Vänsterns våldsporr
Idag inledde jag en debatt om vänsterakademikern Slavoj Zizek i OBS kulturkvarten. Att läsa hans First as tragedy, then as farce samtidigt med kulturvänsterns lyriska recensioner är förvisso inte utan komiska poänger, men i slutändan rätt tragiskt. Zizek förespråkar utan krusiduller diktatoriskt maktövertagande av kommunister, och styre med våld och terror. Sådant går de igång på på kultursidorna, fast de sedan inte riktigt vågar erkänna det utan skyller på att de inte förstår.
Min sågning av Zizek och hans devota kultursidesfans kan läsas här.
april 6, 2010 @ 7:38 e m
Jag förstår inte vad du menar med att Lenas recension skulle vara ”lyrisk”? Avlutningen lyder:”Nöjer man sig med en paraduppvisning av djärv kritik, burdus humor och enskilda fullträffar kan man bortse från det storslagna fyrverkeriets baksida, som är en kvardröjande känsla av tomhet. Vänsterns stora bok om den ekonomiska krisen väntar ännu på att skrivas.”
Jag tycker nästan det gränsar till en sågning…
april 7, 2010 @ 11:22 f m
Givet materian i boken, som är så valhänt att ingen kan ta det för en seriös behandling av finanskrisen, är recensionen ett löjeväckande svassande för en auktoritet som inte förtjänar sin upphöjda intellektuella position. Här bjuds knappast något pärlband av briljanta analyser och varför sminka över de blodiga och våldsamma slutsatserna? Och varför tycka att de är ”befriande”???
april 7, 2010 @ 1:29 f m
Precis läst den jag med. Blev faktiskt förbannad. Döm om min förvåning att du nu la ut en debattartikel om just ”First as tradegy, then as farce”. Kan inte annat än hålla med dig i precis allt du skrev. Fan vad bra du är Mattias!
april 8, 2010 @ 10:32 f m
Jag får inte ångest av att välja mellan mjuk eller hård kudde på hotellet. Däremot får jag ångest om alternativen till nyliberalismen uppställs som antingen en nationalistisk välfärdsstat eller också en kommunistisk diktatur. Varför inte en kosmopolitisk välfärdsstat? Medan ”social turism” var ett skenproblem, är social dumping/lönedumping ett högst verkligt problem. Detta bör givetvis inte bemötas genom att ropa ”Latvia go home” utan att genom man försöker integrera utländska arbetare i kampen för bättre löner och arbetsvillkor åt alla. ”Organisera, inte deportera” var vår paroll på Internationalen.
april 8, 2010 @ 11:40 f m
Näst nyliberalism är det mitt alternativ också. Och betydligt mer realistiska alternativ.
maj 29, 2010 @ 12:02 e m
Det är ingen större skillnad att gå igång på en totalitär kommunistisk lösning elkler en liberal sådan som för att överhuvudtaget fungera förutsätter att alla individer är helt överens om exakt hur det övergripade regelsystemet ska se ut.
Jag blir inte friare av att jag får vara fri i garderoben i den liberala staten.
juni 8, 2010 @ 12:46 e m
Däremot får jag ångest om alternativen till nyliberalismen uppställs som antingen en nationalistisk välfärdsstat eller också en kommunistisk diktatur
———————————————–
Jag hävdar inte att kommunism eller det du kllar nationalistisk värlfärdsstat är rimliga alternativ till t.ex nattväktarsaten.
Jag hävdar att nattväktarstatens förutsättning är att den liksom den kommunistiska kräver att alla individer underordnar sig den övergripande ordningen för att den moraliskt ska kunna rättfärdiga sin egen existens och funktion som ”frigörare av människan”.
Sålinda är den liksom kommunismen totalitär och i praktiken omöjlig som instrument för att frigöra någon.
Den kan bara inordna människor i en ny variant på gammalt tema.