Lite politik, lite sprit och lite naket
Visst är det härligt med arbetsfördelning. En sådan här dag känns det som det klokaste är sagt och det läsvärdaste skrivet. Läs Ingerö om EU-konstitutionen och varför vi borde folkomrösta så vi kan slakta eländet en gång för alla (Ja, min utmaning till liberala EU-federalister kvarstår. Ni måste välja nu: liberalism eller oinskränkt EU-makt). Läs Blogge om sexualmoralismen som inskränker valmöjligheterna för unga tjejer. Läs Emma Gray Munthe om genuspedagogen från helvetet (jag tror det finns fler). Läs Boris Benulics ”balkanmacholovsång till alkohol”.
.jpg)
Fram till den sista trötta meningen, som visar att författaren svalt en annan vag patentlösning, så är detta en lysande artikel om att ungdomsvåldet inte ökar. Så blev det lite våld också.
oktober 20, 2007 @ 9:21 e m
Hej Mattias,
jag tror inte jag vågar läsa den om genuspedagogen eftersom jag har två barn själv varav ett går på förskola. Min förhoppning är att indoktrineringen är begränsad, men jag vet inte – scary. Hursomhelst känns all politisk indoktrinering på dagis, all sån pk = politisk korrekt skit – jobbig. Vad tycker du, och har du barnen på dagis?
oktober 21, 2007 @ 9:09 f m
Hej Michael,
Jag har barn på ett jättebra dagis i kommunal regi. Det är lite mycket utvärderingar med fina ord, som det ska vara enligt formalia, men inget som verkar störa verksamheten. Ungarna leker och lär sig.
Tror att jag själv är mer pk än de flesta i sådana sammanhang, försöker vara noga med att se mjuka sidor hos grabben (galen i att dansa och vårdande med dockor) och tuffa sidor hos tjejen (fullkomligt galen klättertjej som därför och av bekvämlighet vanligen har jeans). Struntar i om grabben får rosa och rött på sig, bara det är praktiskt.
Men det måste handla om att se ungarna för vad de är, inte gjuta in dem i någon könlös mall. Dottern älskar rosa, har järnkoll på vad alla heter och är galen i smycken och smink helt enligt stereotypen. So what?
Och skulle du fråga ungarna vem de helst ser hemma med dem är prioriteringen mamma, mamma och mamma (därmed inte sagt att de alltid får som de vill, det ingår i uppfostran).
Så länge du inte bor bland vaccinskraja ekologimorsor på Södermalm tror jag inte att det är någon fara med ungarnas dagis vad det politiskt korrekta beträffar. I praktiken är det svårt att undvika sunt förnuft och naturliga instinkter när man tar hand om barn.
Ser säkerhetsniten, hjälm- och solskyddspaniken som en större risk än politisk korrekthet kring könsroller och sådant. Men än så länge verkar inte det heller ha förstört lek och ramlande.
oktober 23, 2007 @ 10:08 f m
Nej Mattias
Jag kommer inte anta din ”utmaning” om det aktuella EU-fördraget.
Jag kan inte se poängen med det. Jag är inte jurist eller på annat sätt expert på olika fördrag. Jag kan inte se vitsen med att jag läser x antal sidor och yttrar mig över innehållet till dig. So what?
Jag kan inte avgöra om just exakt detta fördrag är det bästa eller ej. Fråga någon som kan sådant.
Och jag tänker absolut inte göra det förrän du antar min ”utmaning”, den mycket mer intressanta frågan om överstatlighet och federalism öht i liberalismens tjänst. Men du glider ju hela tiden undan den frågan och kommer tillbaks till detta förmenta ställningstagande om just detta EU-fördrag. Som om det skulle vara avgörande för frågan om liberalism vs federalism.
Knappast.
Anser du att all federalism är o-liberal?
Hur tacklar du att detta i praktiken innebär ett klart stöd åt nationalstaten?
Om inte ? vilken sorts federalism kan du tänka dig?
Hur kan ett liberalt EU se ut? Eller något annat liberalt överstatligt samarbete?
Jag målade i ett tidigare inlägg upp ett antal exempel på hur just federalism varit klart bättre för liberalismen i historien. Hur ser du på detta?
Och jag menar t.o.m. att dagens EU (trots alla sina brister) fortfarande är en viktig motkraft till nationell monopolism och protektionism inom en massa sektorer.
oktober 23, 2007 @ 10:23 f m
Anser du att all federalism är o-liberal?
Nej, absolut inte. Maktdelning och institutionell konkurrens är bra och uppmuntras i många renodlat federala system.
Hur tacklar du att detta i praktiken innebär ett klart stöd åt nationalstaten?
Jag har inga problem i att makten begränsas till så få nivåer att vi kan utkräva ett tydligt ansvar av de politiker som bestämmer. Inte heller med att ekonomin internationaliseras utan att politiken gör det, ofta är det senare tvärtom bra.
Om inte ? vilken sorts federalism kan du tänka dig?
Sådan som begränsar statens makt, slår fast tydliga medborgerliga rättigheter och uppmuntrar institutionell konkurrens. En federal stat som inte växer.
Hur kan ett liberalt EU se ut? Eller något annat liberalt överstatligt samarbete?
Enligt ovan. Jämför det med EU-konstitutionen som innebär positiva, statsexpanderande rättigheter, delad och oavgränsad makt utan tydlig ansvarsordning och ett tydligt mandat för EU att expandera på i stort sett samtliga politiska områden genom vaga och allinkluderade mål.
Jag målade i ett tidigare inlägg upp ett antal exempel på hur just federalism varit klart bättre för liberalismen i historien. Hur ser du på detta?
Intressant, och i en del steg, t ex skapandet av den inre marknaden applicerbart på EU. Men inget skäl att acceptera en konstitution enl ovan.
oktober 23, 2007 @ 2:11 e m
Mattias:
Tack för svar – du är ju betydligt närmre federalism än ditt kampanjande antyder!
Men… återigen denna ”insitutionella konkurrens”. kanske svarade du på detta i en annan tråd. Jag kan dock inte riktigt förstå detta. I ett värsta scenario kan väl ”institutionell konkurrent” vara bättre än… inge alls. Men det bästa är väl fortfarande riktig äkta marknadskonkurrens mellan produkter och tjänster.
Detta nämner du inte alls i din lista på ev. bra saker med federalism – och det är kanske där de största fördelarna finns (inte minst med vårt ”classic-EU” som det var förr, innan CAP och regleringshysterin).
”Institutionell konkurrens” kan möjligen vara bra om det verkligen finns en möjlighet att rösta med fötterna. Annars blir det bara samma gamla nationalstatspannkaka av det hela som vi sett i hela 1900-talet.
Annars är institutionell konkurrens ett slags dåligt surrogat (i stället för en riktigt marknad). Liksom all denna ombildning till hyresrätter i Stockholm är en en ganska o-liberal lösning i stället för marknadshyror.