Skatt på att vara glad
1919-1963 fanns det i Sverige något så absurt som en skatt på att vara glad, en nöjesskatt. Den togs ut på teaterföreställningar och andra evenemang stundtals av både stat och kommun. 1943 lades skatten även på dans, i svallvågorna efter ”dansbaneeländet”. En skatt som svar på en alarmistisk moralpanik, då som nu.
Allt eftersom dessa nöjen sågs som kultur befriades de dock från denna skatt. Till slut 1957 föll skatten enbart på revyer, men inte på teater. En som fick erfara detta var den maktkritiske liberalen Karl Gerhard som dock överklagade hos regeringsrätten och fick sitt revystycke omklassat som teater och därmed undgick skatt.
Av staden beskattades min musikal
Två träd som revy, de helt enkel best..
…ämde att det var ett roligt program,
ty skratta är nämligen båd’ synd och…
… opassande, nå, jag klagade hos
regeringens rätt, där de rynka’ sin…
… panna, och fråga’ om jag deras smak
betvivla’, jag svara: -Äh, kyss mig där…
Vitsippor små…
Den som undrar över de konstiga rimmen kan få bakgrunden i Stupidos ypperliga presentation av Karl Gerhard, från vilken jag hämtat det ovanstående. Liksom att Gerhard med distans till både socialdemokrati och borgerlighet konstaterade i sin dagbok att ”liberalerna har varit mitt andliga klimat”.
april 14, 2008 @ 10:30 f m
Jo, han var en härlig typ Karl Gerhard. Kan höra hans röst inom mig, för jag har så gott hörselminne. Hans lite retsamma, raspiga röst drypande av ironi.
Byråkrater har en himla förmåga att beskatta allt mellan himmel och jord. Jag blev så förvånad när dom tog bort hundskatten i min kommun.
Men kanske unnade dom pensionärerna att ha råd med hund. Vad vet jag.
april 15, 2008 @ 12:58 e m
Varför inte? Många sk. nöjen är ju dyrköpta. Tänk på alla superiskador. Borde läggas på alkoholskatten. Men på teater borde det inte läggas, eller ja, vaför inte det?
april 15, 2008 @ 4:12 e m
Nu när Lars Ohly ska vara gladare kan han skatta sig lycklig över att det numera är borta…