Paternalism är det nya klassförtrycket

“Since leaving office I’ve written about public policy from a new perspective: outside looking in. I’ve come to realize that protecting freedom of choice in our everyday lives is essential to maintaining a healthy civil society.”

Friheten att välja är grundläggande för ett fungerande samhälle. Att på politisk väg ta ifrån folk valmöjligheter drabbar inte sällan de fattigaste värst. Det skriver ingen annan än demokraternas presidentkandidat 1972, George McGovern, i Wall Street Journal. Den kanske tydligaste vänsterkandidaten någonsin.

Artikeln är utmärkt. McGovern visar hur politiker nu vill inskränka krediter och lånemöjligheter som, trots att de missbrukats och en del hamnat i skuldfällor, på det hela taget givit fattiga en möjlighet att äga sitt boende som de inte hade förut. Ska man nu inskränka lånemöjligheterna för att vissa företag ställt ut ansvarslösa krediter, så drabbas de fattiga. Sak samma med sjukförsäkringar som onödigt fördyras i delstaterna när de ”sätter guldkant” på försäkringarna genom att förbjuda billigare och mindre heltäckande alternativ, exempelvis på nätet eller i andra delstater. Resultatet blir att politikerna förbjuder försäkringar som de fattiga har råd med (eller kanske velat välja för att ha råd med annat).

Visst, folk kommer att välja fel om de är fria att välja, men att låta politiker välja bort alternativ har ett större pris och lämnar hela kategorier av skötsamma ansvarstagande människor i sticket. McGovern gör en viktig iakttagelse att paternalism ofta är riktad just mot de fattigaste med emellanåt drakoniska åtgärder.

Det resonemanget kan lätt generaliseras utanför den ekonomiska paternalism som McGovern kritiserar. Skatter på tobak och alkohol är exempelvis rejält regressiva. Förbud mot exempelvis narkotika drabbar fattigare bostadsområden med organiserad brottslighet och sneda incitament för den som växer upp (varför plugga hårt för ett halvdant jobb när langarna kan stoltsera med nya bilar och kontanter). För den som vill se det så är paternalism det nya klassförtrycket.

Samtidigt gör det mig så irriterad att denna insikt kommer först sedan McGovern lämnat ett helt liv av politisk verksamhet bakom sig. Vi har sett det så många gånger förut: vettiga människor som går in i det politiska maskineriet, för en vanvettig politik, och sedan bekänner all förljugenhet och alla felgrepp i sina memoarer. Få minns att Kjell-Olof Feldt avgick som finansminister för att han inte fick genomföra ett massivt prisstopp och strejkförbud, både idiotiska och odemokratiska åtgärder. De sansade ekonomisk-politiska recepten kom först efter avgången.

Hur kan vi förändra detta politiska maskineri så att insikten om frihetens värde och regleringars skadlighet kommer redan före avgången?

Och för att avsluta med en mer positiv fundering: McGoverns artikel är en indikation på att insikten om paternalismens skadlighet kan växa till en vänsterkritik mot den stora staten. Finns det möjlighet för en sådan tankegång att slå rot i Sverige?