Förbudsglada miljöpartister vill sanera din mentala miljö

I sak var skillnaden mellan blocken inte större än fyra minuter. Debatten i riksdagens kammare igår gällde en anpassning till ett EU-direktiv som låter TV-kanaler (om de själva vill och deras publik går med på det) sända tolv minuters reklam istället för maximala 8 minuter som är dagens svenska tillstånd (Annonstid i radio och TV prop. 2007/08:4).

I princip var skillnaden precis så himmelsvid som man kan önska av svensk debatt. På ena sidan en allians som försvarade yttrandefrihet, konkurrensneutralitet och myndiga människors rätt att själva bestämma. Framför allt Mauricio Rojas var lysande i anförande 153 (läs det i sin helhet) och även självkritisk (anf 155) mot folkpartiets/borgerlighetens förflutna i TV och yttrandefrihetsfrågor:

”Också vi har hållit på den ”skyddande” staten, den som ska skydda konsumenterna. Jag hör orden skydda, skydda, men det handlar ju om vuxna människor som har en fjärrkontroll i handen och kan byta till SVT 1. Vad håller ni på med? Vad vill ni skydda dem mot? Är de handikappade? Kan de inte göra någonting själva? Är de barn? Nej, det är de inte, men det är så ni ser på människorna.”

På andra sidan stod en trojka av regleringsvänner farligt nära den rena censuren. Lyssna på Mikael Johansson (mp) i anförande 138:

”Vi gröna vill vidga miljödebatten till att också handla om den mentala miljön som sätter gränser för våra möjligheter att skapa. Människor måste återfå rätten till sina tankar och sin integritet. För att komma till rätta med den mentala miljöförstöringen kan man använda politiska verktyg såsom att begränsa reklamutbudet, till exempel i det nu aktuella ärendet.”

Budskap som miljöpartiet finner anstötliga ska alltså saneras från människors tankemiljö. Rent hus med åsikter och budskap som inte passar in! Låt inte människors tankar komma i minsta kontakt med ovälkommet snusk! De börjar med reklamen, men det är uppenbart att Johansson är en vidare censurprincip på spåren, om inte rentav en ny kampanj för kulturell renhet.

I jämförelse blir vänsterpartiets Marianne Berg (anf 137) mest löjlig när hon klagar på reklambudskap som vill få henne att bli vackrare, lukta gott och raka benen (det kan ju annars vara ett tips i all välmening). Berg menar dock att sådan harmlös reklam är kränkande (ack detta devalverade ord!) vilket också är ett censurnära resonemang.

Trots att mina förväntningar var nollställda har den borgerliga regeringen generellt sett varit en stor besvikelse. Gårdagens kammardebatt (som jag läste om hos Annie) gav hoppet åter om att någon slags förändring till det bättre ändå håller på att ske.