Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla
Blir titeln på höstens skönaste och snyggaste bok. Arton Ayn Rand-texter i urval, från filosofins grunder och ett försvar för förnuft egoism och kapitalism via en rejäl samhällsanalys av allt från den katolska kyrkans syn på sex till en förföljd minoritet som storföretagen, och med en avslutande analys av den fria viljans betydelse för konsten.
Den kommer att finnas i välsorterade boklådor från mitten av oktober, men istället för en releasefest när den kommer tänkte vi låta folk sjunka ner i höstmörkret och läsa och begrunda. Sedan, i vecka 46 10-14 november, tänkte vi ordna lite diskussioner av olika teman. Funderar på en kväll kring ”Det här håller jag inte med om” där det blir tillfälle att dryfta reservationer med en kunnig panel. Så skulle jag vilja ha skarp och intelligent kritik också, i motsats till slentriantuggande från folk som inte läst något eller känner sig tvungna att kufa om perifera detaljer.
(Visst är det lustigt, apropå det senare. Göran Greider är socialist och kollektivist och borde utifrån sin övertygelse ärligt och klart kunna bestrida Rand på varenda grundläggande punkt – etiken, politiken, allt. Ändå ser han sig tvungen att förvanska och bagatellisera, skriva något töntigt och vagt om sina ”intryck” av marknadsföring och markera sitt motstånd mot raka rälsskenor och attraktiva ansikten.)
Förslag på ämnen och personer?
september 22, 2008 @ 4:26 e m
Sätt boken i handen på ett gäng representanter för de borgerliga partierna (partisekreterarna kanske?) och låt dem sedan komma och erkänna vad de har att lära sig.
september 22, 2008 @ 4:44 e m
Sammanfattning av Göran Greiders ”kritik”:
Sektistiska nyliberala sektister gillar sektistiska Rands öppet sektistiska sektistlitteratur. För att öka ut texten lite grann, slänger han in lite referenser till Jeovas Vittnen, Leni Riefenstahl och sovjetpropaganda. Plus en felstavning av efternamnet på bokens huvudgestalt.
Tänka sig att DN har sjunkit så lågt att de publicerar sådan smörja.
september 22, 2008 @ 5:14 e m
Underbart projekt! Ett minst lika underbart projekt vore att övertyga ARI, om att ni minsann borde få publicera POS’ översättningar.
Pluspoäng till Greider för hans nazireferens. Den hade jag nog inte ens själv kunnat förutse. Att han indirekt kallar Federley för en sekterist är dessutom inte helt okontroversiellt.
september 22, 2008 @ 5:22 e m
Nog för att Federley har visat vissa prov på att sätta grupplojalitet före sak…
september 22, 2008 @ 5:28 e m
Nu har Greider fått en hel del om bakfoten. Scientologerna (eller scientisterna, som Greider föredrar att kalla dem) vill väl hemlighålla sina skrifter till varje pris? Objektivister brukar varmt rekommendera Rand. Hmm, vi som gillar henne kanske borde få böckerna att verka hemliga? Förbjuden frukt…
Och begriper inte karln att boken är en dystopisk framtidsvision och inte en beskrivning av USA anno 1957?
Jag har ett utkast till en bok snarlik ”Och världen skälvde”. Den ska handla om hur Göran Greider och resten av hjärntrusten på DN Kultur flyttar till en öde ö och försöker leva på varandras kulturstipendier och postmodernistiska teorier. Den ska få heta ”Calle Shrugged” (sv.: ”Calle ryckte på axlarna”).
september 22, 2008 @ 7:30 e m
När kommer man att kunna förhandsboka boken på Timbros webbplats? (tips 😉
september 22, 2008 @ 10:25 e m
Boken låter ju intressant. Jag har försökt läsa Atlas Shrugged men den var allt för enahanda för min smak.
Dock måste jag säga att hon var en förträfflig retoriker även om hon som filosof faller kort. För en genomgång av hennes filosofiska problem rekomenderas detta:
http://www-personal.umich.edu/~jsku/ooPreface.html
september 23, 2008 @ 7:55 f m
Det var ju resonerande och sakligt, även om jag inte håller med. Att polemisera mot den instrumentella och endimensionella uppfattningen att människans liv bara kan förstås som överlevnad, alternativt lång levnad, är att missa hela poängen med att identifiera liv i enlighet med människans natur. Misstaget är kritikerns, inte Rands.
september 23, 2008 @ 12:03 f m
Mitt förakt för Greider bara ökar (hur det nu är möjligt..). Maken till låg artikel får man leta efter. Tomten har bevisligen bara läst baksidan och kollat på bilderna föra att sen fradgande fabulera ihop parodiskt många ondskefulla associationer. Samme man som inte hittar några som helst invändningar mot Naomi eller Linderborgs böcker.. Djuup suck.
september 23, 2008 @ 7:39 f m
Artiklar från 1990-talet ger indikationen att han faktiskt läst Rand hyfsat ingående. Ändå presterar han inte bättre.
september 23, 2008 @ 2:41 f m
Då var julklapparna klara.
september 23, 2008 @ 6:37 f m
Förstod jag rätt, men vill du ha ett möte/en debatt där ”intelligenta” människor opponerar sig/kritiserar Rands filosofi?
september 23, 2008 @ 7:35 f m
Ja, tack. Men också ett där intelligenta kritiska och/eller sympatiskt inställda människor nagelfar och benar upp vad de sympatiserar med och inte. Jag tror att det kan uppmuntra till vaknare och djupare läsning av Rand, vilket i min mening bara kan gynna saken.
september 23, 2008 @ 8:44 f m
Angående den filosofiska kritiken av Rand. Man mycket väl välja att följa Rands livsfilosofi och det kan vara mycket givande. Men man ska komma ihåg att den dels inte på något sätt är ”objektiv” eller platsar bland den akademiska filosofin.
