Feta myter

Under ett par år på 2000-talet har andelen feta och överviktiga inte ökat i Sverige, ett faktum som påpekats av bland andra Socialstyrelsen, och som jag själv vid ett flertal tillfällen försökt gnida i ansiktet på alarmister som hävdar att vi har fått en ohejdbar epidemi på halsen (eller snarare magen). Detta stämmer inte längre. Nu visar nya siffror från Folkhälsoinstitutet på att andelen feta kvinnor börjat öka igen på senare år, från 11 till 14 procent 2004-2007. Män tycks dock även fortsättningsvis hålla vikten.

Självklart serveras denna ökning i SvD med några uppgifter vars sanningshalt jag måste ifrågasätta.

För det första påstår Stephan Rössner att ”fler människor världen över kommer att dö i fetmarelaterade sjukdomar år 2008 än av rökning”. Det låter märkligt. Om man tittar på USA bedöms lite drygt 100 000 dö av fetma, medan det är ungefär fyra gånger så många som dör av rökning årligen. I världen som helhet borde andelen rökare snarare vara högre och andelen feta lägre.

Än mer mystiskt låter Folkhälsoinstitutets kostexpert Göran Johanssons påstående angående den ökande andelen feta: ”Något måste göras. Livslängden hos de drabbade minskar med 15 år.” 15 år! Här är en väldigt alarmistisk rapport som kommit fram till hälften så mycket, 7 år, och här står om en annan rapport som talar om två till fem år om man har fetma redan som barn. Mycket talar för att dessa siffror är överskattningar. Den förra rapporten visar på förtida död även för såkallat överviktiga, ett samband som flera studier avfärdar, och den senare bygger på skattningar av risker som renderade betydligt högre dödstal än vad man räknat med efter att ha korrigerat för bl a teknisk utveckling. Och de skattningarna är som sagt ändå inte i närheten av vad Folkhälsoinstitutets ”expert” hävdar.