Sommarläsning från murar till Stadsporten
Lite reflektioner kring några av den här sommarens böcker.
Peter Andreas Border games: Policing the US-Mexico divide
Alla som tror på att politisk framgång har med framgångsrik politik att göra bör läsa Peter Andreas Border games: Policing the US-Mexico divide. Andreas bok är egentligen en sammanfattning över 1990-talets eskalering av gränskontroller, som på ett sätt överskuggats av terrordåden 2001 och vad som hände därefter. I ett insiktsfullt efterord konstateras hur mycket av post 9/11-politiken som bygger på att staten i panik köpte patentlösningar som redan planerades av gränsbyråkratin, men ansågs för kostsamma eller extrema i termer av rättighetsinskränkningar. Så är exempelvis tanken om en heltäckande mur som på 1990-talet lanserades av isolationisten Pat Buchanan nu amerikanskt allmängods.
Framför allt beskriver Andreas en ond cirkel av självförstärkande politiska misslyckanden. Politiker vinner röster på hårdare gränskontroll mot invandrare och narkotika som leder till att smugglingen blir mer organiserad, sofistikerad och våldsam och fler oskyldiga dör. Fast invandrarna som vill jobba i USA kommer och de dör på platser längre från städerna, och därför upplevs gränskontrollerna som enorma framgångar i att skapa ”ordning”. Det blir bilden när flyktingarna istället för att desperat rusa över gränsen i grupp i den enkla kalkylen att vakterna inte kan fånga alla och att de flesta tar sig över motorvägen levande, anlitar professionella smugglare som byggt tunnlar (i vilka de även smugglar narkotika, och som de vaktar med allt tyngre vapen, till 95 procent inköpta i USA).
Ett tankeexperiment från 1990-talet är rätt talande för det fåfänga i hela operationen. Då kom 220 000 lastbilar dagligen från Mexico till USA. Det skulle räcka med 9 fullastade sådana lastbilar per år för att tillgodose hela den amerikanska kokainmarknaden. Även med en miljon kontrollerade fordon per år (man hittade kokain i sex stycken) är det bara omkring fem dagars flöde och striktare kontroller leder snabbt till förstörda värden i handel för miljoner och miljarder.
Isabel Kershner Barrier – The seam of the Israeli-Palestinian conflict
Om någon trodde att det verkligen vore önskvärt att göra en gräns så strikt och kontrollerad bara går, och alltid vara beredd att offra handel och rörlighet för säkerhet, så rekommenderas Isabel Kershners utomordentliga reportagebok Barrier – The seam of the Israeli-Palestinian conflict. Kershner skildrar med värme, inlevelse och enskilda människoöden Israels murbyggande. Muren är förståelig, ungefär på samma sätt som man kan förstå de brottsoffer och anhöriga som vill koka lim på förövaren, ja på nästan vem som helst som kan misstänkas ha varit inblandad. Ingen kan vara likgiltig inför sorgen efter en brutalt och känslokallt mördad familj eller skräcken inför att det kan hända igen och drabba vem som helst som spreds med självmordsbombarnas attacker. Kershner väjer inte för några svåra frågor eller obekväma svar, men visar just därför också hur muren gör människor rättslösa, hur handel och vänskapligt utbyte blivit de första offren där barriären rests.
Återigen har ett misslyckande upphöjts till politisk framgång. Gaza murades in redan på 1990-talet, 80 000 gästarbetare som tidigare hade sin utkomst i Israel reducerades till mellan 0 och 2000 med fattigdom och fångenskap som resultat. Och muren stoppade förvisso självmordsbombare, men vare sig terror eller radikalisering. Snart kom raketerna farande över muren efter att vapen och delar smugglats in i oändliga tunnlar under den. Ändå hävdas muren vara en framgång och dess exempel ska nu bli en heltäckande barriär på 60 000 kilometer genom hela Israel.
Kershner visar med exempel och intervjuer hur handel och frihet att arbeta är viktigare för vanliga människor än stat och nation. Hur en stor del av den arabiska befolkningen lever gott, fredligt och välintegrerat på den israeliska sidan och där gränsen drar fram går de arabiska flyttlassen desperat till den israeliska sidan. I gränsbyar där 80-90 procent av palestinierna lever på legal eller illegal anställning på andra sidan gränsen blir muren en dödsdom, vilket arbetslöshet på upp till 60 procent i de instängda och korrupt vanstyrda palestinska områdena skvallrar om. Kershner sammanfattar: ”As far as many ordinary Palestinians are concerned, if the choice is between an independent state or free movement, open borders, jobs in Israel, the sunset, and the sea, they would sooner pass on the state.”
