Måste allt reduceras till Israel-Palestina?
Andreas Malm har gjort ett dåligt kulturjournalistiskt jobb. Han har ljugit för att förknippa liberala meningsmotståndare med uppfattningar de bevisligen inte delar och aldrig gett uttryck för. Han förmår inte heller över ett helt dubbeluppslag presentera ett enda motargument, utöver dårförklaringar, mot ens de värsta överlöpningarna i de fyra böcker om islam i Europa som han läst. Detta bör man kritisera.
Vad som däremot tröttar mig är hur snabbt denna kritik håller på att drunkna i referenser till Malms stöd för Hizbollah. Det har för det första inte med saken att göra. För det andra kan man formulera något av en andra Godwins lag: Så fort någon drar in Israel-Palestina, så är debatten över, polariseringen förutsägbar och tjattret öronbedövande. Lägg ner!
Att döma av hur den här killen helt lyckas missa vad själva debatten och upprördheten handlar om i sin ”analys” är det fler än jag som stänger av så fort Israel-Palestina kommer på tal. (Hint, Jocke: Att Johan Norberg kritiserat socialdemokratisk ideologisk hegemoni är det ingen som tvivlat på, inte Isobel heller. Det är Andreas Malms egenhändigt komponerade fortsättning som utgör lögnen.) Titta på kommentarstråden till det inlägget. Det första som dyker upp är något internettroll som viftar med etiketten antisemit. Hur ska det bli en vettig debatt kring vad frågan faktiskt gällde efter sådana haverier?
(Missförstå mig rätt nu: Diskutera gärna Israel-Palestina och relaterade frågor så mycket ni orkar. Men reducera inte andra frågor till detta, och döm inte i andra debatter efter vilka de inblandade sympatiserar med i denna konflikt.)
(Uppdatering: Johan Ingerö har en mycket välformulerad replik på detta inlägg, där han generaliserar Andreas Malms syn på islam och väst utifrån bland annat Hizbollhasympatierna, vilket äger relevans när Malm ger sig på att granska västs syn på islam. Något helt annat än att vifta med dramatiska etiketter och flytta fokus i debatten.)
Arthur
februari 13, 2008 @ 11:40 e m
Den israel-arabiska konflikten är relevant när man försöker förstå knäppgökar som Malm. Dels därför att det gissningsvis var den som gjorde Malm till knasboll men också därför han tidigare gjort ett stort nummer av att den berättigade oron för demografiska skiftningar, som är en av många orsaker till den fredsiver Israel för tillfället uppvisar, visar att israeler är onda, apartheid, gör mot araberna vad Hitler gjorde mot judarna, en rasistisk kolonial konstruktion och hela den övriga antisemitiska arsenalen.
Nu försöker han kleta fast samma falska och förolämpande omdömme på alla liberala demokrater.
fashion & chic
februari 14, 2008 @ 6:39 f m
Trevlig alla hjärtans dag! 🙂
/ LOJS
Leffe
februari 14, 2008 @ 8:26 f m
Är inte problemet att folk är så jäkla ömtåade. Ingen hade läst Malms text om inte Norberg hade reagerat så kraftigt och blivit så ”kränkt”.
Och detta visste Malm, han ville provocera och han lyckades. Norberg m.fl. borde veta bättre än att ge Malm denna uuplevelse av betydelse.
Enskilda människor är faktiskt mycket mindre intressanta än deras eventuella idéer, utom för sig själva. Vilket hela denna diskussion bevisar.
Todorin
februari 14, 2008 @ 8:53 f m
”ingen hade läst Malms text”
..om man bortser från att den är publicerad i DN då eller?
Malm är inget problem, tokdårar som han finns överallt och om han hade publicerat detta på någon obskyr blogg så kunde man ju bara tiga ihjäl det. Detta publicerades dock i massmedia i en tidning som verkar ha satt karaktärsmord utan rätt att för offret att försvara sig i system. DET är ett problem.
Leffe
februari 14, 2008 @ 12:46 e m
Todorin –
Nästan inga fullt friska människor läser allt som skrivs i DN. Särskilt inte det som skrivs på Kultursidorna. Och i synnerhet inte det som skrivs av Malm.
Men nu, tack vare all blogguppmärksamhet, så har Malm fått fler läsare än någonsin och gisningsvis också fler sympatisörer än någonsin. Dessutom har DN Kultur höjt sin status som ”bärare av spännande kulturdebatt”.
Personligen tror jag att det vore bäst (för alla utom Malm, Schottenius och DN då) om detta bara fick försvinna in i den tomhet där det borde ha fått stanna från början.
Alla, utom de som behöver upmärksamhet, förlorar på en infekterad persondebatt. Därför bör man undvika sådana – även om man inte är den som började (som det brukar heta i sandlådan).