Hon använder filosofiska begrepp på ett mycket förvirrande sätt som gör henne svår att diskutera som filosof. Detta är inte så konstigt eftersom hon var filosofisk autodidakt. Så för att inte få en massa problem med vad man pratar om så måste man vara öppen för vad som menas med vissa begrepp. Även om det skulle vara så att A är A finns det inget som tyder på att A är A för alla människor. Detta är något som objektivister ofta glömmer bort. För mer om detta: http://bjornaxen.wordpress.com/2008/03/16/objektivismen-rationell-men-ofornuftig/
Men så länge man som ”objektivist” kommer ihåg att även Rand var en felande människa och är öppen för kritik så är en diskussion om hennes tankar mycket givande.
september 23, 2008 @ 8:47 f m
tror jag glömde mitt på min förra kommentar om rands filosofi…
september 23, 2008 @ 1:29 e m
Jag gillar motiven på Timbros utgåvor av Rands böcker, särskilt Urkällan. Detta motiv är också snyggt men ser det inte lite lite ut som om att mannen på bilden har en kolonn upp i röven? Lite bara? Eller är det jag som är störd?
september 23, 2008 @ 1:51 e m
Tja, det ska nog föreställa det antika Grekland…
september 23, 2008 @ 6:31 e m
Angående artiklarna av ”Greismo” (d.v.s. Göran Greider och Ola Larsmo) som stod i DN 1992, så har jag ett vagt minne av att Ulf Elfvin kontaktade Greider och frågade om han verkligen hade läst något av Ayn Rand – och det hade han inte. Men jag kan ha fel på den punkten. (Om det är viktigt, kan jag alltid mejla Ulf och fråga.)
september 23, 2008 @ 8:33 e m
”Detta är inte så konstigt eftersom hon var filosofisk autodidakt.”
Ibland verkar det finnas en övertro på universitetet. Dessutom, studerade hon inte på U?
Mvh
D
september 24, 2008 @ 12:10 f m
Hon kan mycket väl ha studerat på universitet men inte tillräckligt för att ha koll på den filosofiska diskursen vilket innebär att det mycket lätt blir missförstånd när man diskuterar hennes filosofi. Detta underlättas inte av hon var så självsäker fördömande. Man måste komma ihåg att även om hon hade en massa bra tankar så har inte tillfört filosofin särskilt mycket. Att utgå från Rand i en filosofisk diskussion är mest förvirrande. Men det gör inte hennes tankar ointressanta. Hon var en skarp samhällskritiker och observatör.
september 24, 2008 @ 10:17 f m
Nu finns ju en Journal of Ayn Rand Studies sedan tio år och passager i de flesta uppslagsverk och en mängd böcker, så diskussionen om Rands oförenlighet med det akademiska är rätt överspelad. För den som vill ta upp tråden finns gott av prövningar och argument att ta itu med. Sedan var hon inte fackfilosof, dock med en förvånansvärt gedigen examen från universitetet i St Petersburg, men det hindrar ju inte att hon formulerat en intressant och på många sätt nydanade filosofi.
september 24, 2008 @ 12:14 f m
Och visst är omslagen på timbros utgåvor av randböckerna snygga. mycket storslagna och passande den randianska känslan. Att han har en pelare i anus är väl ur ett klassiskt grekiskt perspektiv endast positivt.
september 24, 2008 @ 7:56 f m
”Artiklar från 1990-talet ger indikationen att han faktiskt läst Rand hyfsat ingående. Ändå presterar han inte bättre.”
Så du godtar inte att han läst Rand ingående och sen avfärdar det? Är det en god hållning att ha inför denna intellektuella debatt du vill hålla?
Om du nu vill hålla detta öppna samtal om Rands tankar är väl Greiders synpunkter fullt legitima? Många av de få ”icke-redan frälsta” som läst Rand tycker precis som Greider. Personligen har jag hört ordet ”Fascistmanual” om den och den åsikten är väl lika mycket värd som din?
Skillnaden ligger i att du säkerligen läste Rand för att bli ännu mer övertygad om att du hade rätt. Greider läste den för att fördöma den. Båda är i det fallet lika intellektuellt ohederliga. Jag läste den (jag fick den faktiskt på ett timbromöte i uppsala inför valet) för att se vad ”the fuss was all about”. Jag fattade inte vad som var så speciellt med den, ffa för att jag inte ser den som något annat än ett tankeexperiment, dvs. inte användbar för verkligheten. Likt John Rawls a Theory of Justice.
september 24, 2008 @ 10:14 f m
Min poäng är att Greider öppet och ärligt borde kunna gå emot Rand på varenda grundläggande punkt med utgångspunkt i sina egna värderingar. Ändå gör han inte det, utan ägnar sig åt förvrängningar och trams. Till trams räknar jag även uppfattningen att ”den åsikten är väl lika mycket värd som din”. Argument bör bedömas i sak efter om de är rätt eller fel och efter relevans. Sedan kan man lära väldigt mycket av argument som man inte håller med om, men då måste de ha något slags innehåll. Eller hur?
september 24, 2008 @ 12:07 e m
Min erfarenhet säger mig att det mycket lätt blir problem när man diskuterar Rands filosofi.
