Vad vetenskapen säger
Sanna Rayman gör en viktig poäng i sin ledarkommentar apropå tidningarnas larm om ett eventuellt samband mellan prostatacancer och ungdomsonani (som alltså gått åt båda hållen bara på 2000-talet). Sanna skriver: ”För oss kvinnor behövs inga fler studier – kopplingen mellan sex och livmodercancer är dessvärre redan ett färdigkonstaterat faktum. Men inte ens det hindrar oss.”
Bara för att vetenskapen konstaterat ett samband, en förhöjd risk för sjukdom vid något beteende, så är det inte fastslaget hur vi ska bete oss. Livet är så mycket mer än att undvika varje liten risk. Det står var och en fritt att bedöma och strunta i sådana samband och fortsätta med vad man vill göra, i de flesta fall är det rentav vad man bör göra. Vi har sex primärt av andra skäl än hälsoskäl, och så bör det förbli.
Sociologen Frank Furedi har mera generellt konstaterat att experimenterande “vetenskap” allt oftare ersätts av uttrycket ”vetenskapen”, en auktoritet som har mer likheter med forna tiders religiösa och moraliska dogmer än med försöken att begripliggöra en komplex verklighet:
”idag verkar det ofta som om vetenskaplig auktoritet är på väg att ersätta religiös och moralisk auktoritet, och i denna process förvandlas till en dogm. … Vetenskapliga studier används flitigt för att instruera folk i relationer och familjeliv, vilken mat de ska äta, hur mycket alkohol de ska dricka, hur ofta de kan vistas barhudade i solen och till och med hur de borde ha sex. I stort sett varje del av livet diskuteras i vetenskapliga termer, och rättfärdigas med hänvisning till en studie eller med hänvisning till experternas utlåtanden.”
Ibland, som i den ovan citerade studien, är resultaten av sådan nonsenskaraktär och sambanden så oklara – ibland rentav på ens egen sida som den konstaterade hälsovinsten av att dricka relativt helnykterhet – att man glömmer att skärskåda denna grundläggande felanvändning av vetenskaplig auktoritet.
januari 28, 2009 @ 11:41 f m
Även om jag håller med dig om att den grad man med referenser till vetenskapliga studier nu mer och mer kommenterar på hur folk borde leva sina liv och lägga fram lagstiftning börjar gå mot det absurdas håll blir jag tvungen att erkänna mig kluven i detta område. Referenser till vetenskapliga studier om hur folk borde leva sina liv har ju faktiskt räddat miljontals liv. Exempel som Ignaz Semmelweiss’ förespråkande av handtvättning är så välkända att de inte behövs upprepas i denna kommentar, så hur mycket jag än anser att det är lite bisarrt att det nu även kommenteras på onani måste jag i ärlighetens namn fråga exakt hur vi vanliga dödliga utan en gedigen utbildning i medicinsk vetenskap ska kunna avgöra när nya rön om våra levnadsvanor ska skrattas åt, och när de ska ta på fullaste allvar?
januari 28, 2009 @ 5:54 e m
Sant. Såvitt jag vet är det ingen som driver positionen att vi ska strunta i vetenskapliga rön, just med goda exempel som du säger. Det blir ju till att sovra. En annan liknande upptäckt är ju det rätt sent konstaterade sambandet mellan rökning och lungcancer. Det behöver inte innebära att man slutar röka givet att man njuter tillräckligt mycket av sin vana, men det är onekligen relevanta fakta. Innan dess hade alarmister anat alla möjliga faror med rökning, och det förbjöds på flera håll i omgångar.
januari 28, 2009 @ 2:24 e m
Problemet är väl inte att det görs vetenskapliga studier eller att människor försöker följa resultat från vetenskapliga studier. Däremot är problemet att det görs kvasivetenskapliga studier och/eller att outbildade journalister blåser upp vetenskapliga studier och tar deras resultat ur kontext. Riktig vetenskap är ju tvärtom till själva sin definition oauktoritär.
Men jag blir allergisk varje gång jag hör någon beklaga att ”religiös och moralisk auktoritet” håller på att försvinna. Det är onekligen bättre att folk instrueras av vetenskapliga studier än av religion (som är antingen snäppet värre än kvasivetenskap eller samma sak som kvasivetenskap).
januari 28, 2009 @ 2:31 e m
Jag tänker i alla fall att lyssna på varningar. Jag undrar vad du tycker om natriumglutamat. Tycker du att det är bra att våra barn får det på dagis pga att de som lagar mat inte kan laga mat på riktigt, utan måste fuska?
januari 29, 2009 @ 1:25 e m
Ungdomsonani har gått åt ”båda hållen” under alla decennier, inte bara 2000-talet 😀