Så var är ni nu krigsmotståndare?
När den aggressiva parten är en verkligt militaristisk och fascistisk diktatur, en sådan som faktiskt låter mörda oppositionella, deporterar och fördriver folk av annan etnicitet, invaderar i syfte att ta kontroll över landet, utnyttjar naturresurser för politiska syften och drillar en nationalistisk kader av underlydande, då är det märkligt tyst från ”fredsvännerna” som aldrig tvekar att bespotta ett säkert mål som USA. Men jag kanske har fel?
I så fall ses vi kanske på lördag utanför ryska ambassaden. Magasinet Neo m fl ordnar manifestation mot det ryska ledarskapets aggression mot Georgien.
Det slår mig att situationen är kusligt lik den Margaret Thatcher beskrev 1976:
”The Russians are bent on world dominance, and they are rapidly acquiring the means to become the most powerful imperial nation the world has seen.
The men in the Soviet politburo don’t have to worry about the ebb and flow of public opinion. They put guns before butter, while we put just about everything before guns.
They know that they are a super power in only one sense—the military sense.
They are a failure in human and economic terms.
But let us make no mistake. The Russians calculate that their military strength will more than make up for their economic and social weakness. They are determined to use it in order to get what they want from us.”
Då säkrades freden av att några länder stod upp och höll den militära ambitionen stången så länge att den auktoritära statens sociala och ekonomiska tillkortakommanden fällde den. Sverige var inte bland dem. Har vi lärt läxan den här gången?
Roberth Ström
augusti 15, 2008 @ 11:13 f m
Såhär är det jämt i detta jävla land. I morgonsoffan sitter Keilos och Schlaug med sina bruna näsor och pratar om att vi ska förstå Ryssland. tack och lov att Tomas Isegård var där. Har jag namnen fel ber jag om ursäkt. Makalöst hur media och våra styrande alltid väljer sidan där förtrycket råder. Idioti på högsta nivå. Att vi hatar Usa så högt kommer jag aldrig nånsin förstå.
Gustav
augusti 15, 2008 @ 11:15 f m
Jag vet inte jag. Det är inte direkt ett solklart fall det här, trots att Ryssland ofta uppvisar direkta imperalistambitioner. Det verkar ju faktiskt ha varit det faktum att Georgien utsatte en (ofrivillig) minoritetsbefolkning i en omstridd provins i det egna landet för artilleribeskjutning, som var gnistan som fick Rysslands militärmakt att tända till i detta fall.
Vem var den aggressiva parten egentligen? Det är inte helt klart att det faktiskt var Ryssland, även om de länge understött sydossetiernas protester och separatism emot regeringen i Tbilisi. Som liberal tycker jag att man kan starkt ifrågasätta Georgiens agerande, när de inte klarar av att hantera en minoritets- och territoriekonflikt inom landsgränserna utan att ta till vapen(!) – det är ett auktoritärt bruk av statsmakt om något.
Två fel gör ju inte ett rätt, liksom. Det handlar ju här om två auktoritära stater som båda gör fel, Georgien när de attackerar en befolkningsminoritet och Ryssland när de sedan går till motangrepp i sydossetiernas ställe för att försvara sin intressesfär. Trots de rätt framgångsrika marknadsreformer man genomfört i Georgien är det ingen ”vänlig statsmakt” som bestämmer där, vilket rapporter om journalistisk frihet, oppositionellas rättigheter och annat visat på. Jag tycker att det är svårt att nå en annan slutsats än att bägge sidor har stor skuld ifråga om konflikten.
Det är att förenkla när man vänder sig emot Ryssland ”bara för att”, åtminstone tills man vet avsevärt mer om hur det hela förlöpte från början till slut.
Mattias Svensson
augusti 15, 2008 @ 11:34 f m
Georgien är inget idealland men stapplande på väg mot demokrati. Ryssland har deporterat och förföljt Georgier i två år, försökt stänga alla förbindelser och all handel för landet och blivit alltmer involverade i provinser där ryssar och georgier lever huller om buller genom väsentligen en gangster- och statskontrollerad regim. Det är rätt uppenbart att det inte handlar om ”självständighet” för Sydossetien, eller om en kålsuparsituation.