Bara det att det finns ”en Journal of Ayn Rand Studies sedan tio år och passager i de flesta uppslagsverk och en mängd böcker” om hennes oförenlighet visar på hela problematiken. Det är redan problematiskt att diskutera inomakademisk filosofi.
Det ironiska är att det krävs en altruistisk tolkning för att det inte ska bli fel eftersom hon använder filosofiska termer på ett förvirrande/nydanande sätt. T.ex. att hennes åsikter skulle vara objektiva. Det är högst subjektiva. På samma sätt finns det problem med hennes sätt att använda ordet ”egoism”.
september 24, 2008 @ 12:43 e m
Fast det är ett ”hur du än vänder dig så har du ändan bak-dilemma”. Om du vill formulera en ny tanke så kan du antingen uppfinna ett helt nytt begrepp, eller ta ett annat begrepp och ge det en delvis ny, i ditt tycke bättre innebörd. I det senare fallet kan man ta ett begrepp som många tycker om och försöka slåss om det, eller så kan man ta ett begrepp som får folk att haja till och så får du möjlighet att förklara vad du menar. Det går att kritisera det sistnämnda, vilket ofta var Rands strategi, men den är rätt bra om man vill vara nydanande och är noga med definitioner. Så förvirrande är det ju inte.
september 24, 2008 @ 2:28 e m
Precis det är just därför som det blir problem när man diskuterar Rands filosofi och det innebär att man måste vara varlig. Problemet är ju att de flesta som anammar Rand är precis som hon själv var mycket polemiska. T.ex. anser man som randian/objektivist (båda benämningarna är problematiska eftersom ”randian” anses nedsättande och ”objektivist” är missvisande) att man ska ta argument för vad de så att säga ytligt uttrycker men det blir ju svårt när Rand själv använder ord på ett sätt som andra har svårt att tyda.
Hennes sätt att uttrycka sin filosofi är mer retorisk än filosofisk. Den är polemisk istället för undersökande. Detta gör att debatten lätt blir konfliktartad. Det skapar skarpa motsättningar och det blir lätt en vi och dom-situation som inte lite påminner om marxisters konfliktskapande retorik.
Jag tror att det just är detta retoriskt polemiska angreppsättet hos rand som gör henne så populär. Det är kul med konflikter. Men det är inte alltid så konstruktivt. Dessutom skulle jag säga att argumentation utifrån Rand gör det lätt att avfärda liberaler som knäppskallar just eftersom hennes filosofi framstår som så extrem att den är så oförlåtande mot meningsmotståndare.
Detta bör man ha i åtanke om man vill ha en seriös diskussion. Det finns väldigt många filosofiska argument mot henne som inte kan viftas bort vilket det finns en tendens att göra.
Med detta menar jag inte på något sätt att alla som gillar henne gör så. Men att kritisera henne brukar innebära ett relativt hätskt försvar som inte sällan tar irrationella uttryck. Hon var trots allt en människa och som sådan inte perfekt. Det måste man minnas.
september 24, 2008 @ 4:32 e m
”Detta är inte så konstigt eftersom hon var filosofisk autodidakt.”
Bara som en ren faktaupplysning för de fåkunniga: Ayn Rand tog motsvarande en fil.kand. vid universitetet i Leningrad innan hon flyttade till USA. Ämnena var historia och filosofi.
Att akademiker inte fattar vad hon säger är liksom en helt annan historia…
(Somliga – jag tänker närmast på Tara Smith – gör iofs en berömvärd insats för att försöka få akademiker att fatta.)
september 24, 2008 @ 5:37 e m
Björn/
Bara för att det finns människor som framför motargument så innebär det inte att dessa på något sätt är giltiga. Förekomsten av motargument, eller hur pass accepterad en viss tanke är hos den ena eller andra gruppen har inget att göra med ett arguments giltighet. Det man får ge heder åt Rand är att hon tar ner filosofin till en mer konkret, mindre absurd, nivå. Hon tillhör en liten skara tänkare som sätter en gräns för hur långt man kan föra absurda resonemang. Det får vissa att uppfatta henne som bestämd eller polemiserande istället för prövande. Om man nu ska ta ett konkret exempel så är ditt påstående att A inte är A för alla människor talande. Man kan svamla på hur mycket som helst om att allt är subjektivt eller att vi egentligen inte uppfattar verkligheten som den är utan ligger och drömmer allt i någon form av maskin. Men sådant snack är anledningen till att människor inte tar filosofi på allvar. Om det nu är så att A inte nödvändigtvis behöver vara A så kan du ju försöka motbevisa mig genom att skära dig själv i halspulsådern eller ställa dig framför ett tåg. Jag bettar hur mycket som helst på att du kommer att dö. Men be my guest, A behöver ju nödvändigtvis inte vara A, så du får gärna försöka motbevisa mig. Allt annat vore ett bevis på att du inte tar dina egna idéer på allvar.
september 24, 2008 @ 7:35 e m
Någonting jag har svårt att fatta med Rands filosofi är att medans ’Atlas Shrugged’ innehåller ett mycket starkt budskap om att drivkraften i världen bör vara att tjäna pengar, så utmålas ändå Howard Roark som en hjälte i ’The Fountainhead’ just för att han till skillnad från Peter Keating anser det vara viktigare att skapa ordentliga byggnader än att bli rik och berömd.
