Isabella Lund, möt Roland Poirier Martinsson, Roland, möt Isabella
Jag har ofta svårt att uppröras över att andra inte valt det liv jag själv lever. Tvärtom stör jag mig mer på andras intolerans och snabba utdömande av andras levnads- och yrkesval. På samma dag föll det sig så att två disparata grupper som borde ha något gemensamt tar ton. Mannen som försörjer en hemmafru, Roland Poirier Martinsson, skriver på Newsmill om omgivningens vilja att stämpla hans fru som offer och honom själv som ett förtryckande svin:
”Med sådana associationer kommer kvinnan som är hemma med barnen och mannen som nöjer sig med henne att betraktas som antingen oupplysta (Stickans bild) eller omoraliska (Hollywoodfruarna). Och som med alla fördomar bygger de fängelser. Vuxna människor som träffar överlagda val beträffande sina liv buras in i ett begreppsschema som inte rymmer deras personer. Fångvaktare i det här fallet är alla de som inskränker bilden av hemmafrun till att gälla bara skurmadamen eller den glamourösa hålldamen.”
Den glamourösa hålldamen är i sin tur ett annat stigma, som fallit hårt över signaturen Isabella Lund. För Isabella blev andras attityder också ett fängelse, hon förklarar i inlägget Muren som brast att hon inte längre orkat möta dessa attityder och därför sedan månader tillbaka tystnat som röst i samhällsdebatten, även på den egna bloggen.
”Det är ett förakt inte mot prostitution i sig, som de påstår… Nej ett förakt mot människor som jag… Jag såg det i Gudrun Schymans ögon och agerande när vi möttes, i Claes Borgströms ilska mot mig efter TV framträdandet i morgonsoffan. Jag hörde det i rösterna från nästan alla politiker och tjänstemän som jag pratade med. Jag såg det i skrift varje vecka i artiklar, hörde det i radion, såg det på tv och i filmer… ja överallt fanns/finns föraktet, fördomarna, fördömandet och oförståelsen mot oss sexarbetare.”
Hemmafruar och prostituerade har båda definierats in i ett fack som viljelösa offer för hänsynslösa manliga förtryckare, och upplever i båda fallen hatet bakom den falska omsorg som ogiltigförklarar deras val och därmed deras människovärde som kapabla aktörer. Denna attityd är många gånger det största problemet. De är båda motarbetade och diskriminerade av politik och lagar, akademi och expertis, och det är i förskräckande hög utsträckning påstådda liberaler (socialliberaler) som motarbetat deras frihet att välja.
Det är friskt och välkommet när röster nu höjs för rätten att välja sin egen väg i livet, men bara om disparata grupper kan mötas och enas om den grundläggande principen lev och låt leva lär det kunna leda till en politisk förändring. Jesus och Maria Magdalena 2.0 skulle kunna bli basen för den antiauktoritära kristdemokrati som Göran Hägglund efterlyser.
september 17, 2009 @ 1:04 e m
Precis. Men har inte samhället ett omättligt behov av att inskränka och klassificera, rangordna och stigmatisera för att med endast ett ord eller en liten öronviftning låta oss förstå hur saker och ting ligger till. Kan du inte koderna så är du ute ur bilden. Nymoralen låter oss förstå att vi är off-side om vi inte sväljer den senaste ”alarmerande” klimatpåverkan eller lika alarmerande människohandeln eller köttätande eller vad det nu kan vara. Själv förblir jag gärna off-side.
september 17, 2009 @ 11:41 e m
Problemet med kampanjen för att erkänna prostitution som ett yrke är att det också ger bilden att det är ok (eller t.o.m. lite queer-rebelliskt) för män att köpa sex. Jag är glad att ingen sådan kampanj pågick (utanför Frihetsfronten) när jag var som mest ensam. Jag tycker att intresset att stoppa nyrekryteringen till torskar väger tyngre än Isabella Lunds intresse av att sälja sex. Jag säger inte att Isabella Lund är lurad, hon verkar veta vad hon vill. Men om du säger till en 18-årig ensam man att det är ok att han börjar köpa sex, att det inte kommer att skada hans relation till kvinnor, så tycker jag att du lurar honom. Om prostitutionsliberalerna istället försvarade sin position med argumentet att frihet även innebär friheten att göra fel, skulle jag ha svårare att bemöta det. Men nyrekryteringen av torskar är en aspekt som prostitutionsliberalerna inte ens diskuterar.
september 18, 2009 @ 7:47 f m
Så vad mer exakt är problemet att män betalar för sexuell njutning? Om det alltså inte går ut över förnedrade och trasiga kvinnor (och män). För min egen del har jag svårt att förstå marknadsmekanismen på detta område, är jag kåt ensam vill jag helst också vara ensam, sex med någon annan är interaktion. Men det finns mycket i vad andra människor tar sig för jag inte begriper, utan att fördöma det.
september 19, 2009 @ 11:17 e m
Glömmer ni inte att det finns erfarenheter av såväl hemmafruliv som prostitution som när de tagits ad notam har resulterat i en kritisk analys av dessa fenomen? Visst finns det folk som har andra upplevelser av sagda praktiker, men kritiken mot hemmakvinnas respketive gatukvinnans positioner är ju inte saxade ur ett luftmoln. De har – sent i historiens gång – lyfts till diskussion, en diskussion som blottat leda respektive lidande. Kan vi inte tala mer konkret om dessa erfarenheter, istället för detta rutinmässiga martyrerande i hur föraktad man är av ”dom där”, som som vill sabba och förbjuda prostitution och hemmafrueri…
september 21, 2009 @ 10:22 f m
Kritiken är knappast av den allängiltiga karaktär att vuxna människor inte ska få bestämma själva.
september 20, 2009 @ 4:39 e m
Frågan igen. Vad är att välja?
september 20, 2009 @ 5:34 e m
Därför att sexköp är ett uttryck för en av manlighetens absolut sämsta sidor, som vi måste arbeta för att bekämpa. Jag kan lätt förstå den man som köper sex för att stilla sitt begär, det tror jag de flesta andra män också kan förstå. Men det är inte detsamma som att man bör ge vika för begäret i denna form, eller att man har rätt att göra det så länge någon kvinna (eller man) är i behov av pengar. En transaktion som kan uppkomma på marknaden när två viljor möts kan ändå, i vissa fall, vara värd att bekämpa därför att den skadar deltagarna. Jag vet att sistnämnda tanke är svårsmält för dig. Förrsten, hur kan sexköparen (i det osannolika fall han bryr sig) veta hur säljaren hamnade i branschen, om det var av egen vilja eller tvång (fysiskt eller ekonomiskt)?