Gustav
augusti 15, 2008 @ 11:57 f m
Kanske skall förtydliga lite. Det är inte självklart fel att manifestera, men jag tycker att man borde se till att man har riktigt ordentligt på fötterna – inga ryggmärgsreaktioner.
Jag tycker att man skall kritisera Ryssland starkt, men man får inte tro att Georgien har rätt för att Ryssland har fel. Så är det inte. Och det är som i alla andra situationer; Bara för att den ena sidan råkar bete sig illa, så skall inte den andra få fri lejd att också göra det eller ursäktas för annat beteende. Visst, Ryssland har alldeles glömt att Kalla kriget är över och beter sig som några slags gammelimperialister. Men: Det ger inte Georgierna rätt att bete sig illa emot Sydossetien, bara för att de inte klarar av att jämka fram en lösning på konflikten där. De har all rätt att gå med i NATO och bilda allianser bäst de vill, men de främsta plikterna för en nation är mot de egna medborgarna och inte mot andra – om de fallerar där så fallerar de slutgiltigt.
Det är inte, som Roberth skriver, att man väljer sidan där förtrycket råder. Man skall ge bägge sidor här en uppsträckning, ty båda har ju haft chansen att utveckla sina respektive demokratier, men har börjat svänga åt fel håll. Ryssland har bara kommit längre ut på kanten.
Det hela är en riktigt knivig situation, för vad gör man egentligen när nationer inte ”följer spelreglerna”?
Mattias Svensson
augusti 15, 2008 @ 1:24 e m
Nu är det ju inte en manifestation för Georgiens återtagande av Sydossetien, utan mot militär aggression, etnisk rensning undertryckande av demokrati mm ifrån den ryska statsledningen. Det är ju så glasglart det kan bli i den givna situationen.
Fredrik
augusti 15, 2008 @ 4:50 e m
Skulle nog vilja hävda att Sverige visst var ett av de länder som bidrog till att sänka Sovjet genom ökade militära kostnader. NATO sket i princip fullkomligt i den norra flanken och gjorde detta i stark förvissning om att Finland och Sverige skulle hålla ryssen stången tillräckligt länge. Skulle bestämt vilja hävda att vi gjorde vad vi kunde utefter vår ambition och att det inte alltid är en fördel att inta en gapig attityd i utrikespolitiken. Det är för små länder korkat att falla offer för det bevingade gamla uttrycket: your mouth writes checks that your ass can’t cash…fråga bara Georgien.
Martin
augusti 15, 2008 @ 4:52 e m
Hade gärna kommit om det inte hade inneburit att jag associerades med Magasinet Neo. Sorry to say, det blir samma sak som när jag gick på protest mot FRA lagen och uppmanades stämma in i Internationalen.
Hogwash
augusti 15, 2008 @ 9:34 e m
”Georgian tanks and infantry, aided by Israeli military advisers, captured the capital of breakaway South Ossetia, Tskhinvali, early Friday, Aug. 8, bringing the Georgian-Russian conflict over the province to a military climax.
Russian prime minister Vladimir Putin threatened a ?military response.?
http://www.debka.com/article.php?aid=1358
Visst gå bara ut och protestera .. suck
benke
augusti 15, 2008 @ 10:35 e m
Fredrik hävdar att ”… Sverige visst var ett av de länder som bidrog till att sänka Sovjet genom ökade militära kostnader.” Och menar att NATO struntade ”i princip” i skandinavien (för det är väl det Fredrik menar med ”norra flanken”?). Skulle underlätta om Fredrik vore lite mer specifik, men skandinavien får duga.
Både Norge och Danmark är med i NATO, Island likaså. Skulle de alltså skita i sig själva? Är det det Fredrik menar? NATO visste förstås (följande behöver inte nämnas för de flesta men till dig Fredrik) att kolahalvön rymde en stor del av Sovjets atlantflotta, i alla fall vad gäller ubåtar. Vidare hade man en flottbas i östersjön. För att få ut båtarna därifrån så hade man Danmark på ena sidan och Sverige på andra. Otroligt viktigt område alltså. Med dessa fakta på hand så skulle NATO, enligt Fredrik, inte bara skita i sig själva utan även strunta i det faktum att det fanns för sovjet viktiga flottbaser i detta område.
