Dagens konflikt skyr ideologisk konflikt
Jesper Nilsson på Dagens konflikt har läst min rapport ”John Stuart Mill vs den borgerliga regeringens folkhälsopolitik”. ”Initierad” är hans smickrande omdöme. Polemiken går dock ut på att det skulle vara ogenomförbart att låta folk själva bestämma över sitt drickande, eftersom det då skulle ”flockas döda kroppar” vid våra vägar.
Den typen av ad hoc-empiri är vanlig och tacksam att ta till mot försök att anföra ideologiska resonemang. Kan man frammana bilden av döda människor finns inte mycket att diskutera. Men till skillnad från den teoretiska spekulation som beställts av Systembolaget och Folkhälsoinstitutet och som Nilsson hänvisar till kan vi konsultera verkligheten. Den ökande alkoholkonsumtionen till trots var dödsolyckorna i trafiken det första halvåret i år de lägsta någonsin. Med något års undantag minskar dödsfallen i trafiken sedan lång tid tillbaka, de har alltså minskat under hela den period som folk ökat sitt drickande.
Detta inte sagt för att bagatellisera rattfylleri eller för att ge sken av något annat än att alkohol i trafiken fortfarande är ett stort problem. Men talet om att det ”flockas döda kroppar” vid våra vägar om folk får bestämma själva över sitt drickande är helt enkelt vare sig sant eller seriöst. Det går att förena liberaliseringar av alkohol med större trafiksäkerhet, särskilt med riktade åtgärder mot dem som kör rattfulla. Och vari ligger det berättigade i att straffa alla dem som sköter sig med skatter och restriktioner, för att några få andra missköter sig?
Det sistnämnda väcker de ideologiska och principiella frågor som Nilsson, lite förvånande kanske, försöker ducka undan. Ser han inga problem med ett allt vidare statligt ansvar för hur människor lever sina liv, eller något utrymme där individen bör vara suverän att fatta egna beslut? Är varje statlig befogenhet något att applådera. Och vad säger han och Dagens konflikt om att dessa paternalistiska restriktioner riktats med alldeles särskild emfas mot exempelvis arbetarklassen?
Det var exempelvis en socialdemokratisk antikrångelvänster i allians med ofta vänsterinfluerade nykterister som 1955 såg till att avskaffa det förnedrande kontrollsystemet kring alkoholen. Motboken med dess inkomstrelaterade ransonering och monopoliserade klass tre-restauranger med höga priser och usel service för arbetare. Paternalismen har alltid haft sin udd riktad mot förment ”svaga grupper” som inte ansetts veta sitt eget bästa.
(Mer om vänstern och paternalismen exempelvis här, här och här)
juni 17, 2008 @ 3:10 e m
Den ideologiska frågan är väl just den jag inte berör i så stor utsträckning då jag försöker beskriva varför liberala partier i regeringsställning inte framför allt för kampen för en Mill:sk livstilsfrihet.
De minskade antalet olyckor i trafiken måste ses i kontrast till flera olika saker (bättre teknisk säkerhet, bättre förare och förändrad attityd till rattfylleri). Den ökning av alkoholkonsumtionen som skett de senaste 3 åren är inte användbara att mäta trafiksäkerhetsstatistik med, ännu (menar forskare). Men om vi vill ha en liten inblick i framtiden kan vi se hur statistiken runt olyckor och våldsbrotten såg ut efter att systembolaget började hålla lördagsöppet. Historien ljuger sällan.
Jag tror precis som du att det är väldigt effektivt att arbeta med riktade insatser mot de som kör rattfulla (där en stor del är missbrukare). Men, med empirin som argument, hävdar jag till skillnad från Mill att dessa insatser bör vara av sociala slag och inte juridiska straffsanktioner.
Du skriver: ”Och vari ligger det berättigade i att straffa alla dem som sköter sig med skatter och restriktioner, för att några få andra missköter sig?”
Jag måste kontra med att ifrågasätta vari det berättigade i att straffa hela samhället med en ökad kostnader för sjukvård, ökade antal olyckor och minskad trygghet i trafiken, för att några fyllskallar skall få leva ut sin livstilsfrihet?
Väl mött!
juni 17, 2008 @ 3:26 e m
Jo att indraget körkort varit den mest effektiva sanktionen har jag också sett. Men jag vill nog fortfarande insistera på straffansvar inte minst för dem som orsakar dödsolyckor när de kör berusade.
Sedan verkar dina empiriska källor lite märkliga. Enligt folkhälsinstitutet har alkoholkonsumtionen ökat sedan mitten av 1990-talet. Har det inte satt spår i trafiken nu, tror jag inte vi behöver vänta längre. Trenden de allra senaste åren är en liten minskning.
Ska jag tolka dig rätt om du menar att samhällsekonomiska kalkyler avgör vilka friheter folk kan tillåtas? Vad tänker du i så fall göra åt smala motionärer som genom att leva längre kostar mer i sjukvård än både rökare och tjocka? Och hur tänker du förfara mot helnykterister vars dödlighet, särskilt i hjärtsjukdomar, är högre än för måttlighetsdrickare? Och så finns det folk som kallar nyliberaler för ekonomister…