?När ?liberaler? beskattar är det rätt?
CUF-ordföranden Magnus Andersson öppnar en intressant debatt när han tar sig an och kritiserar regeringens miljöpolitik som onekligen ibland drar åt det klåfingrigt reglerande, beskattande och subventionerande hållet och emellanåt är rent protektionistiskt.
Med den ansatsen hade Andersson kunnat gå mycket längre. Det är svårt att motivera några som helst restriktioner på vad människor företar sig, så länge staten aktivt lägger hundratals miljarder på miljöbelastande projekt. Igår avslöjade Uppdrag granskning att kossor kan vara lika stora orsaker till växthusgasutsläpp som transporter (vilket jag skrev om när de larmade om köttfärsen). Ändå får köttproduktionen i EU massiva subventioner, och vare sig jordbruksministern eller EU:s ansvariga kommissionärer tänker lyfta ett finger för att ändra detta.
På samma sätt tvingas svenska skattebetalare att stödja utfiskningen av haven utan att ansvarig minister lyfter ett finger (annat än för att spendera ytterligare subventioner). Lösningen är naturligtvis inte nya pekpinnar. Det räcker gott att staten slutar tvinga oss att betala för miljöförstöring. Kan staten därtill etablera och upprätthålla äganderätter till vad som idag är tragiska allmänningar vore det riktigt bra.
Utöver att inte fullt ut peka ut dessa inkonsistenser landar Magnus Andersson i egna. På samma sätt som det är rätt att far super, så verkar det enligt Anderssons logik vara rätt när liberaler beskattar. Andersson ställer krav på finjusterade och riktade skatter som den värsta sociala ingenjör, utan minsta tanke på incitaments- eller kunskapsproblem. Kan det exempelvis inte vara så att regeringen föredrar en kilometerskatt snarare än en utsläppsskatt för att körsträcka går att mäta och därmed inte är lika lätt att fuska med? Ivern att detaljstyra med riktade skatter borde om inte annat dämpas av att senast Magnus Andersson med uppskruvad miljöretorik försvarade differentierade skatter, var det i praktiken bara ett staten tidigare närstående oljebolag som gjorts till skattefrälse.
Det finns flera skäl att ifrågasätta det vettiga i miljöskatter över huvud taget. I praktiken kommer koldioxidskatter i både protektionistiska
och rent bisarra versioner, och de är redan höga. Lägg till andra politiska ingrepp på detaljnivå, som att EU förbjuder terassvärmare. Att flera miljövänner är kritiska till om en koldioxidskatt har någon effekt på den globala uppvärmningen som är värd kostnaden, och andra som Björn Lomborg menar att en optimal skatt i vilket fall som helst skulle vara mycket låg. För att inte tala om att Sverige över huvud taget inte förlorar, utan förmodligen vinner på den globala uppvärmningen. Det finns alltså all anledning att vara skeptisk till den eventuella miljöförbättringen från skatter och restriktioner.
Den stora förbättringen av människans miljö kommer i vilket fall som helst av människor och marknader, av teknikutveckling och effektivisering. Det som i planekologernas värld utmålas som att göra ”ingenting”, är ju att låta alla människor vara fria att förbättra sin tillvaro att utveckla, uppfinna, skapa och producera. Däri har lösningen på gröna domedagsprofetior funnits förut. Det krävdes som bekant bara en Norman Borlaug för att avvärja svälthotet mot omkring en miljard människor. Vad är det som talar för att mänskligheten inte på hundra år ska kunna hitta lösningar på några decimeters vattennivåhöjning?
mars 13, 2008 @ 5:56 e m
Jag tycker att det var fint av Wijkman i Uppdrag Granskning att säga att han äter mycket vilt.
”En fasanpaté till min chablis”!
