To absinth friends

Det blev en egen version av “mythbusters” under gårdagens nyårsfest, när värden arrangerade absinth-provning i biblioteket till ett anförande av närmast Castro-lika proportioner om absinthens historia.

Absinthen förvärvade ett mytiskt rykte när den förbjöds i början av 1900-talet. Idag vet vi att det handlade om en klassisk moralpanik orkestrerad av vinindustrin och nykterhetsrörelsen i ohelig allians. Utlösande faktor var schweizaren Lanfrays mord på sin gravida hustru 1905, som av kampanjmakarna skylldes på de två glas absinth som vederbörande druckit på morgonen. Att han därefter konsumerat flera liter vin och konjak under dagen och kvällen negligerades. En annan populär myt är att absinth innehåller gifter, men som alla vet är det dosen som gör giftet. Både förra sekelskiftets och den moderna absinthens innehåller lägre doser av ämnet tujon än vad som visats farligt ens i djurförsök och ligger under EU:s väl tilltagna säkerhetsmarginaler.

(Läs mer på denna eminenta hemsida, se särskilt debatten med en modern uttolkare av ovanstående myter här och här (pdf))

Det blev en bra start på det nya året, och jag är så här i efterhand dubbelt glad åt det långa och upplysande talet. Dagen efter är kunskaperna betydligt mer värda än minnet av den vedervärdiga smaken av absinth blandat med champagne, vilket tydligen var Hemingways sätt att förstöra dessa för sig eminenta drycker. Nåväl, det gick ju att skölja bort.

God fortsättning.