En finne med snuskigt sinne
Det händer mycket på kulturmagasinet Voltaires webb; filmrecensioner och översättningar från frihetligt marxistiska Spiked till exempel. Det senare berikar verkligen. Brendan O’Neills artikel om vanvettet i att isolera folk från varandra bakom övervakade gränser är en klokare överblick över Israel-Palestina-konflikten än något jag sett i svensk media eller bloggosfär.
Temadelen har också börjat få struktur. I senaste numret som lagts ut var temat Finland, och jag skrev om Tom of Finland och teckningarna som gick från garderob till gallerier.
februari 9, 2009 @ 12:59 e m
Jag måste vara ofin nog och fråga: Varför tycker du Brendan O’Neills artikel är berikande? Det är ju bara en ny version av väl använd gammal vänsterretorik, d.v.s. om FN (läs: den stora satan U.S. of America) inte beslutat om Israels rätt att existera hade inte konflikten funnits.
MVH/Rickard
februari 9, 2009 @ 6:51 e m
Sorry, jag missade de dolda budskapen, de kanske kommer om man läser artikeln baklänges? Hur får du kritik av en övervakad separation för att denna inte medger handel och utbyte mellan folken till att det ena folket inte borde få ha en stat där?
februari 9, 2009 @ 9:36 e m
Fast jag saknar några saker i Brendan O’Neils analys. Han undviker att skriva något om självmordsbombningarna. Vem tror att Israel hade byggt en mur om det inte förekommit självmordsbombningar?
Han nämner att de som bor i Gaza idag är ättlingar till dm som flydde 1948. Hur kan detta fortfarande vara ett problem 60 år senare? I Europa förflyttades uppemot 20 miljoner människor 1945 utan att detta har några idag synbara konsekvenser. Dessutom är de judar som flydde från övriga arabvärlden till Israel väl integrerade i Israel.
Avslutningsvis, hur mycket handel har man genom åren ägnat sig åt i Gaza?
februari 15, 2009 @ 11:01 f m
O’Neils analys bortser från att separation är precis vad palestinierna efterfrågat, utom när de går ännu längre och kräver Israels förintelse. Problemet är för övrigt inte att fredsprocessen har utformats fel. Det har de alltid, men det funkar ändå om viljan till fred finns. I Gaza finns inte viljan till fred och då blir det inte fred, oavsett hur kluriga fredsplaner väst pressar fram.