Annars är det ju så att om det finns ett samhällsproblem är det bara att leta tills man hittar det politiska beslut som ligger bakom det. Vilket du förtjänstfullt har gjort.
mars 13, 2008 @ 6:16 e m
killmode i bloggen idag!
mars 13, 2008 @ 8:08 e m
Hej där Mattias! Orkar inte läsa hela inlägget men det var säkert bra!
mars 13, 2008 @ 11:29 e m
Ja, inte ett kort människocentriskt perspektiv tjänar kanske Sverige på växthuseffekten. Jag tycker dock att det är ett mycket tokigt påstående. Först och främst är det en etisk fråga (ja, det är det) mot de växt- och djurarter som inte hinner flytta sig i takt med klimatförändringen, för att inte tala om de växt- och djurarter som inte får någonstans att ta vägen (där ett tydligt exempel är isbjörnar). Det stannar dock inte där, för som alla vi som har läst om ekosystem och biomer vet så hänger naturen ihop som en väv. Trasar du sönder en del riskerar en annan del att gå sönder också. Och när man inser det, så insåg jag iallafall jag att för människans bästa så bör vi inte skada naturen i onödan. Därmed är argumenten om att Sverige, eller något annat land, tjänar på klimatförändringen, rätt obegripliga. Globalekonomiskt är det knappast heller en vinst.
Men visst, jag kan ju alltid avfärdas som en grön ”domedagsprofet”, och de har ju aldrig något att säga. Eller? 😛 😉
Ja, hoppas vi klarar några decimeters vattennivåhöjning. Men det handlar inte bara om det.
mars 14, 2008 @ 11:52 f m
”Först och främst är det en etisk fråga (ja, det är det) mot de växt- och djurarter som inte hinner flytta sig i takt med klimatförändringen, för att inte tala om de växt- och djurarter som inte får någonstans att ta vägen (där ett tydligt exempel är isbjörnar).”
Isbjörnen ja, det tydliga exemplet på att…ja vad då? På att den illegala jakten är dålig förr isbjörnarnas fortlevnad? På att Al Gore ljuger? Om det ”tydliga exemplet” skall vara att isbjörnarna dör på grund av ”global warming” så får du nog tänka om både en, två och tre gånger, samt läsa lite fakta istället för att titta på populärvetenskapliga filmer som insinuerar befängdheter.
mars 14, 2008 @ 12:29 e m
Teknikutvecklingen kommer rädda oss. Johan Norberg tar ofta upp hur mer teknik och mer tillväxt leder till mer hänsyn till miljön och bättre förutsättningar att reparera gamla skador.
Utöver det vi sett hittills avseende miljörening i västvärlden finns det goda anledningar att anta att teknikutvecklingen kommer fortsätta att accelerera och att det inte är långt kvar innan vi t.ex. kan skräddarsy syntetiska koldioxidslukande bakterier som undanröjer det eventuella hotet från växthuseffekten. Kurzweil och Venter tror att det bara dröjer 18 månader innan det första steget är på den utvecklingen är taget:
http://news.yahoo.com/s/afp/20080228/ts_afp/scienceusitgenetics;_ylt=AptyWwW1wiZRtcLis2t1pq8PLBIF
mars 14, 2008 @ 1:06 e m
För det första är inte koldioxidskatterna höga. I valet mellan att beskatta arbete högt och därmed orsaka arbetslöshet eller att beskatta fossil energi högt och orsaka låga utsläpp så är väl valet rätt enkelt?
För det andra tycker jag ett rimligt krav på att något skall uppfattas som ett akut hot är att någon bevisar att det är farligt eller åtminstone bevisar att det kan vara farligt. IPCC har hittills inte gjort någondera, tills dess de har det tycker jag att vi skall kyla ned klimatdebatten och istället fokusera på det som ändå måste komma: teknisk utveckling som leder till ekonomiskt gångbara alternativa energikällor.
mars 14, 2008 @ 6:58 e m
Det mesta av dagens miljöpolitik är ett ogenomtänkt hopkok.
Man har generella skatter på el, som om elen i sig skulle vara dålig och inte utsläppen från vissa eltillverkningsanläggningar. Jag menar, är det nån som på allvar tror maten blir godare om vi har hög matmoms?
Man är också mot bilar(tänk biltullar, subvention av kollektivtrafik etc), som om det vore bilen i sig som är dålig, istället för de utsläpp som kommer från bilarna och deras kontakt med andra individer och deras egendom.
Men det jag stör mig mest på i miljödebatten är att alla – från vänster till höger – utgår från att pengar(miljöskatterna) ska gå till staten. Pengarna ska ju gå till de som drabbas, de som får sin egendom eller hälsa förstörd av utsläppen!
Tänk om staten skulle få pengar för sveda och värk från gärningsmannen om man blev misshandlad. Knappast någon skulle acceptera en sådan ordning, men när det gäller dagens miljöpolitik så verkar de flesta köpa konceptet.