I wonder why?
Johan Ingerö har ett utmärkt och klargörande inlägg om det här med att förbjuda föräldrar att dela som de vill på föräldraförsäkringen (för det är vad den nyspråkliga ”individualiseringen” handlar om, att föräldrar ska förbjudas att överlåta ledigheten till den man valt att skaffa barn med, medan släktingar och vänner går bra).
Men så undrar Ingerö varför kristdemokraternas Göran Hägglund, som för en gångs skull står på valfrihetens sida, inte lyckades driva hem förmyndarvinkeln på sosseförslaget att kvotera föräldraledigheten och därmed lyckas torska i debatten. Två ord: Sten och glashus.
Kd är ett parti som på allvar föreslår obligatorisk föräldrautbildning, förbud och straffbeskattning av alkoläsk, som vill förbjuda myndiga personer under 20 år att gå på krogen och som ville använda övergången till digital-TV för att låta staten ställa detaljerade krav på vad som alls ska få sändas. De har i riksdagen gjort en politisk stridsfråga av att det inte räcker med muntliga varningar för att ett TV-program innehåller våldsinslag, det ska krävas en särskild ljudsignal. De är förmyndarskapet personifierat, inte minst manifesterat i regeringens folkhälsopolitik med straffskatter på allt som är kul.
Så mycket kan Hägglund sin bibel att han vet att det bara är den som är utan synd som får kasta första stenen, och när det gäller statligt förmynderi finns inga så skamliga syndare som kristdemokraterna. Och det är ju dubbelt synd att de syndat så mycket, för det innebär inte bara att kristdemokraterna fått djävlas med oss, utan även att Hägglund förlorar debatten när han för en gångs skull har rätt.
Lasse Fäär
september 2, 2008 @ 8:01 e m
Ja, KD uppfinner ständigt nya sätt att vara obehagliga på. Nu när de släppt abortmotstånd, homohat och häxbränning så blir de överförmyndare grande i stället.
David Munck
september 7, 2008 @ 8:25 e m
Vill $vensson överhuvudtaget ha någon föräldraförsäkring? Så lät det inte i diskussionen om Ayn Rand i Voltaire mars/april 2007: ”Jag kan inte respektera att du tvingar den ordningen [välfärdsstaten] på andra. Hyr någon som kan göra det åt dig i så fall!” En individualiserad föräldraförsäkring skulle bli billigare för staten eftersom alla pappor inte skulle ta ut sin del.
Såna här frågor ställer till en del bryderi för nyliberalerna, precis som studiemedel (å ena sidan vill de höja fribeloppet så att fler kan få studiemedel för det ska inte straffa sig att jobba, å andra sidan vill de lägga ner CSN så ingen kan få studiemedel) och sprutbyten (hur ska det finansieras om inte med skattemedel?).
Apropå Ayn Rand så blev jag lite nyfiken på henne och hittade ett udrag ur ”Och världen skälvde” utlagt av Timbro (vem annars?).
http://www.timbro.se/rand/utdrag.html
Det var ju helt outhärdligt enformigt och övertydligt och hysteriskt. Går hela boken i samma stil? I så fall beundrar jag nästan alla som orkat igenom den. Likheterna med Vilhelm Moberg synes mig ganska små. Som en litteraturprofessor (har glömt namnet) sa i TV på 90-talet när Norbergs bok diskuterades:
– I Vilhelm Mobergs värld fanns det alltid plats för både en Karl-Oskar [dvs den starke] och en Robert [den svage].
Jag medger att även väntsern har en hel del problem. Det var väl Brecht som dramatiserade det faktum att staten inte alls tenderade att minska i det kommunistiska Östeuropa såsom marxismen förutspått…
Ett medgivande till: $venssons artikel om Glasskamp (han får själv länka) var riktigt kul. Instämmer helt.
Mattias Svensson
september 7, 2008 @ 11:37 e m
Jag vill självklart inte ha någon föräldraförsäkring, men så länge den finns ska staten inte styra uttaget, även om det vore en besparing. Jag vill inte ha något partistöd, men givet att det finns ska det gå till alla partier även om det vore en besparing att t ex bara ge stöd till socialistiska partier (det är ju sak samma idag, men principen). Så klurigt är det inte.
Jag har ibland tyckt att Rand överdriver, men det har i stort sett alltid överträffats av verkligheten. Jag tycker snarare att passagen du nämner är väldigt insiktsfull.
Men det är ju bra att vi kan enas om att vara mot förmynderi i alla fall. Har länge efterlyst en antipaternalistisk vänster i Sverige.