“Där inte varor korsar gränserna gör snart arméer det”, löd Frederic Bastiats visdomsord redan på 1800-talet. Jag tror inte att Kershner läst Bastiat, kanske inte ens nationalekonomi, ändå kan man av hennes reportage se just denna läxa upprepad som i den gamla pluggskolan. Gränslösheten är en förutsättning för fred som håller på att byggas bort av demokratier som av stundtals fullt förståeliga skäl låtit sig bländas av tillfälliga säkerhetsvinster som, det ska sägas och påpekar också i Kershners bok, sällan varit så momentant framgångsrika som i att hindra självmordsattacker mot Israel.
En sak som fascinerar och bedrövar mig är hur det är (vissa delar av) vänstern som slåss för öppenheten, trots en i bästa fall rudimentär förståelse för det enorma värdet i ekonomiskt utbyte och handel, medan högern och mitten låtit sig absorberas av krigsretorik och fiendebilder enligt den polära gruppmotsättningsbild som brukar vara vänsterns, och idag (ofta motvilligt, ofta i medveten opposition mot sina ideologiska reflexer, men som ett slags bitter ”realism”) ser sig dragen mot den illusoriska bilden av fred via ordning, och ordning via gränskontroller och murar. Det är som om en skrattspegel vänt bak och fram på tänkandet före Berlinmurens fall 1989 med doktrinen om Helsingforsuppgörelsens cementerande av ”tvåstatslösningen” öst och väst som grund för fredlig samexistens.
Christopher Hitchens God is not great
Som en pendang till de ovanstående är det läge att tipsa om en annan bok jag slutligen hunnit ikapp, Christopher Hitchens God is not great. Om det fanns någon grund för påståendet att religiösa människor är mer fredliga, kloka och snälla än andra, och att detta beror just på religioner, ja, då vore naturligtvis Israel/Palestina den fredligaste platsen på jorden. Istället blir Isabel Kershners påminnelse om att de långdragna fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina slutligen stöp på bråk om gamla tempel och moskéer en påminnelse om alla dessa tragiska dödsfall, all denna förstörelse, allt detta hat och all misstro – för kontrollen över ett sketet berg nämnt i diverse sagoböcker. Hitchens är en fyndig och kunnig läromästare som bara på bokstaven B radar upp städer där religiösa grupper hör till de mer krigiska.
Så fortsätter det genom hela boken. Här bjuds läsaren en exposé över de stora och skrattretande hålen i gudsargumenten och i de bibliska lärorna, med en nykter granskning av det religiösa geschäft som uppstått i dess spår med hävdanden om mirakler och underverk i vår tid. Jag har dragit mig för den här boken eftersom jag förväntat mig ett slags sluggeraktig osaklighet, men Hitchens ror tack vare sin breda belästhet iland med uppgiften att ta grundläggande påståenden och vederlägga dem. Han excellerar kort och gott i ”the art of stating the bloody obvious”, vilket är nyttigt eftersom religiösa uppfattningar ofta bara slås fast och så småningom accepteras och sprids som vore de självklarheter. Som läsare får man många nya insikter i punkterade myter, exempelvis att det skulle ha funnits rationella skäl till det judiska förbudet mot att äta griskött på grund av klimatet (det gjorde alla andra stammar i samma område utan problem).
Fast i den tuffare frågan om varför människor ändå lockas till religioner och hur vi ska hantera vår högst mänskliga dödsångest utan dessa invanda kulturella ritualer och trösterika tankefigurer passar Hitchens med ett defaitistiskt påstående om att vi aldrig kommer att bli fria från religioner. Det lämnar i varje fall ett både privatreligiöst och kulturellt kryphål och gör att boken inte är fullt så relevant som man kunde önska.
Sven Delblanc Åminne, Stenfågel, Vinteride, (Stadsporten)
Tre av fyra böcker i Sven Delblancs svit om Hedebyborna (finns billigt på antikvariat) har det också blivit, läser den fjärde nu. Tycker den är väldigt svart och tröstlös för det mesta, trots de många komiska situationerna, men som skildring av en tillvaro före exempelvis ett sådant avgörande civilisationsframsteg som kontroll över fertiliteten via preventivmedel och aborter är det kanske adekvat. Den är befriande onostalgisk över svunna tider.
