Generositetens natur
Jag skrev redan när jag var med om inspelningen av Filosofiska rummet om Ayn Rand och individualismen (finns i podarkivet här) några reflektioner.
En sak som alltid dyker upp när man diskuterar Rand är ett ifrågasättande av hennes egoism, att varje människa borde leva sitt liv för sin egen lyckas skull, som en snäv och isolerad hållning till andra människor. I den politiska diskussionen gillar de som förespråkar välfärdsstat att anklaga meningsmotståndare för att vara mindre generösa och empatiska personer, när allt de egentligen gör är att förespråka politiska ingrepp.
Tre poänger är viktiga för att bemöta denna anklagelse.
1. Varje människa har rätt att existera för sin egen skull. Det innebär att du inte kan ställa någras lidande och misslyckanden mot andras framgång, inte hävda att de sistnämnda är skyldiga de förra någonting genom sin egen framgång. Detta är grunden för mänskliga, individuella rättigheter.
2. Det är inte omtanke om de svaga, handikappade eller fattiga som driver dem som vill inskränka människors frihet att producera.
Om det var så, skulle Bill Gates ändå vara deras hjälte genom de enorma summor han skänkt till välgörande ändamål och det ambitiösa arbete han lägger på att se till att de verkligen gör gott. Istället misstänkliggörs motiven eller så förbigås personer som Gates med tystnad.
Om det var så, skulle samma personer vara kritiska mot exempelvis FN, en organisation av diktaturer och korruption som vare sig värnar fattiga eller deras rättigheter (även om FN exploaterar välviljan mot fattiga och förtryckta till fullo). Istället hyllas FN, biståndsorgan och andra liknande institutioner oavsett vad de gör.
3. Generositet och välvilja har samma källa som produktivitet och självförverkligande. Den som själv lyckas kommer att vara välvilligare inställd till andra (och ha möjlighet att faktiskt hjälpa dem materiellt, inte bara gråta över deras olycka). Den som förmår se det stora i andras prestation är generösare än den som hävdar att de flesta människor är usla (och att de därför måste tvingas hjälpa andra).
Det är så lätt att debatten fastnar i punkt 1 ovan, att det lidande och den kavalkad av förmodat utsatta människor som altruisten eller välfärdstatskramaren gillar att excellera i inte ursäktar ingrepp i andra människors liv. Diskussionen bör även gälla generositetens verkliga källa. Det är inte lidandepornografen som hjälper andra människor, de är bara ute efter dåliga samveten att kontrollera. Den sanna välviljan mot andra växer ur välviljan mot en själv.
maj 24, 2008 @ 11:29 f m
Oerhört väl skrivet, keep it up!
maj 24, 2008 @ 4:35 e m
Du beskriver friheten på ett sätt som jag själv vill se på friheten. Jag läste en blogg om ”frihet” hos Cattis från SSK. Hur för man en diskussion om frihet med någon som tycker att:
”Det är för människors frihets skull jag gillar höga skatter och gemensamt ägande. Det är för människors frihets skull som jag inte gillar friskolor eller Vårdval Stockholm.”
”Varför ska den rikes barn åtnjuta en högre grad av frihet än den fattiges? Frihet är bara frihet när det kombineras med jämlikhet. Vänsterns frihet tar inte hänsyn till plånbokens tjocklek…”
”[din frihet att leva oförtjänt på andras bekostnad, vilket kräver deras ofrihet] det är ju vad högern gör”
Hur diskuterar man frihet med en person som definerar den på det här sättet? Och som ser någons egenhändigt förtjänade ekonomiska frihet som något som bekostas av andras ekonomiska frihet? Går det att utgå från de 3 punkterna som du beskriver?