Då Ayn Rand förmodligen mer än någon annan tjatat om att paradoxer inte exister, så antar jag att jag missuppfattat något. Vore trevligt om du i korta drag kunde sammanfatta vad Rand menar här, då jag inte kommer kunna ta mig upp till Stockholm de dagar då detta är aktuellt.
september 24, 2008 @ 7:43 e m
Läs Fransiscos penningtal, s 431-436 i den svenska utgåvan av Atlas så borde det klarna. Det handlar inte primärt om att bli ”rik och berömd”, utan om att producera så bra som möjligt och tjäna därefter.
september 25, 2008 @ 3:16 f m
Man måste göra en klar åtskillnad mellan åsikt och argument. Argument kan mycket riktigt vara av olika kvalitet, med åsikter blir det knivigare att hävda någon individs överhet gentemot någon annan. Åsikter är subjektiva, argument mer objektiva.
Tingsten, den gamle räven, brukade väl säga att vi inte kan kritisera folks åsikter, bara hur väl de argument man bygger åsikterna på är sanna. Det håller jag i mångt och mycket med om.
Och givetvis behöver inte Greider sjunka så lågt att han kallar er för nördar och så vidare. Men en folkhemsromantiker som Greider har nog oemotståndligt svårt för er. Det är nog bara så det är tyvärr. Men applicerbarheten av Rands filosofi på ett modernt samhälle förblir dock låg och tyvärr för er, inte mer än en utopi är jag rädd. Det är väl därför så få människor vill debattera om henne. Det finns mer relevanta teorier att diskutera kring, de teorier, som så att säga, är med på skalan.
september 25, 2008 @ 3:21 f m
Hajjen:
Så faktumet att man dör om man slänger sig framför tåget bevisar alltså att Rand har rätt? A är lika med A. Reductio in absurdum, kallar jag det.
Att härleda en samhällsordning utifrån den höga dödsrisken av att slänga sig framför tåget känns inte övertygande.
september 25, 2008 @ 7:56 f m
Jakob/
Att A är A innebär inte nödvändigtvis att Rands uppfattning om den rätta samhällsordningen är sann. Det innebär bara att fakta är fakta, och att åsikter kan och bör granskas ur ett rationellt perspektiv. Vilket innebär att de visst kan vara felaktiga. Som att det inte alls är subjektivt att du kommer att dö om du ställer dig framför ett tåg, oavsett din åsikt. Eller huruvida månen är en stor ost. Sen kan ju Rand ha fel om kopplingen mellan den liberala samhällsordningen och hennes axiom. Men då får du vederlägga henne med konkreta argument, som vilar på fakta. Hittills har du inte kommit med några konkreta argument, bara lösa påståenden om att applicerbarheten är låg och att det finns mer relevanta teorier att diskutera. Men visst, åsikter kan ju enligt dig inte vara felaktiga. Så då kan ju jag kontra med åsikten att applicerbarheten visst är hög, relevansen likaså. Då så, nu har vi båda rätt…
september 25, 2008 @ 8:40 f m
Snälla försvarare av Rand. Allt jag sagt är att alla inte håller med rand. Detta eftersom det går att argumentera mot henne.
Diskussionen om huruvida A är A kan vi diskutera länge. Jag anser att det är en absurd förenkling som inte på något sätt förklarar världen. Att det möjligen underlättar för en i ens liv gör det inte till en sanning. Men visst jag kan gå med på att det är praktiska att ta världen för vad den synes vara. Men då uppstår problemet vad den är. Alltså finns det en diskussion om hur världen är. Att alla inte gillar den diskussionen är inte ett bra argument som endast visar på att hennes filosofi inte håller för andra än de filosofiskt oinsatta. Det skulle åter visa på att jag har rätt – alltså att hon är retoriker snarare än filosof.
september 25, 2008 @ 11:13 f m
Jeezus – skall du fortsätta mobba Federley? Lågt, pinsamt och inkonstruktivt.
september 25, 2008 @ 2:27 e m
Här mobbas inte, har aldrig gjorts. Små syrligheter kommer dock läsarna att tvingas stå ut med. Är det fö inte gruptrycket som hänvisats till för att anpassa sig till gruppen, och vad är det om inte sektmentalitet?
september 25, 2008 @ 11:55 f m
Jag är ju själv relativ novis i förhållande till filosofi. Vilket jag tycker är en rimlig utgångspunkt när man diskuterar ivf moralfilosofi. En moralfilosofi som kräver att man är professor för att begripas har ju ett väldigt begränsat värde och kan man inte förklara något så grundläggande på ett enkelt sätt har man antagligen inte hittat rätt.
Det här med ”A är A” är ju bara ett stickspår enligt min mening. Det är en utsaga om att något bestämt existerar oavsett mänsklig iaktagelse. Fine – det köper jag. Däremot säger det inte ett smack om varför mänskliga rättigheter finns och hur de ser ut och motiveras. På samma sätt finns det ju massor i Rands filosofiska grundsyn som stämmer alldeles utmärkt med min egen syn (som icke-objektivist).
