Seduction of the innocent 2.0
Jag läser för närvarande David Hajdus “The ten cent plague – The Great comic book scare and how it changed America”. Paniken kring hur serietidningar skulle göra ungdomar våldsbenägna, fascistoida och homosexuella satte rejäla spår i USA, särskilt efter psykologen Frank Werthams ”Seduction of the innocent” i början av 1950-talet. Mer än hundra olika lagar mot serietidningar initierades på statlig och lokal nivå. Kongressen anordnade hearings. Mer än åtta hundra tecknare, publicister och redigerare blev av med sina jobb och kom i de flesta fall aldrig att publiceras igen.
I Sverige var det bara maoisten Nils Bejerot (som hävdade att serier var narkotika) och kommunisterna i riksdagen som ville förbjuda serier, vilket vi idag kan skratta åt. Eller kanske inte. Så sent som 1989 åtalades seriemagasinet Pox för våldspornografi, bland annat för att i grafisk form illustrerat historier ur Bibeln. Pox frikändes.
I vilket fall som helst är det en påminnelse om hur illa det kan gå om dårar som kristdemokraten Anders Bergsten får hållas. Bergsten har just fått sina 15 minuter via en artikel om att förbjuda dataspelet Grand Theft Auto 4. Herr Klokbok, Carl Svanberg och Johanna Nylander skriver bra. Och Dennis avslöjar att Bergsten inte bara är en korkad alarmist i allmänhet, utan därtill manipulerar sina citat.
Själv tänkte jag kort lägga till en sak apropå Bergstens flitiga referenser till nationalsocialister och koncentrationsläger för att exemplifiera avtrubbning. Nationalsocialisterna var benhårda motståndare till dekadens, avvikelser, droger och förfall, som de skyllde på kapitalismen. I Nazityskland tilläts inget excellerande i brott, våld och sex. De hade varit de första att förbjuda dataspel som GTA, och slänga dem bland degenererad litteratur på bålen. Ungdomen skulle fostras och tuktas i ett välordnat, prydligt och disciplinerat samhälle. Det var denna vilja till renhet och fostran i den totalitära statens regi, bland annat medelst censur och förbud, som trubbade av och skapade kallblodiga mördare. Tänk på det, Anders Bergsten, innan du somnar med händerna knäppta ovanpå täcket.
maj 16, 2008 @ 9:30 f m
Jag minns hysterin som gällde filmen ”Motorsågsmassakern”, den förskönade våld osv. Undrar vad nästa sak de vill förbjuda är? tacklingar i hockey kanske?
maj 16, 2008 @ 12:36 e m
Glöm inte de hemska dansbanorna som korrumperade en hel generation för att inte tala om serietidningar och jazzmusik och allt vad det har verit genom historien, jag lovar att den första jäveln som ristade lite mjukporr på en grottvägg någonstans på stenåldern blev bannlyst av någon moraliskt upprörd schaman.
Det är konstigt att ingen ”debattör” gett sig på internet ännu. Men det kommer väl snart.
maj 16, 2008 @ 1:44 e m
Todorin skrev: ”Det är konstigt att ingen ”debattör” gett sig på internet ännu. Men det kommer väl snart.”
Tja, kvällspressens körde ju sitt korståg mot internet vid mitten av 90-talet, när det var ett ”nytt” fenomen ute i stugorna och därmed okänt och skrämmande. Skulle man tro medias moralpaniska rapportering då så var ju internet enbart till för barnporr, bombrecept och knark.
maj 17, 2008 @ 2:31 e m
Nils Bejerot ansåg inte att serietidningar var narkotika och han var inte heller maoist.
Se http://WWW.nilsbejerot.se med flera av hans böcker i fulltext.
maj 17, 2008 @ 7:24 e m
Leif,
Bejerot hämtade sina recept mot serier, droger och annat som skulle rensas ut från Kina under Mao, så han var i varje fall starkt influerad.
Att Bejerot ansåg att serier var narkotika framgår av hans egna skrifter:
”Parallellen narkotika – magasin är mera reell än man vid ett första påseende kanske är böjd att tillstå. Fråga är väl om inte serieraseriet hos många barn urartat till en last, till någonting som mycket väl skulle kunna betecknas som mental barnkammarnarkomani:
Vanemässig konsumtion av ett »nervretande» medel (med stor tillvänjningsrisk) som dövar och berusar för stunden
men i det långa loppet förgiftar sinnet och förråar personligheten.”
Barn – serier – samhälle, s 151.
maj 18, 2008 @ 1:56 f m
Nils Bejerots bok om serier från 1954 var främst inspirerad av en amerikanske läkare som skrivit en liknande bok. Det står till och med i förordet: ”Till FREDRIC WERTHAM”
Det tar sedan 13 år innan Bejerot kommer ut med en bok om narkotika. Under tiden har han hunnit göra en massa saker, bland annat påbörja sin kända undersökning av stickmärken i armarna på
personer som kommer till häktet i Stockholm. Dessutom har han plöjt igen en mängd vetenskaplig litteratur om droger från USA och
England vilket tydligt framgår av hans bok Narkotikafrågan och Samhället, 1967.
Myten om Bejerot som maoist har troligen sitt ursprung i att han beskrev hur man i Kina i början på 1950 talet radikalt fått ner antalet opiummissbrukare. Men det kan man ju skriva om utan att vara maoist.
maj 18, 2008 @ 8:28 f m
Jag har inte plöjt Werthams verk men inget jag läst om det tyder på att föreställningen om serietidningaläsande som ”barnkammarnarkomani” kommer från honom och inte från Bejerot själv. Wertham verkade mer orolig över att ungdomar skulle bli homosexuella.
Bejerot hämtade sin tankemodell där han hade sitt viktigaste (och förödande) inflytande, drogpolitiken, från Kina. Men visst, han kanske inte var maoist för det. Du som vet mer kanske kan upplysa om vilken sorts kommunist han var ideologiskt.
maj 18, 2008 @ 8:31 f m
Jag begriper inte riktigt vad tidsföljden i Bejerots författarskap spelar för roll..? Hur den än såg ut, dvs om han blev influerad på narkotikaområdet av serietidningshatare eller tvärtom, så bidrog han ju både till opinion emot serier samt till den fullkomligt vettlösa narkotikapolitik som Sverige fortfarande håller sig till.
Han var en censurivrande civilrättslig idiot, som med all sannolikhet bidragit till oräkneliga dödsoffer och massvis av repression, genom vår inhumana drogpolitik – hur man än vrider på det.
maj 19, 2008 @ 10:44 f m
Todorin:
Nja… Naomi Klein har ju redan gett sig på hela informationssamhället lite på samma sätt som Marx gav sig på kapitalismen. Med en fundemantal ovilja att begripa dynamiska system samt med gamla tiders samhällsanalys.
maj 27, 2008 @ 11:53 e m
Svar till Gustav: Du påstår att Sverige har ”massvis av repression, genom vår inhumana drogpolitik”
Hur vill du då förklara
att Sverige har betydligt färre personer i fängelese per 100 000 invånare än genomsnittet i EU och USA
att antalet döda per 100 000 i akut narkotikaförgiftning eller dyligt är bland de lägsta i EU.(total cirka 150 totalt per år om man räknar på det sätt som EU gör)
Visar det inte snarast på motsatsen?