EMU2003: Hur man skyddar utlänningar
Jag minns folkomröstningen 2003 som en på det hela taget vänlig och trevlig tillställning. För det mesta kunde man ju om inte annat skratta åt ja-kampanjens strutsdräkter och bananutdelning. Men det fanns ett inslag som var riktigt motbjudande, och det var försöken att associera alla i nej-kampanjen med nationalism och främlingsfientlighet. Sverigedemokraterna har aldrig tidigare aldrig fått så god kampanjhjälp. En fejkad hemsida med en påhittad nej-anhängare uppgav förstås att han var Sverigedemokrat (då ett parti vars anhängare var lätträknade), och till Expressens nya debattsida bjöds Jimmie Åkesson av pigga socialliberaler in att bre ut sig med beröm åt Centern och Maud Olofsson för att de var emot EMU. Främlingsfientligheten skulle smetas på alla som talade för ett nej.
Värst gick de åt utlänningarna. Varje utländsk gäst som pläderade för ett nej, oavsett bevekelsegrund, utmålades som en skum nationalist som hade svårt för det främmande. Det spelade ingen roll om det var vänstersympatiserande kvinnor med engagemang för tredje världen, som ekonomijournalisten Janet Bush som Centern bjöd till Almedalen för ett ekonomiskt seminarium. De skandaliserades ändå som udda extremister på den nationalistiska brittiska högerkanten. (Se mer i inlägget, När Hitler kom till Almedalen)
Så vad gör man när man bjudit in tre marknadsliberala, EU-kritiska britter till ett seminarium under kampanjen? Särskilt som den mest prominente, ekonomen Bernard Connolly, anklagats för blasfemi för sin avslöjande kritik av europrojektet i boken The rotten heart of Europe. Tja, man förekommer genom att skicka en lista på förslag till pressen. Det gjorde vi, och gissa vad? För första och enda gången var det tyst. Så här skrev vi.
Pressmeddelande från Medborgare mot EMU
Stockholm 2003-08-22
Tips till ja-sidan inför måndagens seminarium
Borgerliga EMU-kritiker utmålas som anhängare av vänsterisolationistisk stalinism. Mot Leif Pagrotsky anförs att han äger hus och aktier. Labourpolitikern Janet Bush utmålades i som högerextremist på grund av att den organisation hon tillhör låtit en känd brittisk komiker klä ut sig till Hitler i ett klipp i en reklamfilm. Allt för att ja-sidan vill undvika debatten i sak om Sverige ska bli en del av EU:s valutaunion, EMU.
På måndag kommer bland andra Bernard Connolly, Chief Global Strategist and Head of Research, AIG Trading Group, men kanske mera känd som EU-tjänstemannen som 1996 gav ut boken ”The Rotten Heart of Europe” att delta vid ett seminarium arrangerat av Medborgare mot EMU. Frågan är vad ja-sidan kommer att använda för smutskastning den här gången. Vad ska de använda för personangrepp mot en person som redan stått åtalad för blasfemi (hädelse)?
Det mest förutsägbara vore förstås att försöka utmåla varje brittisk besökare som en nationalistisk högerextremist. Med tanke på att detta lyckades vid Janet Bushs besök kan det mycket väl komma att ske igen.
Janet Bush är en ekonomijournalist som arbetat på Financial Times, BBC och varit chef för ekonomisektionen i The Times. Hon är en varm vän av EU-samarbetet och hennes ställningstagande mot brittiskt euroinförande grundar sig helt och hållet på ekonomiska skäl. Därtill är hon medlem i labourpartiet och hyser ett internationellt engagemang för skuldavskrivning i tredje världen och för att EU ska reformera sin jordbrukspolitik och riva sina tullmurar mot de fattigaste länderna.
Ändå räckte det med ett tre sekunder långt inslag med en brittisk komiker i en årsgammal reklamfilm för att beskriva Janet Bush som en vulgärargumenterande högerextremist som det skulle vara ytterst olämpligt att bjuda in till den svenska EMU-diskussionen.
Ja-sidans syfte med att ägna betydande tid och resurser åt att gräva fram satiriska TV-klipp är enkelt att förstå. Det brittiska exemplet utgör ett avgörande argument för att det går utmärkt att som EU-medlem stå utanför EMU. Personer som Janet Bush visar att man kan vara Europavän med internationellt engagemang samtidigt som man är euromotståndare. Kritiken mot EMU som ekonomiskt projekt är därtill massiv från ledande ekonomer i de anglosaxiska länderna, såväl USA som Storbritannien.
Att smutskasta Bernard Connolly vore förvisso enklare än i fallet Janet Bush. Han är en av de få som i modern tid anklagats för blasfemi (hädelse)! Detta för att han i sin bok som kritiserar EMU också kommenterat ett ofördelaktigt yttre hos en av kommissionärerna och generat den dåvarande EU-kommissionen under Jaques Santer. Efter att ha försökt rentvå sitt namn i diverse rättsprocesser, där ”gemenskapens intresse” hela tiden funnits överordnad grundläggande rättigheter som yttrandefrihet, har Connolly även dragit en och annan parallell till liknande rättsskipning i historien.