Problemet skall ta steget ut i rättigheter och när hon försöker upphöja förnuftet till moralisk lag. Typ ”människor MÅSTE vara förnuftiga för att överleva”. Detta är utomordentligt skakigt. Det finns ju inget som säger att man ”måste” överleva. Rand själv sade ju att ”man måste ingenting”. Utöver förnuftet finns det ju en räcka andra saker man ”måste” för att just överleva – varför inte lista dem också? Varför just ett enda verktyg; förnuftet?
Sedan kan man ju undra hur rimligt det är att grunda sin rättigheter på motivet att ”överleva”. Har inte livet mer poänger än så? Det hela för snarare tankarna till Nina Björks och prosten Brusanders moralism om behovet av liverts nödtorft. Långt långt ifrån Mobergs & Rands rollfigurers livskamp (liksom Mattias egen avsiktsförklaring här).
Objektivism må vara helt OK i en massa avseenden – men som grund för mänskliga rättigheter (dvs som moralfilosofi) håller den inte.
september 25, 2008 @ 2:32 e m
Goda synpunkter. 1. Hela Rands moral är villkorad detta om som du nämner, moral ä bara intressant för den som vill leva, vilket å andra sidan per automatik reser frågan om vissa sätt att handla är att föredra framför andra, vilket jag med emfas hävdar är objektivt sant. Sen bygger vi därifrån. 2. Att överleva och att leva väl är del i samma process, Rand är ju knappast någon asket. Så vad du än polemiserar mot med de två synpunkterna så inte är det objektivismen.
september 25, 2008 @ 2:23 e m
Oh, så trevligt. Detta ser jag fram emot. Verkligen!
september 25, 2008 @ 5:22 e m
Mattias Svensson:
”Hela Rands moral är villkorad detta om som du nämner, moral är bara intressant för den som vill leva, vilket å andra sidan per automatik reser frågan om vissa sätt att handla är att föredra framför andra, vilket jag med emfas hävdar är objektivt sant. Sen bygger vi därifrån.”
Intressant för den som leva så länge som möjligt? Eller för den som vill leva 5 minuter, eller för den som vill leva som diktator? Rands moral är väl i ärlighetens namn mest intressant för den som vill leva enligt Rands moral. Varför skulle valet att leva implicera en livsstil framför en annan? Och vad är det för val egentligen?
Det är enkelt att visa att detta val är en konstruktion som inte kan försvaras rationellt därför att den som skall försvara det tvingas pendla mellan två oförenliga positioner. Å ena sidan, om du vill att moralen skall vila på ett val och att moralen skall följa som hypotetiska imperativ ur detta val, så skall det inte vara möjligt att förbigå detta val och leva på utanför moralen, det skulle ju implicera fullständig subjektivism. Å andra sidan, i den mån ett val har implikationer så måste det vara specifikt, men ett specifikt val är just ett val som är lätt att förbigå.
Till exempel, valet att leva så länge som möjligt har en massa hypotetiska imperativ som implikationer just därför att det är specifikt, å andra sidan så är det lätt att förbigå att omfattas av dessa imperativ genom att inte välja att leva så länge som möjligt.
Valet att inte begå självmord i nästa sekund saknar å andra sidan i princip hypotetiska imperativ som implikationer, men det är svårt att förbigå det med mindre än att man begår självmord. Rand behöver ett val som har båda egenskaperna, man bara kan ha den ena eller den andra. Vill man ha ett val med implikationer så kommer det vara lätt att förbigå, om man vill ha ett val som är svårt att förbigå så kommer det att sakna implikationer. Valet att leva är ungefär som valet att inte begå självmord, ett val utan några direkt starka implikationer; man kan vilja leva utan att vilja emulera Janne, Ragge eller Dagge. Varför man då bör emulera dom kan inte följa som ett hypotetisk imperativ ur detta val, detta böra måste då vara ett klassiskt kategoriskt imperativ.
Via modus tollens kan man enkelt visa att Rands moral faktskt kollapsar här, eftersom hon hävdar att objektivismen följer ur detta förmoraliska val så kan detta val omforuleras som ”valet som har objktivmens etik som sina hypotetiska imperativ”. Ordförande Mao kan nu enkelt konstatera att han inte omfattas av Rands moral eftersom han aldrig har gjort ett val eller hyst en intention som kräver Rands etik och att han är därför exkluderad från dess hypotetiska implerativ. Han klara sig gott med Maoralen, guiden för den som vill leva gott som diktator.
Kruxet är nu att Rand hamnar i en subjektivistk position där objektivimen etik bara omfattar dom som väljer just objektivismens etik, och ingen annan.
september 26, 2008 @ 10:32 f m
Mattias:
Om jag nu skall polemisera så gör jag det emot objektivismen som grund för mänskliga rättigheter. Den håller inte. Därmed håller den inte heller som grund för en ideologi (som ju i det liberala fallet handlar just om mänskliga rättigheter.
Vidare begriper jag alls inte ditt svar här:
Vadå ”leva”? Det finns väl inte ett bestämt sätt att ”leva”? Det enda liberala är väl att var och en får avgöra hur man bäst lever. Inte har du väl en färdig formel för att leva livet du vill pracka på alla andra? Då blir du ju bara en vanlig moralist.