Eftersom TV-serien tillhör mina favoriter är det särskilt intressant att notera en ledande karaktär från böckerna som fallit bort, prästsonen Oscar Hesekiel. Salongsradikalen Oscar flyger fågelfritt från sin ungdoms marxism och försök att medvetandegöra arbetarklassen till småbrun elitistisk militarism under krigets inledning och sedermera en socialdemokratisk partibok och nya karriärambitioner. Allt med den bättre bemedlades gnäll över valfrihetens bördor, en romantiserad valfrihetsångest som känns igen idag, men som i Delblancs bok dräps av drängen Eriks replik:
”Dom här ungherrarna i dina romanböcker, dom kan jag inte förstå, och dig Oscar kan jag inte förstå, det är fanimej bara en sak jag förstår på riktigt – du tycker att det kan vara jävligt att välja, men jag och folk som jag – vi kan inte ens välja!”
Man undrar varför denna karaktär är utmönstrad från SVT-serien. Lite för nära den egna bakgrunden bland dem som befolkade programproduktionen 1979, peut être?
juli 23, 2009 @ 10:05 f m
Problemet med resonemanget kring barriären är att det började med fria gränser vilket ändå ledde till en kraftig eskalering av våldet. Radikaliseringen av Gaza faller samman i tiden både med stängda gränser men också med radikalsieringen av islam annorstädes. Barriären kan ha gjort sitt till men mer troligt är väl snarare att radikaliseringen i Gaza är en del av radikaliseringen inom hela den muslimska världen.
Barriären kan också tjäna ett gott syfte, om självmordsbombningarna stoppas. Då kanske människor där kan börja se varandra som människor och inte de där som dödade min farbror.
Öppna gränser är ett självändamål men det kan naturligtvis offras om än högre värden står på spel.
juli 23, 2009 @ 10:14 f m
Det bakvända med detta resonemang är ju att murar hindrar de goda kontakter som får människor att se varandra som människor. Terrorn har däremot tagit sig över murarna.
juli 30, 2009 @ 12:43 f m
Boken om muren är på listan, jag lyssnar alltid till rationella argument, men det måste också sägas och förstås att arméerna så att säga redan korsat gränsen. Först kom arméerna, sedan kom muren. Muren är alltså ett SVAR på en krigssituation, den har INTE skapat en krigssituation. Ett mycket viktigt sammanhang att förstå i en grymt dekontextualiserad konflikt. Att i nuläget montera ned muren (eller att inte resa den i första läget) är att likställa med att inte skicka militären till gränsen när en fiendearmé står vid den och hotar eller är i full färd med att anfalla. Med det sagt så håller jag med om, och det är en uttalad israelik fredsstrategi, att ekonomiskt utbyte är ett mycket viktigt verktyg för en framtida fred. Det var av det skälet; fred, som israelerna lämnde alla växthus och ekonomisk infrastruktur intakta när de övrgav Gaza-remsan 2005. Det var av samma skäl, risken(!) för fred, som Hamas och deras hejdukar rev ned detsamma och i stället satsade på att tillverka raketer att skjuta över gränsen. Om det är någon som tror att raketerna kommit till av muren så tror de fel, raketerna har kommit till på grund av de idéer som Hamas när. Idéer med släktskap till Hitler i rakt nedstigande led som Hamas fövaltar på bästa sätt:
http://www.youtube.com/watch?v=mn0TTJqe1VU
juli 31, 2009 @ 1:06 e m
Fast en mur hindrar handel, välståndsutveckling och vänskapsband som gör människor på båda sidor oberoende av sina politiska ledare. Muren ger Hamas och andra lagbrytare makten över de illegala kanalerna in och ut för människor och handel och fattigdom gör martyrskapet och de slantar det ger familjen mer lockande. Ju snabbare den rivs desto bättre.
