till någon som aldrig förfäktat den?
Andreas
januari 19, 2008 @ 4:46 e m
Om ett projekt är helfinansierat eller delfinansierat med statliga pengar spelar ingen roll poängen förblir ändå densamma.
”Det argumentet kan man i så fall använda på många andra stöd, presstödet exempelvis”
Ja det kan man, och jag tycker att både pressstödet och filmstödet borde avskaffas.
Hur bra ”Fanny och Alexander” än är så är det inte försvarbart att tvinga dem som inte har något intresse av att filmen görs att finansiera den.