Obegripligt.
Och vadå ”objektiv sant”? Även detta helt utan rationell rimlig förklaring. Dessutom helt i onödan. Man kan resonera vettigt kring mänskliga rättigheter utan att saker är ”objektivt sanna”.
Not: Det är lite lustigt detta att den enda filosofin som sätter rationalitet i centrum verkar vara grundad på en närmast irrationell ”tro” på förnuftet som någonslags mystisk naturkraft snarare än resonemang kring människan.
september 29, 2008 @ 8:21 f m
Any Rand är en SF-författare och behöver inte bestridas mer än Tolkien eller Harry Harryson. Fast det känns som likheterna med Hubbard är större. Eller kanske till de hippies som upphöjde Heinleins ”Stranger in a strange land” till Bibel?
oktober 6, 2008 @ 3:30 e m
Mattias,
Är Rands text om William Edward Hickman med i antologin?
Enligt Rand uttalade rånaren, barnkidnapparen och massmördaren Hickman ”The best and strongest expression of a real man’s psychology I have heard,” nämligen ”What is good for me is right.” Hickman blev ökänd I USA 1928 i en rättegång där han dömdes för att ha styckmördat en 12-årig flicka. Enligt åklagaren hade Hickman ”a keen appreciation of his own rights and his utter disregard for the rights of everyone else.”
Hickman var, enligt Rand, ”a genuinely beautiful soul” som enligt den beundrande Rand ”wanted to command and smash away things and people he didn’t approve of.” Vidare hade han ”a brilliant mind, a romantic, adventurous, impatient soul and a straight, uncompromising, proud character.” Och inte minst, ”He has a wonderful sense of living.”
Hans uppkäftighet mot samhället svek honom vid galgen. Han fick släpas skrikande och gråtande till sin avrättning 19 oktober 1928.
Källa alla citat från Ayn Rand: Journals of Ayn Rand (Plume, 1999)
mvh,
Gunnar
oktober 6, 2008 @ 4:09 e m
Jag kollade det där och Rand var mycket klar över att hon ägnade sig åt dagboksfantasier. Hon var trots allt romanförfattare med en känsla för att abstrahera en dramatik och sätta den i ett annat sammanhang (och kan mycket väl ha haft den bland kvinnor rätt utbredda perversionen att fantisera kring brottslingar). På vilket sätt skulle sådana dagboksanteckningar vara intressant menar du? Tänder du på sådant?
oktober 6, 2008 @ 3:56 e m
Måste instämma i omslags-kritiken – det ser ut som om personen fått kolonnen i ändan på ett oväntat sätt. Det är enligt mig hans vänsterben som är boven i dramat – det är i en mycket obekväm vinkel som ger intrycket av att han försökte knäböja, men stötte på en kolonn halvvägs. Kan man inte photoshoppa bort vänsterbenet innan boken går i tryck?
oktober 6, 2008 @ 4:49 e m
Jag menar nog att det finns anledning att misstänka att hennes s.k. filosofi inte är något annat än ett sätt att rationalisera sociopati. Man kan se en röd tråd i Rands skriverier från hennes tidiga dagboksanteckningar till Atlas Shrugged, att självupplevda* övermänniskor på olika sätt har rätt att krossa andra individer på sin väg mot storhet.
mvh,
Gunnar
*självupplevda skriver jag eftersom de flesta Objektivister jag stött på är, ursäkta uttrycket, socialt missanpassade nördar. (Inget ont i det, i.o.f.s. jag är själv en nörd, dock inte Objektivist. 🙂
oktober 6, 2008 @ 6:46 e m
Så kan man naturligtvis välja att se det. Precis som man kan hålla det faktum att Marx gjorde sin husa på smällen emot marxismen. Jag är nog lite mer intresserad av argument rörande själva tankarna. Man ser ju också en klar mognad i Rands verk från en ganska tydlig Nietzscheiansk influens i ungdomen, till Atlas shrugged som ju är uppbyggd på värdet av socialt erkännande och gemenskap.
oktober 6, 2008 @ 5:09 e m
Förresten, du som gillar österrikisk ekonomi, vad tycker du om Rands kommentarer om Hayek? Kan du fortfarande vara österrikare när du känner till Rands uppfattning Hayek? Check your premises, som Rand skulle säga. 😉
?Only the Hayeks and such other compromisers are allowed to get through, the kind who do more good to the communist cause than to ours.?
?As an example of our most pernicious enemy, I would name Hayek. That one is real poison.?
[Hayek is a] ?God damn fool,? an ?abysmal fool,? an ?ass,? and a ?total, complete, vicious bastard?
(Källor:Letters och Marginalia.)
mvh,
Gunnar
oktober 6, 2008 @ 6:41 e m
De är oense om den moraliska bedömningen av sina meningsmotståndare, i den delen är jag med Rand. Jag kan dock förstå att Hayek, efter att rent faktiskt ha hjälpts med tjänst och logi undan nazisterna av JM Keynes, inte gärna kunde fördöma honom som ett moraliskt svin. Det hade rentav varit omoraliskt att återgälda en personlig tacksamhetsskuld på det sättet. Dessutom läste Rand bara The road to serfdom, vilken inte är det bästa Hayek skrivit, han är bättre i exempelvis Frihetens grundvalar.
oktober 7, 2008 @ 6:37 e m
Hej Mattias.
