Rättvisan och förmyndartanken

Eftersom jag skriver en bok där en av teserna är att människosynen bakom förmynderiet får bredare implikationer än enstaka statliga ingrepp i vardag och nöjesliv (vilket förvisso är illa nog) kommer jag inte undan tanken att ett sådant område är rättsväsendet. Förmyndarnas människosyn är att folk inte kan antas begripa ens de enklaste samband eller hantera de enklaste uppgifter, en människosyn som tycks mig gå igen i rättsväsendets domar.

Ta det uppmärksammade våldtäktsmålet kring Stureplansprofilerna. De frikändes i Tingsrätten för att de, trots att kvinnan skrek och misshandlades, enligt rätten inte kunde antas begripa att de skadade henne och att det inte var frivilligt.

Eller ta den statsunderstödda barnrövarsekten i Tranås som i sex år gömde en mamma som olagligen rövat sina barn från fadern som tilldömts vårdnaden. Där kom de två kvinnorna vid kvinnojouren undan med att de inte hade någon skyldighet att någon gång under sex år undersöka kvinnans historia. Rektorn vid barnens skola hade däremot skyldighet att förhöra sig om barnens vårdnadshavare, men frikändes
trots att hon medvetet struntade i det. Ingen hölls ansvarig för medvetet begångna fel eller för en situation där det fanns all anledning att ana att allt inte stod rätt till (att fallet togs till rättegång berodde på att kvinnorna själva efter sex år polisanmälde mamman. Då hade hon börjat kosta organisationen stora pengar!)

För några år sedan vid ett uppmärksammat knivmord i Klippan kom förövarna i Hovrätten undan med låga straff eftersom det faktum att de stuckit en kniv i en annan människa enligt rätten inte bevisade någon avsikt att döda (domen överprövades dock av Högsta domstolen).

Att betrakta folk som idioter har konsekvenser. Samma föraktfulla människosyn som ursäktar statlig detaljreglering av vad vi ska äta, hur vi ska leva och hur länge man får serveras alkohol på kvällen, används i rättsväsendet för att ursäkta mördare, våldtäktsmän och kidnappare. Ännu en anledning att återupprätta personligt ansvar och sunt förnuft.