This wall will fall beliefs become reality
Jag har en likhet med Åsa Linderborg. Vi tycks båda ha svårt att hålla tårarna borta en dag som denna. Men medan Linderborg gräms i sin bitterhet över diktaturen som rasade, fäller jag en tår eller två av pur glädje. ”Man skulle åka ner dit och bara gråta” sade farsan när vi såg festscenerna från Berlin. Han menade av helt andra skäl än i den Linderborgska familjen, vi njöt av att människor fick komma samman och förenas utan kulsprutehot. Berlinmurens och kommunismens fall var så oerhört vackert, så stort och betydelsefullt och rätt.
När Ronald Reagan i sitt klassiska tal från 1987 kommer till passagen där han vänder sig till Gorbatjov och ber honom öppna porten, riva muren, då får jag återigen kämpa hårt med tårarna. Andra svenskar var betydligt ljummare, både till Reagans budskap om att riva muren och när Berlinarna gjorde det. Det senare skildrade Jens-Christian Brandt på DN Kultur av alla ställen briljant redan för 5 år sedan i Festen vi missade. Dagen till ära har Neo lagt upp min artikel om de svenska pressreaktionerna på Reagans tal från Neo nr 5 – 2009. ”Tomma ord” var exempelvis DN:s reaktion på tanken om ett enat Berlin.
På Neobloggen finns alla artiklar ur senaste temat. I posten passar jag även på att påminna om att idag byggs nya murar av exempelvis EU, USA, Israel och Iran för att separera människor och stänga gränser. Det var fel då, det är fel nu. Tear down these walls.
november 9, 2009 @ 7:50 e m
Halla, plockade upp Neos september oktober nummer nar jag var och vande pa arlanda och maste saga att det var valdigt bra, basta jag last. Keep up the good work!
november 10, 2009 @ 12:03 e m
Tack. Nästa nummer når diskarna i nästa vecka, inklusive ett mysigt prenumerationserbjudande lagom till jul.
november 10, 2009 @ 12:42 e m
Gräms i sin bitterhet?
”Vi vill ha det som i Sverige, sa ungrarna jag pratade med 1989. Sverige?! frågade jag. Sverige är ju ett monopolkapitalistiskt, socialfascistiskt klassamhälle! Där åsiktsregistrerar man vänsteroppositionella! Det gör man här också, svarade de. Jag hörde inte cynismen i mina egna ord, riktade mot folk som önskade rösträtt, att få åka utomlands, lite vardagslyx.”
Så låter ju precis hela krönikan. Är du arg för att hon inte går ner på knä och skriker förlåt? Du brukar hålla en intellektuellt hederlig nivå även om jag inte håller med dig, dock inte denna gång.
november 10, 2009 @ 3:11 e m
Visst finns där lite spår av självkritik i den långa texten. Men de enda Linderborg är riktigt bittert oförsonligt arg på i en lång text om Berlinmuren hon sörjde och öststatskommunismen som hon umgicks med och stödde, är svensk borgerlighet. I rest my case.
november 10, 2009 @ 6:51 e m
Jag hade många vänstervänner som uttalade sig mycket skeptiskt om murens fall, och öststaternas frigörelse. Helt vanliga människor, fast med en genomvidrig världsbild. Jag får fortfarande äckelkänslor när jag tänker på det.