http://cattiullstrom.blogspot.com/2008/05/till-frsvar-fr-friheten-som.html
maj 24, 2008 @ 7:06 e m
Det är ju en rejäl tankehärva, men i grunden handlar det om att frihet görs till en allmän floskel som betyder en mysig och bekymmersfri tillvaro. En utopi som vänstern utlovar ”någon gång” i framtiden – och som berövar oss friheten att ta itu med våra problem och leva våra liv här och nu. Den liberala friheten är ju just en ordning där du får behålla vad du jobbat ihop och ta ansvar för dina handlingar. Det har svårt att mäta sig med utopin om att ”någon annan” ska ta hand om allt jobbigt åt dig, men fungerar desto bättre i det verkligheten. Tala helt enkelt så konkret som möjligt om frihet från våld och tvång, äganderätt, yttrandefrihet etc, i motsats till löst hållna påståenden som det ovan citerade.
maj 24, 2008 @ 8:28 e m
Mycket bra skrivet ,som vanligt. På något sätt är det alltid andra som sammanfattar ens egna tankar och funderingar, samt formulerar dom mycket bättre, än man själv klarar av att göra.
maj 25, 2008 @ 10:28 f m
En del stavfel är roliga. Du skriver ”självförvekligande” i stället för ”självförverkligande”. Man hoppas ju innerligt att dina studier av Ayn Rand inte har gjort dig förvekligad!
Annars håller jag förstås med dig. Bra skrivet.
maj 25, 2008 @ 11:48 f m
Uppenbarligen rörande den klena stavningskontrollen 😉
maj 25, 2008 @ 10:50 f m
Lars/
Det går inte att, skriftligen, diskutera med den typen av människor.
maj 25, 2008 @ 11:08 f m
Svensson/
Jag tror att ert, randianers, största problem är begreppsförvirring. Det ni kallar egoism är den egoism som inte går ut över andra. Ingen annan kallar sådant för egoism, det vi kallar egoism är istället sådant beteende som går ut över andra, typ rånmord. Anledningen till att vissa kallar det egoistiskt att bygga ett företag är för att de, felaktigt, tror att det går ut över andra. Det logiska borde då vara att förklara att, och varför, de har fel. Men ofta låser sig diskutionen eftersom ni envisas med att ha er egen defenition av ordet ”egoism”.
Jag rekomenderar alltså att ni slutar kalla det ”egoism” och hittar på ett annat ord, typ ”självrespekt” eller ”självuppskattning”.
maj 25, 2008 @ 11:47 f m
Fast egoism betyder ”se till sina egna intressen”. Och det går inte att hävda sin rätt att leva för sin egen skull, och således motivera en frihetlig samhällsordning, utan en sådan grund. Anklagelsen om att det är ”egoistiskt” att vilja bestämma över sitt eget liv är betydligt äldre än Rand.
maj 25, 2008 @ 2:28 e m
Klockrent Mattias!
”Det är inte lidandepornografen som hjälper andra människor, de är bara ute efter dåliga samveten att kontrollera.”
Stycket ovan skulle lika gärna kunna komma från Nietzsche. Gubben hade onekligen en hel del intressant att säga. Skulle vara otroligt spännande att få höra en dialog mellan honom och Rand. De har många likheter, som förenar dem mot majoriteten av andra tänkare, men ändå så många fundamentala olikheter.
maj 25, 2008 @ 5:06 e m
Vänstern verkar definiera frihet som ”friheten att konsumera vad jag vill utan motprestation”, vilket naturligtvis upprör alla som ogillar tjuvar. I grunden kanske ligger en skillnad i synen på äganderätt? Fast jag måste erkänna att utan äganderätt blir vi av med en hel del kriminalitet 🙂 Och nyskapade resurser …
maj 26, 2008 @ 8:46 f m
Jag vet inte om det framgår av programmet, men jag tycker du missar den främsta invändingen emot egoism-kritikernas antingen-eller-argument:
Egoism och altruism är inte oförenliga motsatser utan förutsätter varandra.
