Besvikelse
Det ska f-n rösta in liberala kandidater i riksdagen. 2002 var det Rojas, som tackade genom att rösta för Perssons undantagslagar mot östeuropéer. Nu stod Fredrick Federley i talarstolen och balanserade floskulösa storheter om lydnad mot parti och regering och egenhändigt uppblåsta hotbilder mot vilka allmän mailövervakning nyttar föga, mot ack så få konkreta aspekter av det lagda förslaget. Att en sådan avvägning varit jämn skvallrar egentligen bara om att den gjorts av en svajig själ.
Jag är grymt besviken. Nu ska FRA-förslaget alltså snurra ett varv till, ge arbete åt lite ytterligare utredare och organ, men väsentligen lägga den statliga näsan precis lika mycket i blöt. Vad med de vida övervakningsbefogenheterna, över finansmarknadens placeringar och annat som inte alls har med rikets säkerhet att göra? Däri ligger ju huvudproblemet, inte i att garnera med lite ”integritetsaspekter” när maktapparaten väl är på plats.
Måtte Federley motbevisa mig på den här punkten, men den resignerade inordning jag såg idag får mig att tänka på Karl-Petter Thorwaldsson. För länge sedan ordförande i SSU. Sedan dess en partigödd pamp som levt på ryktet att en gång för länge sedan ha varit intressant och relevant i den politiska debatten, fast ingen längre minns riktigt för vad.
Måtte Federley återfå balans och själförtroende. Någon måste nämligen påminna den här regeringen att den är skyldig liberalerna big time, inte tvärtom. Att ett vansinnesförslag stoppas och arbetas om lite räcker inte. Det har gått en halv mandatperiod av väsentligen socialism, nya regleringar och statsutgifter, utöver några som bidrag utformade skattesänkningar och tre nedlagda myndigheter. Det är inte bra nog. Det är inte bra alls.
Annie Johansson var i varje fall tydlig med sin kritik mot förslaget i sak. Och tragiskt trogen rollen som Dagny Taggart. Hon tänker tappert uthärda och försvara de orättvisor och pålagor som regeringen med FRA tänker ålägga oss, bara hon får fortsätta moderera lite. Annie, Annie, Annie, det här var läget då du skulle ha ryckt på axlarna och lämnat regeringen åt ett rättmätigt nederlag.
Visst, Annie, Fredrick, Karl Sigfrid och några till är oändligt mycket bättre än alla de tragiska figurer som satt och tryckte i kammaren som den darrande röstboskap de valt att bli. Man såg något tragiskt drömmande i blicken på Tomas Tobé, Christian Holm och andra lakejer när Annie talade med den rätt någon kan göra när hon tagit strid för det hon trott på. Det krävs mod att ta striden så långt de ändå gjort. Men mina förväntningar är nu inte relativa. De handlar inte om mindre än att något gott (inte bara minimerad skada) ska komma ur den här situationen. Visst var det väl därför ni valde att engagera er en gång i tiden?
(Uppdatering: Det är tydligen värre än vad jag trott. Läs hos Oscar och HAX. Jag ska vänta med mitt omdöme till imorgon.)
Linus Myrbäck
juni 17, 2008 @ 11:53 e m
Fan, fan, fan om de vrider igenom det här trots allt. Förstår att de varit utsatta för fruktansvärd press, så unga de ändå är i de här sammanhangen, men jag hade väntat mig mer. Hör du det Fredrick, jag hade väntat mig mer!!! Det var därför du fick min första riksdagsröst på mycket länge.
Förhandla kan man göra om man är överens om slutmålen, men man kan inte kompromissa bort sina principer! Då har man sålt sin själ och tappat de som gjorde att man engagerade sig i politik och idéer.
Nå, nu skall de bort Regeringen, och med Maud Olofsson i första raden. På något sätt skall vi se till att de inte får en enda onödig liberal röst. De skall betala i den enda valuta de känner, mistande av makten. Den makt som de på ett ohämmat sätt tänker sig att utöka med den här lagen. Och den makt som vi nu sett dem, i ett ohöljt förakt för den proteststorm som blossat upp, utöva på det mest vidriga sätt.
Bort med dem!
