Övergångsställen och rättigheter
(Som uppföljning till nedanstående inlägg om zebralagen kommer här en gammal krönika från Everyday 001212)
Övergångsställen kan liknas vid fri- och rättigheter
Jag tycker om övergångsställen. Där står man, ofta en ensam fotgängare mot en hel plåtarmé. Bilisterna är nästan alltid fler, så länge de sitter i sina plåtschabrak är de helt klart starkare än jag och eftersom de äger en bil är de antagligen också rikare. Ändå är det jag som kan gå över och de som måste stanna. Ha!
På sätt och vis är övergångsställen en bra illustration av vad en rättighet är och hur den fungerar. Vid övergångsstället gäller vare sig majoritetens vilja, den starkes rätt eller de mäktigas inflytande. Där gäller individens rätt att trotsa varje kollektiv. Det är ett avgränsat område där jag har rätt att gå över om jag vill, även om de andra är många, starka eller rika.
På ett konkret sätt påminns man vid ett övergångsställe också om rättigheternas yttersta syfte; att skydda oss till liv och hälsa när vi utnyttjar vår handlingsfrihet. De starka och rika har lika lite rätt att köra över dig (eller hota att göra det) när du passerar gatan, som de har rätt att slå ned dig (eller hota att göra det) om du uttrycker en avvikande åsikt.
Respekten för fotgängarens rätt har länge lämnat en del övrigt att önska. Vare sig skyltar eller mammor med barnvagnar har hindrat Stockholms bilister från att obekymrat bränna på vid övergångsställena. Nu har lagen skärpts. Bilisterna är skyldiga att stanna när någon visar avsikt att gå över gatan. Det ska räcka med att sätta ner foten.
Självklart gnäller reaktionärerna. Svenska Dagbladets redaktör Mats Johansson bekymrar sig i sin ledarspalt över att ”det tysta kontraktet mellan bilister och fotgängare” nu är brutet, och att fotgängarnas ”vänliga gest ” för att vinka fram bilar i rörelse nu ersatts av nedsatta fötter.
I verkligheten var kontraktet antagligen ”tyst” för att bilstereon dränkte fotgängarens svordomar och den ”vänliga gesten” ett uppsträckt långfinger som inte syntes tydligt nog i backspegeln. Fast det förflutna har alltid haft ett rosenrött skimmer när de konservativa får beskriva det. Därför förfasas Johansson över sedernas förfall genom fotgängarnas ”militanta gångstilar”, antagligen hämtade från Monty Python-sketchen om löjliga gångarter.
Nyvunnen frihet tar sig förvisso ofta löjliga uttryck. Bland de första att utnyttja yttrandefriheten i öst var erbarmliga protestmusiker med hockeyfrillor. De första att målmedvetet sätta ut foten i gatan är säkert sådana som jag, som gör det delvis av princip. Löjligt? Ja, kanske det. Men vore det mera ansvarsfullt att lämna åt pensionärer eller barnvagnsförare att etablera den nya ordningen vid övergångsstället? De har svårare att hoppa undan om något går snett.
Det är för övrigt ytterligare en aspekt hos rättigheter. De skyddar inte bara våra handlingar när vi är seriösa och samhällsnyttiga, utan också i vardagen. Ja, till och med när vi är löjliga.
december 16, 2007 @ 5:57 e m
Har det någonsin funnits en tyst överenskommelse. Har nog stått och väntat i evigheter på övergångsställen. Det går under kategorin köande och väntande och har ätit upp en ganska stor portion av mitt liv. Som bilist tar jag dock mitt ansvar och saktar ner om någon så mycket som befinner sig några steg i närheten av ett övergångsställe och stannar alltid oavsett hur många bilar det är bakom. Så önskar jag att alla gjorde när jag skulle gå över. Är alltid livrädd för att de inte ser mig och kör på mig hur som helst. Har funderat på att ha mobilen i högsta hugg och ta kort på alla som inte stannar och mmsa dem till polisen. Kan man kanske tjäna lite stålar på det sättet?
december 16, 2007 @ 7:23 e m
Bra analogi!
december 17, 2007 @ 12:35 e m
Trafiken är ofta en bra metafor för livet i allmänhet. I trafiken blir det ju extra tydligt att man rör sig i ett en ton tungt mordredskap, och om man inte framför detta varsamt så finns risken att folk skadas.
