Ska ?vi? enas om kulturens värderingar? (Och vilka är i så fall ?vi??)
Jag ska sluta posta texter om Stina Oscarsson och skuggutredningen, men en av de många motsägelserna inbjuder till illustration av vad som står mot varandra.
I ena andetaget hävdar Oscarsson att kulturen inte kan hålla på att styras av eller verka för några politiskt korrekta värderingar (vilket tydligen är Per Wirténs och Arenagängets linje). Även om det som skapas ofta bär sådana värderingar så kan det inte vara konstnärens syfte, då blir det platt. ”[Det är] långt ifrån alltid som konst med rakt igenom politiskt korrekta värderingar är kvalitet. Därför är vårt enda ansvar som konstnär att sträva efter att göra god konst.” Jag håller med (fast jag håller inte alls med om att konst av god kvalitet nödvändigtvis måste befrämja goda värderingar, vilket Oscarsson också hävdar).
Men i nästa andetag menar samma Oscarsson att ”vi” ska ”försöka styra samhället i någon riktning” i motsats till att ”låta allt flyta i en total anarki eller fullkomligt fri marknad” och därför besluta om vissa värderingar som konsten ska ta oss närmare. Här håller jag inte med. Hur bra skulle konsten bli av att tryckas in i en ram av att uppnå just Oscarssons och hennes likasinnades värderingar, om vi nu ska diskutera kvalitet?
Jag blir även nyfiken på vilka mer exakt som är ”vi” som ska få välja inriktning för hela samhället? Och vilka som är ”dom” som inte ska vara fria att omsätta sina värderingar i konstnärligt skapande?
Poängen med den fria marknaden är att där pågår en ständigt prövande och sökande process, där alla (som vill) är involverade. ”Vi” fattar inget momentant majoritetsbeslut på något massmöte eller i regeringens kulturproposition, som sedan alla har att rätta sig efter för tid och evighet. Gör vad du vill och se om andra tycker om det istället, och strunta i dem som inte tycker om det.
Istället för att omfatta båda dessa oförenliga ståndpunkter kunde kanske Oscarsson göra klart på vilken sida staketet hon ämnar stå. Eftersom hon kallar Per Wirtén för ”den politiska korrektheten personifierad” och inser att hon i den polemiken försvarar konstnärlig frihet har jag inte helt gett upp hoppet.
augusti 25, 2008 @ 4:35 e m
Vem är ?Vi?? Kanske ett kungligt vi, men troligare en liten sammansvuren skara bittra DN-kulturläsare, som vant sig vid att oreflekterat uppmuntra varandras utfall mot marknaden, yttrade från botten av ett rödvinsglas.
augusti 25, 2008 @ 8:13 e m
Det är naturligtvis Stina och hennes kompisar som ska bestämma i vilket riktining man ska driva kulturen.
Med politiskt inkorrekt menar hon givetvis folk som kissar offentligt och annat som ingen normalt funtat människa skulle betala för att få se. På det sättet tycker hon att kulturen är fri, utmanande, nyskapande och politiskt oberoende, samtidigt som försörjningen är tryggad.
Att det är vidrigt och dessutom i grund och botten en flagrant motsägelse har hon däremot inte begripit.
augusti 27, 2008 @ 1:17 e m
Tänker på den där fyyyna (fina)konsgräjen med Mohammedkarikaturer och rondelhunden i Danmark och Sverige. Något som fortfarande retar gallfeber på milioner muslimer runt om i världen. Behöver väl inte förklara varför. Är det en sån konst vi ska uppskatta både för demokratins och yttrandefrihetwns skull? Vad går gränsen och i så fall vem ska dra den? Villka som bedtämmer när det gäller att konsumera-mera kulturen?
augusti 27, 2008 @ 3:35 e m
Jag tror inte att kulturvänsterns majestätiska ”vi” tolererar något sådant (bara om Jesus), bara ett land med yttrandefrihet. Om man ska uppskatta den är upp till var och en. Själv tycker jag att Vilks teckningar mest är kludder och provokationen en smula förutsägbar. Men det är ju inget skäl för några förbud. Konsumerar mera-kulturen är dynamiskt direktdemokratisk, den bestämmer alla konsumenter över.