Eftersom du söker kritik mot Rand så tänkte jag berätta att jag själv är helgjuten klassisk liberal och anhängare av marknadsliberalism men jag gillar inte Ayn Rands moralfilosofi. (Alla liberaler tycker faktiskt inte om Ayn Rand.)
Jag håller visserligen med henne om att individen har rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egendom men jag håller inte med henne om att det är upplyst egoism som ger oss rätt moralisk vägledning. Hade det verkligen varit så hade många av våra ställningstaganden blivit helt absurda.
Jag skall citera vad som skrivs om de liberaler som kämpat för frihet under de senaste århundradena i boken ”Frihetens klassiker” av Johan Norberg och Mattias Bengtsson. ”…flera av författarna fick betala ett högt personligt pris för sin frispråkighet – från fängelse eller exil till akademisk utfrysning.”
Även idag ser vi hur de som kämpar mot förtryck och för demokrati och frihet får lida hårt i samband med demonstrationer och aktivism i Kuba, Burma, Zimbabwe o s v… Frihetens motständare skyr ofta inga medel i brutalitet. Men vad jag vill komma till är; om egoism är rätt handlande gjorde då alla de som kämpade för frihet och fick lida för detta moraliskt fel? Och vidare; alla de despoter som kunnat njuta av sin maktfullkomlighet så som Stalin, Mao Zedung, Kim Jong, Castro och många fler. Gjorde dessa tyranner moraliskt rätt när de förtryckte människor för att de på så sätt kunde förverkliga sina själviska maktambitioner?
Om man vill ha ett moraliskt försvar för liberalismen är det väl bättre att ha altruism som vägledning. En upplyst altruist kan ju inte vilja kränka andra eftersom det skadar mänskligheten. En altruist kan ju inte heller vilja att andra skall göra inskränkningar på det egna livet eftersom det hindrar en själv att göra nytta för andra.
Anders
oktober 7, 2008 @ 9:09 e m
Svaret på frågorna är uppenbart nej. Att man är beredd att ge upp mycket i kampen för att vinna ett stort värde som livet vore outhärdligt utan (som frihet). Och tror du verkligen att det ligger i en människas intresse att bli diktator, att hota till sig makt och befara en kniv i ryggen i varje ögonblick, inte kunna skilja fjäskande inställsamhet från vänskap?
Nja, du får nog fundera lite mer för att kunna utmana en rationell egoism. Särskilt på den sista frågan. Hur och varför skulle en välvillig altruist kräva altruism (dvs uppoffring av högre värden för lägre) av andra?
oktober 8, 2008 @ 9:03 e m
Hej igen Mattias. Tyvärr så tror jag nog att en diktator ofta kan njuta mer av livet än de som protesterar mot honnom och som följd av detta blir fängslade, torterade och avrättade.
Om rationell egoism är meningen med livet har diktatorn uppenbarligen lyckats bättre än sina offer i alla fall.
Det är klart att det är enkelt att kämpa för frihet i ett demokratiskt land men i ett land där man blir fängslad och avrättad om man protesterar är det betydligt svårare. Jag tror nog att de som ändå är modiga nog att göra det gör det av andra skäl än rationell egosim.
Den som är altruist vill ju gynna så många som möjligt och då blir man väl gald om andra hjälper till.
oktober 9, 2008 @ 5:43 f m
Livet är inte relativt. Självklart kan en våldsverkare åstadkomma skada och lidande, men du bevisar knappast därmed att sådant ligger i ditt eget intresse. Altruism är att offra sig, att gynna så många som möjligt är utilitarism (som innebär att dina önskningar och ditt liv bara är någon miljarddel i en gemensam pott och därför kan offras för andras önskningar). Och visst ligger det i ditt eget intresse att som grundregel vara vänlig och generös mot andra.
oktober 9, 2008 @ 10:58 f m
Altruismen måste inte vara själuppoffring. En altruist sträver efter att gynna andra. Detta kan få som konsekvens att man även gynnar sig själv även om detta inte är det som man i första hand strävar efter. Om vi tänker oss en situation där man endast kan gynna andra genom att gynna sig själv så bör en altruist välja att göra så.
En egoist strävar efter att i första hand gynna sig själv. Detta kan förstås få som konsekvens att att man även gynnar andra men det är inte det som en egoist i första hand strävar efter. Om vi tänker oss en situation där enda sättet att gynna sig själv är genom att gynna andra så bör en egoist välja att göra så.
Problemet är att det finns gott om situationer där bästa sättet att gynna sig själv är genom att missgynna andra. Och då bör en rationell egoist välja att göra så. Detta gäller inte för en altruist, därför anser jag att altruismen är bättre.
Studerar du mänsklighetens historia så märker du att den är fylld av; våld, plundring, slaveri, tortyr, kidnappning och andra hemskheter. ”Krig är ett naturligt tillstånd” som Napolion sade.
Vem är det egentligen som vinner i denna kamp? Jo antagligen den som är råast och hänsynslösast. Om alternativet står mellan att äta eller ätas väljer förstås egoisten att äta.
I en fredlig värld kan en egoist vara fredlig men i en krigisk värld bör en egoist vara krigisk för att överleva. Skall man vinna kampen bör man desutom följa de principer som machavelli förespråkade i ”Fursten.”
Plundraren är trots allt lyckligare än den plundrade, slavdrivaren är lyckligare än slaven o s v.
