Ett sant nöje
Det är lätt att ägna för mycket tid åt bullrande effektsökare, särskilt när man blir angripen av dem. Låt mig därför bara tipsa om ett litet guldkorn i debatten. Lars Westerberg skriver på kultursidan i Helsingborgs Dagblad en idéhistoriskt initierad reflektion angående dagens ideologiska utmaningar mot liberalismen.
Jag håller inte med om slutsatserna. Framför allt inte detta stycke:
”Själv har jag aldrig förstått de gamla liberala lärofädernas ideologisering av ekonomin. Egendomen som helig, människans skapande av förmögenheter som ett uttryck för kreativitet och frihet. Marknaden är ett spel och den som spelar ett spel måste hur som helst spela efter spelets förutsättningar. Var finns friheten här? Vad är det för en frihet som kränks om man inför regleringar? Kan man ha annat än pragmatiska synpunkter på ekonomin? Det ekonomiska system är bäst, som fungerar bäst, skapar mest välstånd.”
Är inte Westerbergs tes precis den ekonomism eller ”tillväxtfascism” som liberalismen beskyllts för? Den ”pragmatiska” ansatsen är att friheten för den enskilde inte är relevant, bara tillväxten. Så resonerar förvisso partihöjdarna i Kina, så resonerade Pinochetregimen. Detta är också kritiken mot ”arbetslinjen”, exempelvis när regeringen håller fast vid höga skatter på produktivt arbete för att inte dessa produktiva ska minska sin arbetsinsats och njuta andra värden i livet istället. Är den samhälleliga tillväxten viktigare än att folk får bestämma själva över balansen mellan yrkesliv och annat? Det kan man tycka, men det är knappast en mildare eller mer ”pragmatisk” ansats än en utgångspunkt i ett system som maximerar enskilda människors ekonomiska självbestämmande.
Jag är alltså inte överens med Westerberg, men intelligent kritik för debatten framåt. I detta fall illustreras att liberalismen just genom att baseras på en ideologisk frihetstanke inte fastnar i det ekonomistiska överhetsperspektiv den så länge beskyllts för. Plus att man lär sig ett och annat. Det var ett sant nöje att läsa.
november 17, 2008 @ 12:58 e m
”Det ekonomiska system är bäst, som fungerar bäst, skapar mest välstånd.”
För vem?
november 17, 2008 @ 3:17 e m
Ytterligare en bra fråga.
november 17, 2008 @ 5:21 e m
Tänkte att jag skulle plocka upp den fråga Mattias ställde igår angående problemet med att bemöta någon som uppträder som offer och förövare i samma person. För även om man inte bör ägna för mycket tid åt dylikt och även om det kanske inte kommer en replik i ärendet i GP de närmaste dagarna så kan vi nog satsa en slant på att Rothstein/Bjereld haft åtminstone ett öga på vad kloakråttorna på den här bloggen haft för sig i helgen. Annat kan jag inte tänka mig när det rör sig om egon som nästan tar sig ranelidska proportioner.
Sedan är det ju så att de triumfer Rothstein firade på DN:s debattsida under föregående decennium som efterträdare till Bo Södersten i rollen som riksdebattören som ingen får säga emot helt enkelt numera hör historien till. Rothstein är inte alls lika frekvent förekommande där längre, och är han det tillåter jag mig att utbrista att ”the 90’s is back”.
Det är alltså fråga om någon som håller på att bli en rätt apart företeelse i den nya borgerliga offentlighet som växer fram. Återstår då att ägna sig åt det man är betald för, nämligen att forska, undervisa och handleda. Lönen för detta vid ett renommerat universitet är sannerligen inte dålig för en med professors rang. Regeringens arbetslinje gäller såvitt jag vet även för forskare.
november 17, 2008 @ 9:16 e m
Att Rothstein inte är så vanligt förekommande på DN Debatt längre beror, enligt honom själv, på att han inte vill bli publicerad där (han anser sig ha blivit illa behandlad av DN). Han har bytt blogg till Brännpunkt, och uppenbarligen också GP.