Knasbarn
Dryga två är en rolig ålder på barn. Igår när jag kom hem rotade tvååringen igenom kassen med varor och plockar jublande fram en ketchupflaska med grepp som om den vore en guldpokal. Sedan ställer han flaskan på golvet och börjar dansa omkring den varv på varv. Ett tag därefter låtsas han prata i telefon med sina dagisfröknar – i en makaron. Avslutade inatt med att lyckas ta sig över två sovande personer och två meter säng för att dråsa ner på golvet på fel sida, han var mest förvånad själv och gnydde knappt.
Femåringen bjuder på funderingar. ”Pappa det är roligare med dig på morgonen” ”Jaha?” ”Ja, du kan ju leka, som ett barn. Mamma är bara vuxen.” Jag tror jag tar det som en komplimang.
april 4, 2008 @ 7:37 f m
Barn under två år är som LO; man ser att de skriker och åbäkar sig och förstår att de vill ha uppmärksamhet.
Sedan följer något år när de är som vänsterpartister; de kan verka lite gulliga, men är stenhårda egoister som inte drar sig för att kränka andras rättigheter. De har dessutom en hyfsat snedvriden världsuppfattning.
Men, det är bara att kämpa på och till slut har man barn som inte förstår varför Skatteverket får ta de pengar som mamma och pappa tjänar. Då har man väl lyckats med sin uppfostran.
april 4, 2008 @ 8:16 f m
”Jag tror jag tar det som en komplimang”
Det ska du!
april 4, 2008 @ 8:31 f m
Det finaste en arbetargrabb kan bli är högerman!
april 4, 2008 @ 11:24 f m
Haha, ja barn har kul kommentarer =)
Ta det som en komplimang du =)