Inga argument ? ändå måste han bluffa?
Jag förundrades i ett tidigare inlägg över hur Alva och Gunnar Myrdal kunde bli respekterade auktoriteter, trots att de utöver att ha fel i det mesta inte ens bemödade sig med att argumentera för sin sak, de var bara uttolkare av framtida trender.
En som ogenerat anammat en liknande metod för en liknande politisk slutsats är Leif Lewin, professor vid Uppsala Universitet. På DN Debatt idag pläderar professor Lewin för den stora statens förträfflighet. Eller rättare sagt slår han fast att ”i Sverige tror vi staten om gott – i alla läger, skulle jag vilja säga, sedan nyliberalismen blåst över även bland svenska moderater såväl som internationellt (och även hos dess mest prominente filosof, den nu avlidne Robert Nozick).”
Att professor Lewin själv gillar den stora staten är uppenbart. Hans slutsats är att regeringen måste hylla densamma i än större superlativer. Men istället för att presentera argument för sin egen slutsats försöker han presentera det som något ”vi svenskar” tycker. Med tanke på Uppsala Universitets historiska arv skulle man kanske vara lite försiktig med att försöka övertyga i termer av svenskhet, men det är uppenbarligen sådant som gäller för ”vältalighet” än idag.
Lika pinsamt är det eviga försöket att ogiltigförklara liberalismen med att Robert Nozick skulle ha ”ändrat åsikt”. Visst gjorde Robert Nozick vissa modifieringar av det rättighetsresonemang som i Anarki, Stat och Utopi fick honom att döma ut varje politisk åtgärd utöver den minimala nattväktarstatens uppgifter – försvar, polis och rättsväsende i syfte att garantera varje individ lika frihet. Betydelsen av Nozicks avsteg är dock överdrivet. Medan han levde och kunde försvara sig mot sådana påståenden sade han bland annat:
”Ingen skulle betrakta Margaret Thatcher som en försvarare av välfärdsstaten, även om hon kanske inte vill avveckla den totalt. Jag förstår inte alls varför JAG då skulle kunna utnyttjas på det viset.” (Nyliberalen 4-1993)
Även med den modifierade Nozick som utgångspunkt skulle skatterna och statens omfattning i Sverige långt mer än halveras, och den personliga friheten omfattat även rätten att använda och sälja narkotika.
Det saknas inte heller moderna försvarare för den position Nozick till viss del övergav eller liberal kritik mot de kommunitära resonemang som Nozick till viss del ställde upp på. Tydligast är kanske Douglas Rasmussen/Dougas den Uyls rättighetsförsvar i boken ”Norms of liberty” (mer här).
Det mest pinsamma är ändå den ogenerade auktoritetstro som professor Lewin ger uttryck för. I svensk akademi är det många som ”vet” att Nozick ändrat sin renodlat liberala position, utan att någonsin ha läst honom. Trots att det alltså är en sanning med rejäl modifikation, tas det i sig som tillräcklig intäkt för att inte bemöda sig om de argument för människors rättigheter och begränsad statsmakt som han framförde (och som borde bedömas på sina egna meriter).
Med Lewin som auktoritet kanske andra nu ”vet” att ”i Sverige tror vi staten om gott” och accepterar det som ett fullgott argument för välfärdsstatens förträfflighet. Trots att vårdköer, bostadsköer, utanförskap och en professor i vältalighet och statskunskap argumenterandes i termer av auktoritetsskrönor och svenskhet snarare skvallrar om motsatsen.
P.S. Argument mot välfärdsstaten hittar du bland annat här, här, här och här. D.S.
september 18, 2007 @ 9:09 f m
Tragiskt. Som om liberalismen börjar och slutar med Nozick… Men man upphör att förvånas. Att en professor i statskunskap inte är mer påläst inom politisk filosofi utan nöjer sig enbart med att ta andras åsikter som bevis för riktigheten i de egna stärker bara det rätta i att låta universiteten stå på egna ben. Jag vill inte tvingas finansiera ignorans.
Det tragiska är dock att det vanligtvis börjar med oskyldiga bä bä, men alltid slutar med tråkigheter som achtung, rasbiologi och Amen. Det borde professor Lewin veta.
september 18, 2007 @ 10:13 f m
Nozick är som bekant mångas husgud och visst är det lite gulligt att många bekänner sig en tro som är författad av en gubbe som aldrig haft en position där han varit tvungen att applicera sina teorier i nån sorts verklighet.
Hur många mandatperioder hade Nozick överlevt som minister i nåt land?
september 18, 2007 @ 11:36 f m
Så om jag förstår dig rätt Tommy så definieras rätt och fel av vad majoriteten tycker? Riktigt myser av att tänka på de praktiska konsekvenserna av ett sådan ställningstagande… mmmmm…cozy.
september 18, 2007 @ 1:22 e m
Ja Majkel…du har fattat det.
De praktiska konsekvenserna av sådant ”cozy” ställningstaganade kallas för ”demokrati”.
Jag sa inte att Nozick hade fel, jag tycker bara att han var naiv.
Eller menar du att det är en professor på Harvard som definierar vad som är rätt o fel?
september 19, 2007 @ 3:57 e m
Jag vågar nog lova att Lewin har läst Nozick. Mannen är professor på en statsvetenskaplig professur. Att Lewin gör ett generellt uttalande om svenskars politiska preferenser innebär inte att han uttalar sig om sina egna! Innan han svor sig ifrån politiken var han Moderat classic.
september 19, 2007 @ 5:17 e m
Oscar/
Om Lewin läst någon liberal så är det nog Nozick, men det är dessvärre inget man kan anta pga en professorstitel. Lewin är tillräckligt gammal för att ha varit i Fria Moderata Stundentförbundet på den tiden de såg ”en naturligt växande offentlig sektor” som ideal och realitet. Så såg borgerlighetens 70-talsmobboffer på politik och de är synbart lättade över att den liberala Bohman-epoken av folklig statskritik nu verkar vara över. Det betyder ju inte att de nödvändigtvis talar för alla oss andra.