Jag kommer dra mitt strå till stacken, på alla de sätt jag är kapabel till.
Stefan
juni 18, 2008 @ 12:59 f m
Det ska bli intressant att se nästa SIFO-undersökning om väljarsympatier. Tror (och hoppas att) framförallt moderaterna kommer tappa en del…
Liam
juni 18, 2008 @ 5:54 f m
Jag måste bara klaga på att du censurerar ’fan’. Det är bara sådan grej jag tycker är jättetöntigt. Alla vet vilket ord du menar, och läser upp svordomen i sina huvud ändå, så det tjänar inget syfte att ersätta någon av bokstäverna med något tecken. Dessutom ska folk kunna tåla svordomar. Ber om ursäkt för drygheten, det råkar bara vara ett av mina älsklingshat att folk censurerar sina svordomar.
Hansa
juni 18, 2008 @ 9:59 f m
Linus Myrbäck: Ja bort med dem och dit med några äkta liberaler som Mona Sahlin, Peter Eriksson, Lars Ohly..
Tomas
juni 18, 2008 @ 12:20 e m
Hansa: Nej nej dumsnut! Det är åt andra håller det ska gå. Ut med konservativa, social”liberaler” och annat tjafs, och in med liberaler. Förstår du väl? 🙂
hajjen
juni 18, 2008 @ 12:25 e m
Tja Mattias, jag vet inte ens om man ska berömma Federley och Annie för ngt mod. HAX skrev tidigare om morötter vs. piskor, att de som eventuellt var mot lagen behövde vårat stöd. Det har varit mycket daltande med dem, från olika håll. Bloggosfären har för guds skull agerat moralisk stödkrage, utan de massiva påtryckningar som skett hade de förmodligen accepterat förslaget med hull och hår! Tycker att de behöver höra varken morötter eller piskor, utan snarare sanningen. Nämligen att de får 50 papp (minst) i månaden för att utföra ett jobb de själva åtagit sig. Obekväma beslut ingår i paketet. Att ha förståelse för deras känslor i frågan är som att ha förståelse för en åklagare som väljer att inte väcka åtal mot en brottsling eftersom det känns taskigt. Eller för en kirurg som inte vill operera för han tycker blod är äckligt. Jag är helt oförstående. De förtjänar noll empati.
JohanH
juni 18, 2008 @ 4:38 e m
Jag blir mörkrädd när jag ser hur många vanligen vettiga människor, inte minst i bloggvärlden, som sprider så mkt hat och dynga mot de få personer som vågat stå upp.
Att ni inte skäms.
Kritisera gärna partierna eller systemet eller partispiskorna eller medlöparna, men ger er inte på de få som försökt göra något. Trots att systemet suger. Ni har absolut inget rätt alls att sätta er till doms över dessa få modiga i riksdagen. Inte som vanliga röstande och absolut inte som liberaler. En liberal sätter sig inte til doms över andras gärningar på det sättet. Det är moralism vi gott kan lämna till miljömuppar, konservativa, socialister, fascster, kommunister, fundamentalister… jag ni vet…
Jag har nog aldrig tidigare skämts över att tillhöra en liberal faktion – men nu är det nära.
Pinsamt och patetiskt är det i varje fall.
Mattias Svensson
juni 18, 2008 @ 5:04 e m
Jag sprider varken hat eller dynga. Jag konstaterar att personer jag trodde på inte har stått upp när det gällde och jag behövde dem. Sven Rydenfeldt stod upp trots att han mobbades inom akademin i decennier och registrerades av SÄPO för sina åsikter. Jag hade förstått om han lipade någon gång ibland, men icke. Margit Gennser tog osmakligt mycket skit för sitt fronderande i EU-frågor vid i princip varenda veckas riksdagsgrupp med moderaterna. Jag såg hur fem riksdagsledamöter från moderaterna avvek i fråga om homoadoptioner och de fick också en rejäl genomgång i gruppen. Alla har de min sympati. Men de stod upp, det blåste över och de vann respekt.
Gustav
juni 18, 2008 @ 10:22 e m
Jag fattar inte hur man kan säga att de stod upp, när de gav sig? Att stå upp för något betyder ju just att man INTE viker ned sig när det stormar 😛