Replik på Rothstein
Göteborgs-Posten har nu publicerat min replik på Bo Rothstein. Att han försökt göra ett kraftuttryck till mitt huvudargument är ohederligt, att på sådan basis döma ut hela bloggosfären är häpnadsväckande ytligt. Så undrar jag om man på statsvetenskapliga institutionen i Göteborg ställer sig bakom sådana metoder (en fråga man inte tillåts ställa på Rothsteins kollega Ulf Bjerelds blogg, men han får gärna svara i GP).
Dessutom passar jag på att ge tillbaka för Rothsteins antiliberala tirader i tidigare sammanhang, och påpekar att Rothstein är en effektsökare som knappast kan tas på allvar (fast det här brevet är riktigt roligt, så karln tycks ju inte sakna humor, bara självdistans och intellektuell heder).
Här på bloggen har jag tidigare skrivit en längre replik och
en argumentationsanalys. Missa inte heller Sofia och Niclas som mailväxlat med Bo Rothstein, som här framträder som en fullfjädrad konspirationsteoretiker.
november 15, 2008 @ 8:15 e m
En sak jag tycker är lite intressant i sammanhanget är förvåningen över att statsvetarprofessorer söker effekt genom att lögner och medvetna missförstånd. Varenda människa med en gnutta kunskaper om klassisk liberalism som läser en grundkurs i statsvetenskap förstår att lögnerna är systematiserade. Exempelvis blandas konservatism och nyliberalism samman rutinmässigt, liksom rationell egoism och psykologisk egoism. För att försvara sina dåligt underbyggda teorier plattar man gärna till kritikerna med ett auktoritetsargument: ”Jag har fler examina än du, alltså har jag rätt när jag påstår att Robert Nozick var Hitlers kompis.” Typ.
På Lunds universitet (och förmodligen andra universitet) så har lärarna dessutom satt i system att ha sina egna eller de närmaste kollegornas böcker som kurslitteratur. Ett effektivt sätt att hålla orena tankar ute. Allt filtreras genom samma filter.
Jag har inget förtroende för samhällsvetenskapen som disciplin vid svenska universitet. Det är låg nivå. Det enda som är större än halmgubbarna är professorernas uppblåsta egon.
november 15, 2008 @ 11:14 e m
Jag är faktiskt förvånad. Läste statsvetenskap i Stockholm och upplevde generellt att det var högt i tak och välkommet att diskutera. Hade i princip bara en riktigt usel lärare. Han blev sedermera professor – i Göteborg. (Nej, det var inte Bo Rothstein.)
november 16, 2008 @ 12:55 e m
Dråpligt kul! Men samtidigt tämligen oroväckande.
Läste också statsvetenskap på SU. Vad jag minns är att förvisso var taket högt även då men det stämmer det som Aqurette hävdar och det gäller över allt vad gäller kurslitteratur.
(Annars kan jag inte se den akademiska vitsen med t ex Maud Eduards litteratur som kurslitteratur, som inte sällan är full av missvisande och feministiskt misstolkade liberala filosofiska idéer.)
Sedan förstår jag över lag inte varför denna ”bloggosfär” ska kollektivt bära ansvar för vad enskilda skribenter skriver.
november 16, 2008 @ 1:35 e m
Vi hade en annan feministisk bok, som bland annat hävdade att Platons grottliknelse var kvinnoförnedrande…
november 16, 2008 @ 1:09 e m
Även jag har mailat till Rothstein. Svaret blev, trots att jag snarare intog en underdånig attityd än någon kritik i mina synpunkter, ungefär vad den brukar få som kommer som enda gäst på ett födelsedagskalas: otack.
Tror att problemet med den här karln är att han är rätt ensam, något som kan förklara hans svårigheter återkoppla på mothugg och argument i sak. Dock: i en debatt på DN:s kultursida någon gång på 90-talet med en professor mera i hans egen ålder istället för de kvinnor eller yngre män han gärna hoppar på, framfördes påståendet att Rothstein i samband med att han tillträdde professuren i Göteborg förhandlat bort det som majoriteten av landets forskare verkar hata, nämligen föreläsningar och handledning av studenter och doktorander.
Sanningshalten i detta kan jag inte bedöma. Däremot instämmer jag i vad föregående kommentatör har att säga om samhällsvetenskapen som disciplin vid svenska universitet. Dess dåliga status i internationellt avseende uppenbarades redan 2005 i en DN-artikel av Köpenhamnsprofessorn Karl Gunnar Persson. Provinsialism och självtillräcklighet vid de svenska universiteten angavs som orsak.
Om de svenska statsvetarna inte kan föra konstruktiva dialoger med varandra eller sin omgivning kan det inte sluta på annat vis än att de går upp i sig själva eller som i fallet Rothstein urartar till underhållning.
november 16, 2008 @ 1:42 e m
Vad är egentligen det korrekta sättet att bemöta Bo Rothstein? Ska man ta honom på allvar, med konsekvensen att man blir förbannad på hur ohederlig och småsint han är? Ska man skratta åt att han gör sig till åtlöje, med risken att man blir en mobbare? Eller ska man tycka synd om honom, med risken att man skapar ännu ett ”offer” i detta samhälle av lidandekult? Jag får maila Magdalena Ribbing.