Dåliga beslut behöver inte vara irrationella
Jag läser om och stör mig än mer på Sunsteins/Thalers platta argumentation för så kallad libertariansk paternalism. Inte minst deras fullständigt orealistiska kriterier för att människor ska få fatta beslut själva.
Ett exempel från Sunstein/Thaler på att människors egna beslut inte är mer i deras eget intresse än beslut från tredje part. Om en nybörjare i schack spelade mot en erfaren spelare så kommer nybörjaren fatta dåliga beslut och förlora. S/T påpekar att dessa val lätt skulle kunna förbättras med några hjälpsamma anmärkningar.
Är detta exempel ett argument mot att låta folk fatta egna beslut? Knappast. Om målet är att lära sig spela schack är det naturligtvis bättre att tänka igenom sina drag och lära av sina misstag, även om man förlorar spelet, än att ha någon bättre vetande hängande över axeln som säger vart man ska flytta pjäserna. Är målet bara att få en strategi för att vinna spelet, då frågar man naturligtvis någon erfaren om råd och följer dem (inte heller då behövs någon som ovälkommet hänger över axeln). Vad som är ”optimala” beslut är inte ens i detta tänkt illustrativa fall självklart, eller på förhand vetbart för en utomstående. Det går inte att förutsätta att en tredje persons bättre kunskaper och färdigheter är efterfrågade bara för att någon fattar dåliga beslut.
Tvärtom. Sunstein och Thaler gör ett grundläggande misstag när de dömer ut människors agerande i val av pensionssparande eller aktieportföljer för att de inte är bättre än expertisens. De inser inte att människor mycket väl kan se ett värde i att bestämma själva utan att vara bra på det eller att välja rätt. Väldigt få av dem som tippar stryktipset nöjer sig med att låta datorn sätta ihop en rad, även om denna tjänst numera grundar sig på experttips. En stor del av spelandets nöje ligger i att välja ut resultaten själv (och själv söka expertis och fakta) även om man inte är särskilt bra på det. För den som väljer mellan ett antal likartade pensionsfonder eller sparar lite i aktier kan situationen mycket väl vara densamma.
juni 7, 2008 @ 2:00 e m
Eftersom jag själv är en ganska god schackspelare så kan jag bara säga att du träffat huvudet på spiken. Jag känner många sämre spelare som betalat dyra pengar för lektioner med stormästare utan att gå upp det minsta i ranking. Magnus Carlsen, den norske 17-åring som kanske redan i år kommer att vara världens bästa schackspelare (kanske redan om ett par veckor om turneringen som börjar i morgon blir en kanonsuccé)kommer från ett schackligt u-land och har nått sina framgångar nästan helt utan hjälp från bättre spelare.
juni 8, 2008 @ 2:32 f m
Fast just när det gäller pensionssparandet finns det massvis med människor som bara vill låta det vara och dessutom vill kunna känna att defaultalternativet är bra.
Valmöjligheter gör inte nödvändigtvis folk lyckligare, ofta tvärtom. Men naturligtvis så har ju inte någon annan rätt att välja åt dem.
juni 8, 2008 @ 8:52 f m
Hej. Helt riktigt. Det fanns ju en smått paternalistisk tanke på att ”uppfostra” svenska folket till småkapitalistiska placerare i samband med pensionsreformen. Vare sig motiverat eller realistiskt. Vanligtvis är det inte valmöjligheterna som gör oss lyckliga, även om jag tyckte att det var lite häftigt med alla olika möjligheter.
juni 9, 2008 @ 10:02 f m
Problemet med pensionerna är inte vem som förvaltar dem utan att du som individ inte har äganderätt till dina intjänade pensionsmedel utan tvingas bidra till en gemensam pott som kan vara hur tom som helst när du själv går i pension. Inte heller kan du trygga tillvaron för dina efterlevande då det inte finns några pengar som verkligen är dina att förfoga över.
Vad gäller valmöjlighet så känns det mycket riktigt inte alltid så viktigt att få välja mellan ditt och datt i alla upptänkliga sammanhang, men jag tror de flesta uppskattar den potentiella möjligheten ifall defaultalternativet stinker. Vidare så bidrar ju själva möjligheten att välja till en ”latent konkurrens” som gör att defaultalternativen tvingas bli bättre.
juni 9, 2008 @ 7:37 e m
Goda råd över axeln är det värsta jag vet. Jag hade schack som ”fria aktiviteter” (he he) på högstadiet och om någon åskådare vågade komma med ett förslag valde jag alltid något annat. Om det så innebar döden för min kung.
Andra tråkmånsar var ju blott flyttboskap som villigt lät sig ledas av andra. Och visst hände det att de vann (för det mesta…) men dock utan ära.