Tyvärr rapporteras det fortfarande väldigt sparsamt om vad trafikolyckor egentligen beror på (även om man kan resonera motsatt som en forskarvän till mig gjort; ”varför sker det så FÅ trafikolyckor”). Men… Nästan alla allvarliga olyckor beror på:
1) Någon beter sig som en galning (mkt hög fart, rattfylla, aggressivitet, etc)
2) Någon gör en dundermissbedömning, eller helt enkelt klantar till det maximalt (går rätt ut i gatan utan se sig för, letar nappar på golvet i bilen under körning, total fellastning av bil eller lastbil, kör trots allvarlig sjukdom, osv.).
Det händer alltså nästan aldrig att en allvarlig olycka ”bara händer”, utan det krävs ett tydligt avvikande beteende från det normalt rimliga i trafiken.
Precis som det nästan alltid är i det vanliga livet.
Hela zebradebatten belyser tyvärr alltför tydligt hur svenskens moral ser ut idag. De är knappt någon som tar hänsyn längre utan man kör på enligt devisen ”går det så går det”.
december 18, 2007 @ 6:48 e m
Kul med en avvikande icke PK uppfattning! Tack för den! Annars är den helt dominerande åsikten nu för tiden att det ökade antalet olyckor vid obevakade övergångsställen beror på att fotgängarna trotsigt och barnsligt ska utnyttja ”sin rätt” och därför ”kliver rakt ut” alternativt ”kastar sig ut” utan att se sig för framför framrusande bilar. Att inte fler blir påkörda beror på att de ansvarsfulla bilisterna hinner tvärbromsa. I de fall fotgängaren blir påkörd är det med något enstaka undantag (berusad bilist) fotgängarens eget fel. Således ska antalet olyckor minskas genom att A) ta bort övergångsställena B) lagstifta om att fotgängaren ska vänta tills alla bilar har passerat vid de övergångsställen som blir kvar.
Denna politiskt korrekta åsikt bombarderar oss från alla håll; ledarskribenter, motorskribenter, insändarskribenter, motororganisationer, vägverket, polisen och Robert Collin i Aftonbladet uttrycker sig alla så skrämmande lika som om de vore klonade papegojor. Allt detta brukar sammanfattas i det korkade mantrat ”bilar är hårda, människor är mjuka” som ska låta moget ansvarsfullt och humanistiskt. (Kan vi då inte mynta några ytterligare lika korkade mantran, som t ex ”knivar är vassa, människor är mjuka” (det är alltså dumt och oansvarigt att barnsligt trotsigt ställa sig ivägen för en kniv bara för att hävda ”sin rätt” att inte bli nerstucken).
Att denna åsikt är struntprat kan ju en apa räkna ut med rumpan. Enligt t ex NTFs undersökningar struntar upp till 60 procent av bilisterna att stanna vid övergångsställen där fotgängare är på väg att gå ut i gatan eller väntar på att få gå ut. (Det är faktiskt lika dåligt som innan zebralagen infördes.) Om det nu var så att fotgängare ”trotsigt går/springer/kastar sig ut framför bilar utan att se sig för”. samtidigt som 6 av 10 bilister inte stannar så skulle ekvationen bli ett dagligt blodbad på våra vägar med tusentals påkörda fotgängare. Men det blir det inte. Och det beror bevisligen inte på bilisterna (som ju struntar i att stanna i 60 procent av fallen), utan på att fotgängarna är så rädda och försiktiga (som tur är).
Det är egentligen märkligt med detta enorma hat mot fotgängare (och stackars cyklister, som är trafikens i särklass mest föraktade grupp). Vad beror det på? Är det bara ”den starkes rätt”? Eller är det något så imbecillt som att en människa i bil anser sig vara ”viktigare” och ha ”större rättigheter” än en människa som går eller cyklar? Inbördes, bilister emellan, råder ju mer eller mindre krig. Trafiken blir allt mer aggressiv, högre farter, kortare avstånd, hetsigare, farligare omkörningar, fler trängningar, fler ilskna blink med helljuset. Majoriteten av bilisterna anser att flertalet andra bilister kör som hänsynslösa idioter. Men i relation till oskyddade trafikanter (fotgängare och cyklister) är bilisterna plötsligt rörande överens om att de som kollektiv är försiktiga, laglydiga och hänsynsfulla.
december 19, 2007 @ 11:25 f m
Bra skrivet, huvudet på spiken om makt och ansvar.
Detta är en särskilt intressant debatt eftersom zebra-lagen i praktiken har inneburit att 6,000 övergångsställen (!) togs bort mellan 1999-2003 (och fler däefter) som en direkt följd av hur tjänstemän på olika myndigheter tolkade den nya lagstiftningen. 6,000 övergångställen motsvarar en minskning av det totala antalet övergångställen med 14%. Dvs mer än vart tioende övergångsställe har tagits bort.