Men Bernard Connollys erfarenheter från internationella affärer, liksom från korridorerna där EMU-projektet skapades, är värdefulla även för det svenska ställningstagandet till EMU. Det brittiska ekonomiska och politiska exemplet på att vare sig god ekonomisk utveckling eller EU-medlemskap kräver euroinförande är viktigt för debatten. Därför tänker vi inte låta ja-sidans eventuella smutskastning skrämma oss att ställa in besöket.
Om Medborgare Mot EMU
Medborgare mot EMU samlar personer som på borgerlig, marknadsekonomisk grund vill arbeta för att Sverige inte går med i EU:s valutaunion EMU.
Bland medlemmarna märks bland annat, Margit Gennser f d riksdagsledamot (m), Lars Wohlin, f d riksbankschef, Rune Andersson, ordförande i Mellby Gård AB, Per-Olof Eriksson, ordförande i SAPA, Björn von der Esch, riksdagsledamot (kd), Sven Bergström, riksdagsledamot (c), Birgitta Swedenborg, forskningsledare SNS och Sven Hagströmer, ordförande i Investment AB Öresund.
Seminarium: Därför säger britterna nej till EMU
Storbritannien är tillsammans med Sverige det land inom EU som går bäst ekonomiskt. Där vill sex av tio behålla den lyckade självständiga penningpolitiken.
För att sprida ljus över varför motståndet mot EMU är så kompakt i Storbritannien inbjuder Medborgare mot EMU till ett seminarium om den brittiska synen på EMU.
Medverkar gör:
Bernard Connolly. Chief Global Strategist and Head of Research, AIG
Trading Group, men kanske mera känd som EU-tjänstemannen som 1996 gav ut boken ”The Rotten Heart of Europe”
Dr Madsen Pirie, chef för den marknadsekonomiska tankesmedjan Adam Smith Insitute
Dr Sean Gabb, forskare vid University of North London
Diskussionen leds av Dr Kurt Wickman, Nationalekonom Högskolan i Gävle
Var: Axel Johnsson-salen, Ingenjörsvetenskapsakademin, Grev Turegatan 16, Stockholm
När: Måndagen den 25 augusti kl 0930-1240
Program:
09.30 Kaffe
10.00 Inledning
10.05 Dr Madsen Pirie
10.30 Dr Sean Gabb
10.50 Paus
11.00 Bernard Connolly
11.40 Paus
11.50 – 12.40 Diskussion ledd av Dr Kurt Wickman
Media inbjuds att träffa de medverkande i samband med seminariet.
Välkomna!
P.S. Bernard Connolly dömdes av EG-domstolen för sin avslöjande bok The rotten heart of Europe, dock ej för blasfemi. Han gick sedermera vidare som finansrådgivare och hans kunder tjänade bra med pengar när han 2008 förutsåg finanskrisen och dess effekter på Grekland och andra euroländer. D.S.
Se även inlägget: När Hitler kom till Almedalen.
september 16, 2013 @ 4:40 e m
Det var inte så svårt för Bernard Connoly att förutse finanskrisens effekter på Grekland et co.
På mötet som anordnades av Medborgare mot EMU redogjorde Connolly (med Portugal som exempel) precis vad som skulle hända i en valutaunion med kraftiga skillnader produktivitets- och kostnadsutveckling i de olika länderna.
Lånekostnaderna för det svaga landet/länderna skulle växa pga höga räntor på statslånen. Till slut skulle statsbankrutt stå för dörren. Lån från ECB och/eller andra euroländer skulle vara nödvändiga för att kunna bibehålla landet i euron. Krav från långivarna på kraftiga besparingar i den offentliga sektorn, skattehöjningar etc skulle följa. Till slut skulle ett de facto upphävande av demokratin i det drabbade landet genomföras.
(Han hade skrivit om detta i en artikel 2002 tillsammans med John Whittaker från Lancaster University.)
Man tycker kanske att någon borde reagerat på detta. Men de journalister som besökte seminariet var i de flesta fall intresserade av andra ting (se nedan).
En som dock ställde frågor om Connollys scenario var ekonomireportern från Aktuellt (tyvärr har jag glömt hans namn). Han intervjuade Margit, och hans inriktning var att nog hade Connolly varit snuddande nära att även han måla upp ett ”hitleristiskt” hot.
Här fick man se skillnaden på en partiledare (fru Olofsson) och en politiker som verkligen kunde sina saker. Samtalet kom mycket snart att handla om guldmyntfoten på trettiotalet, fransk politik under denna tid, 3:e republikens förfall, Laval etc etc.
Varje florettstöt från reportern avvärjdes med finess och returnerades med ränta. Naturligtvis sändes inte intervjun i TV vilket var synd, för det hade faktiskt varit ett väldigt underhållande inslag.
Men tack vare den intervjun och det faktum att våra engelska gäster var betydligt mer slipade än Janet Busch och med lätthet hanterade förrädiska frågor (något reellt intressa att belysa sakfrågan fanns väl inte hos de flest reportrarna – se Sean Gabbs beskrivning av seminariet) så var de inslag som faktiskt ändå förekom i Aktuellt och Rapport av det positiva slaget. Det var väl bara Johan Schück i DN som lyckades bibehålla en allmänt snorkig och negativ ton (och minsann fick han inte med Hitler i rubriken).