Norra europa och skandinavien var (och är) väldigt viktigt för NATO. Alltså struntas det inte i detta område såsom Fredrik tycks tro. Att i detta sammanhang påstå att Sverige var med om att sänka sovjet när alla vet att det var Reagan och USA’s förtjänst att sovjet stod på näsan ekonomiskt, är bara korkat, naivt och ogenomtänkt.
Min misstanke är att Fredrik misstagit NATO för USA.
Christian S
augusti 16, 2008 @ 10:20 f m
Det ÄR en kålsuparsituation med Georgien-USA på ena sidan och Ryssland på andra.
USA-EU kissade på folkrätten i Kosovofrågan Irak osv osv. nu gnäller man över att folkrätten inte respekteras i Georgiens fall.
Bush gnäller över att det inte är Sovjet längre och att det inte bör finnas ”influenssfärer” när amerikanarna har beväpnat och tränat soldater under denna högst tvivelaktiga figur som Sashkavili faktiskt är. Om man inte är helt naiv bör man inse att attacken mot Sydossietien skedde med amerikanernas goda minne.
MEN, så länge man fullt ut är emot USAs dåliga handlingar så har jag inte något emot att man kritiserar Rysslands agerande. Det är således konsekvens jag är ute efter.
Mattias Svensson
augusti 16, 2008 @ 4:52 e m
Nu var det ju inte någon demonstration för ”folkrätten”, utan mot etnisk rensning, åsiktsförtryck, handelsblockader och krig mot ett land vars självständighet inte erkänns. Och för frihet och demokrati i såväl Georgien som Ryssland.
JD
augusti 16, 2008 @ 9:17 e m
Jojo. Det är tydligen att ”kissa på folkrätten” när man går in och stoppar ett pågående folkmord som i Kosovo. Eller avsätter en brutal folkmördande diktator och regim som i Irak.
Leve folkrätten! Verkligen… Man kan då i samma mening också utropa ”LEVE FÖRTRYCK FOLKMORD OCH DIKTATUR!!”
Galna kocken
augusti 16, 2008 @ 9:36 e m
Ryssland är lika sjukt som USA, och där i mitten sitter vi alla andra.
Vad ska man göra?
Fixa egna supervapen, och
börja tillverka svenska atombomber..?
Mattias Svensson
augusti 17, 2008 @ 10:48 f m
Kocken, du är säkert rätt person att bestå med delikat kålsoppa, men det betyder ju inte att alla bordsgäster har lika dåligt bordsskick. Lämna sådeldes kålsuparteoretiserandet. Jag är är glad över den amerikanska imperialismen i Europa, och tycker att den är överlägsen vår egen undfallenhet mot diktatorer (det är USA:s vänner, som Saudi Arabien, inte deras fiender, som Iran, som inger mig med vissa dubier). Upprustning? Ja, varför inte som läget nu ser ut?
CalleC
augusti 18, 2008 @ 2:07 e m
Geopolitik kan ibland kännas väldigt godtycklig. Det verkar som om liberaler med koll på utrikespolitik (själv är jag liberal utan koll på utrikespolitik) brukar tycka att tjetjenerna ska få en egen stat i Ryssland och albanerna en egen stat i Serbien, men inte att sydossetierna ska få en egen stat i Georgien eller serberna en egen stat i Bosnien.
Säkert finns en konsekvens i det resonemanget, men jag hittar den inte!
Mattias Svensson
augusti 18, 2008 @ 2:10 e m
Den ryska invasionen handlar ju nu inte om någon självständighet för ossetierna. I så fall hade det varit klurigt.
Ulf Börgesson
augusti 19, 2008 @ 2:20 e m
Eftersom det även sitter diktaturer i FN, är det ingen självklarhet att denna organisations (brist på) initiativ ska respekteras. Två reformer borde genomföras i det internationella smafundet:
1: Folkrätten ska bara gälla demokratier.
2: Endast demokratier borde få inneha ledande poster i olika organ. Kina borde t ex uteslutas från säkerhetsrådet.