Socialister vill fortfarande radera i historieböckerna

David Munck, juriststuderande och journalist på tidningen Internationalen, anser det vara så förgripligt att ifrågasätta de moraliska grunderna för välfärdsstaten att man i så fall måste raderas från andra politiska sammanhang. FRA-motståndet till exempel. I en artikel i Arbetaren menar han att

”Johan Norbergs försök att göra motståndet mot FRA-lagen till motstånd mot välfärdsstaten gör honom till en sällsynt dålig representant för de liberaler som motsätter sig FRA-lagen.”

Det är ju tvärtom. ”Socialliberalerna” i folkpartiet älskar övervakning, liksom alla andra möjligheter att centralisera makt och befogenheter på höga politiska nivåer. Med några hedervärda undantag i FRA-frågan (som påpekades i en tidigare debatt vet man aldrig på förhand hur den socialliberala slumpgeneratorn ska falla ut i en viss fråga). Även med en vid och tillåtande definition på klassiskt liberala eller nyliberala personer har däremot motståndet varit kompakt. HAX, Norberg, Timbro etc etc.

Så ser det ut, vare sig Munck gillar det eller ej. Viljan att radera i historieböckerna är talande. Och visst hör den svällande övervakningsstaten ihop med den svällande välfärdsstaten. Inte bara för att befogenheterna underlättar dess paternalism, utan också för att den som kan sin historia vet att liberalen Sven Rydenfelt, som ihop med Janerik Larsson avslöjade SÄPO:s åsiktsregistrering i boken ”Säkerhetspolisens hemliga register” 1966, själv fanns registrerad som ”kritiker av välfärden” på grund av sina ”extremliberala” idéer.

Den svenska staten har alltså en historia av att registrera och övervaka välfärdsstatens (och övervakningsstatens) liberala kritiker. Fast jag får intrycket att Munck tycker att sådant är i sin ordning.