Visst kan en egoist dra nytta av att gynna andra. Men då gynnar man ju de som står en själv närmast. Ingen diktator regerar ensam utan gör det tillsammans med sina hantlangare som diktatorn naturligvis kan vara välvilligt inställd mot. I en maffia finns det alltid stor solidaritet inom gruppen. Ingen utför mobbing mot andra ensam utan gör det tillsammans med sina kamrater.
Den farligaste egoismen är den rationella gruppegoismen.
oktober 9, 2008 @ 11:29 f m
Mattias, jag är uppriktigt intresserad av vilka texter som är med i boken. Kan du avslöja, eller får jag tålmodigt vänta till releasen? Jag gissar att följande är gjutna:
Man?s Rights, Philosophy: Who Needs It?, What Is Romanticism?, What Is Capitalism?, Philosophy and Sense of Life, For the New Intellectual (inledningsessän), The Objectivist Ethics.
Gissar jag någotsånär rätt?
Hoppas också att du har omdöme nog att inte ta med något av Peikoff och hans anhang?
Instämmer också i kritiken mot ”påle upp i röven-omslaget”. Jag vet att det är omslaget till 90-talsupplagan av Philosophy: Who Needs It?. Såg att de nya upplagorna av Rands non-fiction har mer sombra ”klassiska” omslag, kolla t.ex. på Amazon.
mvh,
Gunnar
oktober 9, 2008 @ 1:30 e m
Ska lägga upp det vid tillfälle. Dem du nämner är med exklusive For the new intellectual och Philosophy and sense of life. Jag gillar förvisso Peikof när han skriver om filosofi, men det var tillräckligt svårt att plocka 18 texter av Rand, så det är ingen annan med.
oktober 9, 2008 @ 8:23 e m
Föresten tror jag nog att det kan ligga i en rationell egoists intresse att bli diktator. Tänk allt man har att vinna om man saknar altruistisk medkänsla för dem man förtrycker. Massor av pengar får man, massor av beundrare, massor av beundrarinner. Många av dessa beundrare är tveklöst ärliga i sin beundran. Sedan är det klart att det finns nackdelar med att vara diktator men säg något yrke som saknar nackdelar. Att man får fiender uppvägs ju av att man har kvalificerade livvakter.
Jag tror nog att en rationell egoist skulle ha mer att vinna på att bli diktator än liberal. Därför tycker jag inte Ayn Rands filosofi är så mycket att hurra för.
oktober 9, 2008 @ 10:00 e m
Fast du polemiserar mot Rands filosofi i det att DU anser att det ligger i en människas rationella egenintresse att bli diktator, söka makt och förtrycka andra. Då förstår jag att du vill undertrycka den impulsen med en dos självuppoffring, men jag skulle rekommendera en rejäl funderare över dina premisser istället. Men du ställer bra och relevanta frågor.
oktober 9, 2008 @ 10:29 e m
Immanuel Kant (som också var liberal) har sagt att lyckan ler oftare mot den hänsynslösa. Tyvärr så tror jag att han hade rätt i det påståendet. (Även om Kant hade många konstiga ressonemang i övrigt.)
Jag vet ju inte allt om alla människor och om hela världen men i stort så tycker jag nog att det mesta utifrån vad jag har sett tyvärr pekar på att det är så att lyckan ler oftare mot den hänsynslösa än mot den snälle.
Hade det varit så att det låg i människors egenintresse att låta bli att förtrycka varandra så tror jag inte att det hade funnits något förtyck. Då skulle vi inte längre behöva kämpa för frihet. Det hade ju varit bra. (Även om ni på Timbro då kanske hade blivit arbetslösa.)
oktober 9, 2008 @ 10:54 e m
I det läget hade jag kunnat ta det, alla gånger 😉
oktober 9, 2008 @ 11:57 e m
Det tvivlar jag inte på.
oktober 28, 2008 @ 9:22 e m
Intressanta texter du skriver. Fortsätt göra ett bra jobb!
november 12, 2008 @ 9:39 e m
Nu är det ju vecka 46 då den planerade diskussionen skulle sätta igång. Fast jag vet inte var den håller hus? Nåja jag kan ju själv göra ett inlägg.
Förutom den kritik jag framförde tidigare så skulle jag vilja tillägga att det finns ytterligare en anledning till att jag som är liberal ogillar Ayn Rands filosofi.
Många liberaler (dock inte jag själv) brukar ju argumentera för liberalismen med utilitarismen som utgångspunkt. Så gjorde t.ex. Jeremy Bentham och John Stuart Mill. Liberaler som kritiserat utilitarismen har emellertid kommit att betrakta denna moralfilosofi som otillräckllig eftersom den inte garanterar att individen får okränkbara rättigheter. Det räcker ju med att man upptäcker en situation där det tycks ge bra konsekvenser för mänskligheten om man kränker en viss individ så har man rätt att kränka den individen.
Men i så fall undrar jag: Vad är det då som gör att egoismen i så fall skulle vara bättre som motivering för liberalismen? Det räcker ju med att man upptäcker en situation där det tycks ge bra konsekvenser för en själv om man kränker en viss individ så har man rätt att kränka den individen.
november 13, 2008 @ 7:31 f m
Att boka folk är alltid lurigt. 18/11 Lund. 2/12 Stockholm.