Skämtet som snart kan bli allvar
Bestraffa restauranger som serverar feta personer. Det förslaget har valsat hela vägen genom Missisippis lagstiftande församlingar, men är nu föremål för upprörd kritik, till och med från kända matförmyndare. En av förslagets upphovsmän, republikanen John Read, svär sig nu fri och säger att man bara vill väcka debatt kring fetmaproblemet. Förslaget var aldrig tänkt att gå igenom, och han garanterar sitt veto.
Problemet är bara att nästa gång kan det vara på allvar. När moralpaniken väl är i rullning är demonisering och straffansvar för näringsidkare inget ovanligt. I Sverige kan kioskägare sättas i fängelse om de råkar sälja cig till någon som är under 18 år, regeringen vill rentav skärpa maxstraffen till nivåer som gäller för misshandlare och våldtäktsmän.
More to the point. I Storbritannien har det regeringsknutna vetenskapsorganet Foresight redan lagt fram ett förslag med sådana implikationer. De förutser/föreslår att den nya tekniken kommer att kunna användas för att införa kaloriransoner. Ett förslag som, om det ska upprätthållas, måste kombineras med någon form av straffansvar, som förmodligen är lättare att lägga på de ”giriga kapitalisterna” än på de feta individerna.
Och från Los Angeles rapporteras om en kvinna i livsmedelsbranschen som redan avtjänat ett fängelsestraff. Hennes brott? Hon sålde grillad korv inlindad i bacon, vilket lokala hälsovårdsmyndigheter menar är alldeles för hälsovådligt. Att korvarna är ”kriminellt goda”, en del av den lokala kulinariska traditionen och att folk faktiskt vill ha dem riskerna till trots, är ingen ursäkt i byråkraternas ögon.
februari 8, 2008 @ 12:32 e m
Kontrollsamhälle… enligt min professor på plugget handlar det om att övertyga människor om att ”vi” stiftar lagar för ERT eget bästa… dvs vi bestämmer FÖR er eftersom NI själva INTE vet vad som är rätt eller bra…
Att instaurera den här ”fader” modellen i politiska frågor är enligt min åsikt ett hot mot demokratin…eftersom det tydligt lutar mer åt diktatur modellens ”politik”. (Murray Edelman)
Väldigt intresant blog du har…ska fortsätta läsa den.
MVH
Patty
februari 8, 2008 @ 4:47 e m
Det är skönt att all denna ”överförmynderi” slår knut på sig själv. Folk kommer förr eller senare att tröttna, och då blir liberalism och framförallt livsstilsliberalism plötsligt intressant. En önskedröm från min sida…
februari 8, 2008 @ 7:28 e m
Den här typen av förbud, om så bara i form av ”trafikljus” på restaurangernas menyer för att rekommendera gästerna vad de skall äta eller inte är i och för sig illa nog.
Än värre är emellertid risken för att de råd som skulle ges är fullständigt fel för människor i allmänhet och enstaka individer i synnerhet.
”Nyckelhålsmärkningen” som införde 1989 kan exempelvis mycket väl ha medverkat till att försämra den allmänna hälsonivån eftersom den inte är byggd på entydiga vetenskapliga rön.
Det är kanske inte önskvärt att dra igång en kostdiskussion på den här bloggen, det finns så många andra för den saken, se tex http://www.kostdoktorn.se, men den diskussion som pågår inom det området nu är mycket intressant, främst därför att ett helt ”paradigm” som knäsattes under 1960-talet kan visa sig ha fullständigt motverkat sitt syfte. Den intresserade rekommenderas boken ”Ideologin pengarna kostråden” av L-E Litsfeldt och Per Wikholm. Den ger en bra beskrivning av hur fel det kan bli och hur ett ”paradigm” växa till sig om den politiska tidsandan tillhandahåller lämplig jordmån och man gödslar den med otillräckligt vetenskapligt underlag, jordbrukspolitik, näringslivsintressen och allmän välmening.
(Det är frestande att jämföra med pågående klimatdebatten och gripas av djup oro.)
februari 9, 2008 @ 12:33 f m
Nog faen är det kriminellt gott att linda in korv i bacon, särskilt om det är lite kryddigare korv.
Det är tragiskt att se när idén om det personliga ansvaret för ens livsföring sakta men säkert dör.
februari 9, 2008 @ 11:34 f m
Till och med jag håller med dig denna gång.
februari 11, 2008 @ 4:30 e m
Noterar med glädje följande citat:
”Well, once, a cholo came and said to me, ’What if maybe I come and tax you?’ And I said without thinking, ’What if maybe you go fuck yourself?’ He started at me, then never came back.”