Mer egoism i handelspolitiken
”Det gäller att våga vara mindre egoistiska annars kommer vi aldrig att nå utveckling i de allra fattigaste länderna.”
Så ser vår nya handelsminister Ewa Björklund på sitt uppdrag. Vi ska avstå och uppoffra oss för att Afrika ska utvecklas. Så fungerar bistånd, som hon tidigare engagerat sig i, åtminstone om man bortser från det faktum att bistånd inte ger någon utveckling.
Handel är däremot ett frivilligt utbyte till ömsesidig fördel. Att riva våra egna handelshinder och göra import av andras varor billigare är något vi tjänar på, inte uppoffring eller förlustaffär. Vissa ineffektiva företag och lågavlönade jobb slås ut (vilket syns och hörs), mer effektiva företag, som inte sällan utnyttjar den billiga importen av vad andra kan tillverka bättre, med bättre avlönade jobb kommer istället (vilket inte framgår lika tydligt). På det hela taget är det en bra affär som ökar välståndet både som engångseffekt och varaktigt genom skarpare konkurrens. Genom att helt avskaffa jordbrukspolitiken skulle exempelvis en svensk tvåbarnsfamilj tjäna 12000 kronor om året på lägre skatt och billigare mat.
Att på detta sätt öka vårt eget välstånd och samtidigt ge fattiga länder en möjlighet att häva sig ur misären är den enklaste sak i världen. Det är bara att avskaffa våra egna handelshinder. I vägen för detta står inte minst den uppfattning som Ewa Björklund nu ger ytterligare spridning åt; att en sådan åtgärd skulle missgynna Sverige och EU, inte bara ett fåtal högljudda särintressen, och att man därför måste vänta på alla andra innan man själv tar bort sina handelshinder.
Det här började inte bra.
september 13, 2007 @ 11:52 f m
Ur ett makroperspektiv har du såklart rätt – men om du kombinerar det med ett mikroperspektiv så kan det kanske vara vettigt med biståndsåtgärder och sådant som kan uppfattas som handelshinder för att ta långsamma steg framåt på alla nivåer?
T.ex. kan mn ju hävda att all skatt på inhemsk produktion och konsumtion är handelshindrande. Men ingen tror ju att noll skatt är en lösning.
Det viktigaste är nog att reformerna går i rätt riktning och att de är stabila över tid. Visst är det lite trist, men man ska nog inte tro att det finns enkla lösningar på allt eller att man ser hela verkligheten i makroperspektivet?
september 13, 2007 @ 1:10 e m
Leffe/
Ibland är verkligheten enkel, och i fallet tullar och handelshinder är det så. Både ur mikro- och makroperspektiv. Det är ju med det förstnämna man kunnat konstatera varaktiga förbättringar av konkurrensen just vid ensidigt rivande av handelshinder, t ex i Nya Zeeland på 1980-talet och Indien på 1990-talet, eller i Estland som helt sonika avskaffade alla tullar i samband med frigörelsen från Sovjet. Man ska inte göra saker svårare eller krångligare än de är.
september 13, 2007 @ 10:38 e m
Man kanske måste göra dem sakta för att få med sig i vart fall de där kritiska 50% av de som gör och röstar?
Ibland blir ni Liberaler så revolutionära, sådant skrämmer.
september 14, 2007 @ 7:26 f m
”Revolutionära”? Säger du det till brandmännen som vill släcka lite för fort?
”Nej, nu ska vi göra en grundlig utredning om det inte kan uppstå vattenskador här…Inte förhasta oss. Tänk om det uppstår läskig ånga som kan skrämma människor på annat håll här i staden.”
Nej, att göra rätt är rätt. Så svårt är det inte.
september 14, 2007 @ 2:07 e m
Bra exempel.
Brandmän släcker idag lägenhetsbränder på ett sådant sätt att vattenskaderisken minimeras. De dränker inte branden, eftersom det både är en ineffektiv användning av vattnet som släckmedel och ökar risken för vattenskador.
Ja, ibland är ni så radikala att ordvalet revolutionär är påkallat.