Nyliberal nostalgi
– Är du fortfarande anarkist?
– Nej, jag är anhängare av nattväktarstaten.
Till nästa nummer av kulturmagasinet Voltaire sitter jag och skriver en artikel om hur det var att vara nyliberal på 90-talet. Det bredare temat är varför västern och östern inte längre är röd och varför allt hände -67 och inte -68. Jag skriver lite om att nyliberalismen i Sverige till viss del är den frihetliga delen av -68 som drygt två decennier för sent tar sig till Sverige – och dessutom tar omvägen via SAF och moderaterna.
Replikskiftet ovan blev inledningen till en lång och vacker vänskap mellan undertecknad och Johan Norberg och utbyttes vid releasen av Frihetsfrontens nyliberala populärmagasin Ego (minns ni det, med Orup-intervjun där han förespråkar legalisering?) som senhösten 1992 delades ut i hela Stockholm. Festen hölls naturligtvis på St Eriksgatan 89 och övergick framåt kvällen i nattklubben Tritnaha.
Dagen efter kunde jag dela ut Ego-tidningar till deltagarna vid Moderat skolungdoms höstkonferens i Västerås, till visst förtret för nyvalde MUF-ordföranden Fredrik Reinfeldt som kritiserat Frihetsfronten för att låta illegal verksamhet finansiera opinionsbildning.
Många minnen blir det.
oktober 28, 2007 @ 11:47 e m
Ja tur att MUF aldrig någonsin sålt svartsprit…
oktober 31, 2007 @ 9:17 f m
Blir det bara 90-tal eller något tidigare?
Jag är klart nyfiken på detta eftersom hela 90-talet för mig var en lång paus från (ny)liberala aktiviteter. Delvis beroende på att jag var besviken på en massa grejer som hände i början av 90-talet inom den frihetliga svängen i Sverige. Kunde vara kul att höra en story av någon som med entusiasm startade samtidigt som jag med trötthet slutade…
oktober 31, 2007 @ 9:39 f m
Johan/
Det blir svängen där kring 90-talet, helt enkelt för att jag var med då och för att rätt mycket hände. Blev 30 000 tecken och då fick jag ändå feedback att det kändes ”komprimerat” 🙂
Borde nog bli en bok av den bredare storyn vad det lider.
oktober 31, 2007 @ 11:33 f m
Mattias:
En bok… vore kul!
Min egen story är ju mest mellan 1985-90… och då kände man sig redan lite late-adapter, då man hörde om vad t.ex. John-Henri m.fl. hade för sig i Uppsala i början av 80-talet.