Hjälpandet av andra förutsätter att du är någorlunda stark individ (egoism). Även egoistiska förverkliganden står sig platt utan andra, då vi är så beroende av andra för skapande, trygghet, kommunikation, kunskap, etc.
Dvs. inte antingen/eller utan både/och.
maj 26, 2008 @ 9:51 f m
Välvilja och generositet hör ihop med egoism. Självuppoffring hör inte ihop med någondera (men är däremot kompatibelt med pliktmoral, destruktivitet och maktambitioner). På något sätt bör man klargöra denna distinktion, och det är altruism i den sistnämnda betydelsen som exempelvis Rand avslöjar och kritiserar.
maj 26, 2008 @ 9:03 f m
Jag tycker att en viktig del i resonemanget är att man aldrig ska vara avundsjuk på någon som har gjort sitt bästa. Samt att det alltid är rätt att försöka göra sitt bästa, oavsett vilka förutsättningar man har.
Dessa ”svaga” människor har ju ofta en enorm potential (liksom vi andra) om vi bara tillåts att utveckla den.
Alla som stämplar sina medmänniskor som konstant svaga är ju genuint onda.
maj 26, 2008 @ 11:47 f m
Ordna för dig själv eller för andra. Egoism eller altruism. Det ena måste alltid ske på bekostnad av det andra.
Det är här man alltid hamnar när man sätter på sig vänsterns glasögon, vare det globalisering, utbildning eller sjukvård. Denna ständiga tro att allt är olika former av nollsummespel. Vänstern tror att det funnits lika många ”byggklossar i leklådan” sedan Hedenhös, och att fler kan det aldrig bli.
Detta resulterar alltid i ett förakt för skapande och för skapare. Skapar du något så stjäler du några av de till antalet begränsade byggklossarna. Skapande är alltså stöld.
Alltså är den enda altruistiska handlingen man kan göra att utplåna sig själv och sina behov. Att utan motkrav skänka bort sin bit av kakan.
maj 27, 2008 @ 9:21 f m
Du karaktäriserar situatiopnen helt fel. Från ett strikt egoistiskt perspektiv, vilken anledning har man att inte vilja leva i det samhälle där man har störst chans att lyckas genom sina egna insatser, oavsett vilket utgånsläge man börjar ifrån? Börja ur en Rawlsk position med en samling egenintresserade individer med samma grundläggande intresse av att komma överrens om den generella utformningen på samhället som ger dem möjlighet att lyckas. Det är uppenbart att denna situation inte definieras av offermentalitet, avundsjuka, eller viljan att andra skall leverera lycka åt en, situation är att jämställa med en prudentlig försäkringsituation där man erkänner det inflytande ens utgånsläge har för möjligheten att för egen maskin kunna skapa sig ett bra liv och därför i sitt rationella egenintresse vill försäkra sig mot mindre lyckosamma utfall; den enda möjligheten att från denna position argumentera mot tex. rätt till skolgång är att hoppas på en utopi där man får tillgång denna service genom andras frivilliga försorg. Men, man kan knappast anklaga egoisterna här för att vara dystopiker för att dom ställer sig lite skeptiska till en dylik fantasi, man kan givetvis föreställa sig ett samhälle där denna service finansieras helt frivilligt på samma sätt som man kan föreställa sig ett samhälle där det inte behövs några poliser för att alla är så snälla. Inte för att en sådan fantasi behöver vara omöjlig, men det krävs lite mer för att understödja den än dina punkter 2 och 3.
maj 27, 2008 @ 11:38 f m
F Olsson,
Principen att tvång mot enskilda inte kan motiveras av andras behov och önskemål är giltig oavsett om man tror att denna skulle leda till ”fungerande” finansiering av välfärdstjänster eller ej.
