Konsumtionsförmynderi
Visst är det konstigt hur de där enorma hoten mot hela tillvaron tenderar att landa i pekpinnar kring vårt privatliv. En allsmäktig Gud antas ta mycket illa vid sig över vad slags kött vi äter eller vilket umgänge vi idkar i sängkammaren. Den nya religionen kring Moder Natur och hennes klimaterie bjuder inte större tolerans. Tvärtom vill nu socialdemokraterna diskutera ”prylar”, dvs om folk borde konsumera tjänster istället för ”prylar” och om de alls ska få äta kött. ”Diskutera” är naturligtvis en eufemism för ”reglera”. Socialisten Stefan Edman har redan föreslagit en total omställning till planekologisk konsumtion av det här slaget, och det är en idé som även attraherar brittiska konservativa.
För det första är det på intet sätt säkert att miljöbelastningen blir mindre av att jag transporterar mig till stan för att nöta stol i en vältempererad konserthall dit en orkester bussat sina tunga instrument istället för att köpa en ipod och lyssna på musiken medan jag tar en skogspromenad. Ändå räknas det förstnämnda som kulturell tjänstekonsumtion, och det sistnämnda som en ”pryl”.
För det andra är restriktionstänkande av det här slaget skadligt för människans miljö och leder oss bort från konstruktiva lösningar på verkliga problem. De flesta negativa konsekvenserna av ett föränderligt klimat är rena fattigdomsproblem – att inte kunna bygga dammar, dika av eller evakuera i nödlägen – så redan av den anledningen är alla åtgärder som slår mot människors välstånd av ondo. Den näst största källan till mänskliga koldioxidutsläpp är skogsskövling, som skulle försvinna med äganderätt till skogen (vilket gett Sverige både en lönsam exportindustri och fler träd). En annan massiv reduktionsmöjlighet är modernt jordbruk med genmodifierade grödor som minskar behovet av plöjning, ”ekologiskt” jordbruk ger tvärtom ökade koldioxidutsläpp. Ändå förbjuder EU det förstnämnda och subventionerar det sistnämnda. Detta ihop med billig kärnkraftsel är åtgärder som både minskar klimatbelastningen och gör oss rikare, men restriktions- och kontrollvurmare är demonstrativt ointresserade av sådant.
För det tredje finns inget svar på frågan om ”vi” ska konsumera mer eller mindre av vissa varor och tjänster annat än: ”Det ska väl ni skita i.” Det blir mitt remissvar till socialdemokraterna.
september 16, 2008 @ 2:18 e m
Vad tycker Herr Svensson om marknadsliberal ekonomi och finanskrisen i USA?
september 16, 2008 @ 3:02 e m
Ju mindre statlig socialhjälp till banker, desto bättre. Och så har ju den där idén om staten som en garant för långsiktighet på finansmarknaden kollpsat ordentligt med Fanny och Freddy.
september 16, 2008 @ 8:36 e m
Anser du Mattias inte att man kan rikta välgrundad kritik mot delar av konsumtionssamhället med både en liberal utgångspunkt och från ett konsumtionsperspektiv? Ett sådant exempel kan ju vara vissa uppenbara förpackningsslöserier eller produkter som håller en pinsamt dålig kvalitet och därför måste slängas efter några användningar. Är det inte rimligt att politiskt styra konsumtionen mot vettigare alternativ? Självklart menar jag inte att man planekonomiskt ska detaljreglera individens konsumtion utan enbart försöka inkorporera vissa miljökostnader i varupriset.
september 17, 2008 @ 8:04 f m
Det finns oerhört mycket vettig kritik mot konsumtionen, från Sverker Olofssons kvalitetskontroll till kulturella ifrågasättanden av folks konsumtionsbeteenden. Det fina med marknaden är ju just all dynga vi slipper betala för (vilket skiljer det från kommunala tjänster). Men att politiker skulle veta vad som är ”vettigare alternativ” och styra oss mot detta betackar jag mig för. Det är vare sig en rimlig empirisk utgångspunkt, eller försvarbart eftersom det handlar om styrning medelst olika tvångsmedel.
september 18, 2008 @ 8:20 e m
Varför vägrar vissa att förstå vad marknadsekonomi är? Jag tycker att du Mattias och Johan Norberg gång på gång enkelt har visat vilken styrka vi medborgare får med marknadsekonomi. Ändå tror många på nåt sätt att vi tvingas konsumera något bara för att det erbjuds, och att vi blir fria med statliga regler och regleringar. Mycket märkligt.
Som kommentaren ovan: ”Ett sådant exempel kan ju vara vissa uppenbara förpackningsslöserier eller produkter som håller en pinsamt dålig kvalitet och därför måste slängas efter några användningar. Är det inte rimligt att politiskt styra konsumtionen mot vettigare alternativ?”
Produkter som håller pinsam dålig kvalitet väljs ju bort automatiskt av köparen (du och jag) om inte priset är så lågt att det ändå blir ett alternativ. Vilken stat skulle bestämma det bättre? Och just det med vettigare alternativ. Vi är alla olika och tycker olika saker är vettiga. Många jag känner tycker inte att lägga 30 000 på en projektor är vettigt, men jag tycker det är höjden av vishet.
april 24, 2009 @ 9:32 e m
Herregud, jag läste just din attack på Stefan Edman på smedjan.com. Känner inte till honom särskilt väl, men du beskriver ju hans tankar rätt bra där. Det han säger är ungefär det som är rätt självklar och som alla forskare nu är överens om. Det han verkar tycka, enligt din beskrivning, är ju inget uppseendeväckande utan bara det som är rätt självklart om jorden (eller snarare mänskligheten) ska ha en framtid. Att vi måste göra nåt. Ändra nånting. Alla vet t ex att transporter är ett stort problem, ingen kompetent människa säger emot det. Vilken planet kommer du ifrån? Har du varit borta från jorden de senaste 10 åren. Du verkar tro att inget behöver förändras alls. Tur att det finns väldigt få såna gamla reliker som dig kvar. Uppdatera dig lite.
Dom som hejar på dig i kommentarerna verkar inte så mycket smartare heller. Läs Stephen Graye: ”Produkter som håller pinsam dålig kvalitet väljs ju bort automatiskt av köparen (du och jag) om inte priset är så lågt att det ändå blir ett alternativ.” Det är ju just det som är grejen, vi väljer just det där pinsamt dåliga alternativet oftast, just för att priset råkar vara så lågt så att det blir ett bra alternativ för oss. Det var ju liksom det som var problemet, att vi inte kan låta bli att välja det billiga, miljökassa alternativet.
april 25, 2009 @ 10:01 f m
Ah, en variant på tesen att bara en lagstiftare äger klokskap medan människor i gemen är passiva dumhuvuden. Härrör från antiken är jag rädd. Kan det alltså aldrig enligt dig vara motiverat att köpa det billigaste alternativet, och vem tjänar på att det förbjuda av en välmenande överhet?