Bara för att man har en ljus syn på mänskligheten och vad denna kan åstadkomma i frånvaron av tvång och förtryck, t.ex. skolgång även för mindre bemedlade, så behöver man inte anse sådana utfall som överordnade sina moraliska grundprinciper.
maj 27, 2008 @ 1:48 e m
Nils:
”Principen att tvång mot enskilda inte kan motiveras av andras behov och önskemål är giltig oavsett om man tror att denna skulle leda till ”fungerande” finansiering av välfärdstjänster eller ej.”
Misstaget Mattias Svensson gör är att försöka motivera detta på egoistisk grund, vilket givetvis bara är möjligt om utfallet i den statsbildning han proponerar för är utopiskt. Det är ju lite svårt för den utbildnigslöse analfabeten i nv-staten att acceptera denna statsbildning med argumentet att den ligger i hans ”rationella” egenintresse..eller hur? Hans prospekt att skapa sig ett gott liv skulle skulle vara väsentligt mycket bättre i en stat där han erbjöds utbildning, och det är givetvis detta som räknas för en egoist, framförallt om man vill göra anspråk på prefixet ”rationell”.
maj 28, 2008 @ 10:06 f m
F Olsson,
”Det är ju lite svårt för den utbildnigslöse analfabeten i nv-staten att acceptera denna statsbildning med argumentet att den ligger i hans ”rationella” egenintresse..eller hur?”
Jag tycker inte svaret är givet. Visst kan man tycka att det, i snäv och kortsiktig bemärkelse, skulle gynna honom om statsbildningen tillät beskattning av andra för att tillgodose hans behov. Men det är inte samma sak som att detta ligger i hans rationella egenintresse. Denna statsbildning kan ju t.ex. kräva att den arme analfabeten försörjer någon som annan kategori människor i sin tur. Det finns ju alltid någon som har det värre. Vad Rand ville säga var ju att det aldrig ligger i ditt rationella intresse att tvinga andra att leva för din skull. En sådan moral skapar ett missunnsamt (jfr Mattias argumentation) roffarsamhälle där människor ständigt kommer kämpa om vem som får beskatta vem och där alla till slut är någon annans slav.
maj 28, 2008 @ 2:35 e m
Nils:
”Jag tycker inte svaret är givet. Visst kan man tycka att det, i snäv och kortsiktig bemärkelse[…]”
Jag är rädd att ordet ”krystat” spontant poppar upp i huvudet här. Det är svårt att hävda att han inte skulle ha bättre prospekt att för egen maskin skapa sig ett gott liv med rätt start i livet, och här ingår definitvt möjlighet till utbildning, och det är väldigt svårt att hävda att möjligheten att skapa sig ett gott liv inte ligger i ens rationella egenintresse. Risken är att ”rationellt” egenintresse kopplas loss från att ha relevans för det riktiga livet för att istället bli ett gummibegrepp som objektiviter använder för att undvika uppenbara motsägelser i sin teori, vilket verkar vara hur du vill använda begreppet. Den generella frågan kvarstår, vad gör egoisten för fel som hävdar att han vill bo i ett samhälle där han har rimliga prospekt att skapa sig ett gott liv?
Nils:
”Vad Rand ville säga var ju att det aldrig ligger i ditt rationella intresse att tvinga andra att leva för din skull.”
Vad jag säger är att Rand har fel. Ordvalet här designat för att det ska låta som en katastrofal uppoffring att behöva leva ett samhälle som opererar på premissen att alla skall ha en chans att skapa sig ett gott liv.
En generell sympati för mänsklig välfärd och insikten om att om man själv startade från sämre utgånsopunkt så skulle man själv vara betjänt av samma service är allt som behövs för att förstå poängen. Om man nu inte skulle ha sympati för mäsnklig välfärd, då kan jag erkänna att det skulle vara svårt att förstå resonemanget.
Nils:
”En sådan moral skapar ett missunnsamt (jfr Mattias argumentation) roffarsamhälle där människor ständigt kommer kämpa om vem som får beskatta vem och där alla till slut är någon annans slav.”
Varför då?