september 1, 2009 @ 2:19 e m
Jag tror inte att du förstår konfliktens kontext. Säkerhetsbarriären har sedan den byggdes lyckats avvärja 95 procent av alla självmordsattacker mot civila israeler. Du vill alltså låta inflödet av självmordsbombare pågå för en naiv förhoppning om att Hamas och Hezbollah skall gå att resonera med? Det har gång på gång visat sig vara omöjligt. Senast när Israel utrymde Gaza då man lämnade infrastruktur och växthus, etc, intakt. Hamas respons? Började dom odla och handla med omvärlden? Nej, dom byggde katusja raketer och skickade in i Israel. Det är naivt att tro att muren eller Israel är orsak till konflikten när det är den ideologiskt baserade terrorismen som är orsaken. Det är rent ut sagt sjukt att säga att Israel skall offra sina kvinnor, barn och män för något sorts pseudo-förhoppning om fred när historien så tydligt visat att Hamas inte anser att fred kan uppnås så länge ett Israel existerar. Du förstår varken konflikten, dess kontext eller dess natur genom att hävda något liknande. Det vore djupt omoraliskt av Israeliska staten att åsidosätta sina absolut grundläggande åtaganden om att skydda sina medborgare genom att antigen inte bygga säkerhetsbarriären eller att riva den. Israel har i 60 år varit beredda till fredsavtal. I 60 år har vem som än representerat ”palestinierna” sagt nej. problemet är inte muren. Muren/Säkerhetsbarriären skyddar oskyldiga civilas liv. Problemet är Hamas, Hezbollah, Iran. Problemet är att Hamas och hezbollah aldrig ser eller kommer att se judar och israeler som människor. Problemet är att dom inte vill och kommer aldrig att vilja att handla varor fredligt med judar och israeler. Problemet är att dom inte är intresserade av välståndsutveckling.
september 1, 2009 @ 5:37 e m
Stödet för Hamas etc är ju inte statiskt, det har ökat med inlåsningen. Palestinier i diasporan har rätt gott rykte om sig som handlande och produktiva minoriteter. Och vad hände vid det fullskaliga experimentet när Hamas rev muren 2008? 350 000 människor strömmade ut för att handla förnödenheter, bränsle, kor, cig, Coca-Cola eller bara för första gången röra sig utanför en liten plätt. Muren är inte problemET, men definitivt ett problem.
september 3, 2009 @ 12:41 f m
”Inlåsningen” (som du väljer att kalla det) är ett svar på intifadorna, självmordsbombarna och katusjaraketerna, det är inte ett *straff*, det är något Israel gör i *självförsvar*. Här hemfaller du genom det avslöjande ordvalet direkt till att göra israel ansvarigt dels för stödet för Hamas (vilket är befängt; att göra israel moraliskt ansvariga för terroristers handlingar och stödet för dessa) och dels använder du ett språkbruk som gör gällande att Israel gör det hela bara ”för att jävlas” eller helt enkelt för att dom är elaka jävlar (välj själv). Dessutom, varför ska Israel riva muren, gränsar inte Gaza till Egypten också??? Varför sker inga påtryckningar av samma art mot detta land?? Det är en fråga man mycket väl kan ställa sig, särskilt motivet till att bara avkräva Israel att öppna gränserna. Till sist en fråga: Hur vill du hantera det exponentiella inflödet av självmordsbombare som skulle vara det första resultatet vid en rivning av muren? Eller är det ett mindre pris det israeliska folket måste betala?
Det här är en militär konflikt. Det är en konflikt där islamonazistisk terrorjihadism står mot västerländsk civilisation. Israel har rätt att försvara sig. Israeliska staten är moraliskt och juridiskt skyldig att försvara sina medborgare och om det kräver en mur så är det en mur som måste byggas. Att advokera dess rivning utan att för en sekund beakta vad det innebär för människorna som sitter på caféer eller åker buss till skolan i Tel Aviv är inetellektuellt oansvarigt.
september 3, 2009 @ 7:45 f m
De allra flesta av Gazas invånare har vad jag vet inte på något sätt kopplats till terrorattentat. Hur hemska de än är så var de ett tiotal innan muren (och har ersatts av raketer därefter). Antalet som arbetade i Israel var 80 000. Bara som en jämförelse. Med muren har terroristerna nya metoder (och kontroll över in och utgångarna under muren), de som vill arbeta, handla eller resa har det inte. Muren är inte självförsvar, den är väsentligen en attack på oskyldiga människor, och ett idiotsäkert sätt att skruva upp konflikten.
september 3, 2009 @ 12:33 e m
Så du förnekar att Israel satt upp muren i självförsvar i samband med den andra intifadan? Du förnekar att den sedan dess beräknats ha förhindrat cirka 95 procent av alla självmordsattacker inne i Israel? (siffran på döda israeliska civila i terrordåd är rätt hög [tusentals personer] dessutom om man tar med i beräkningen att det handlar om ett västerländskt land så det blir en hel del civila individer om man räknar om 95 procent i siffror,) Det är också ganska oväsentligt i vilken utsträckning Gaza-borna är ”oskyldiga” eller inte, det väsentliga är att Israel måste skydda sina civila. Det är inte Staten Israels uppgift att offra sina civila, det är Staten Israels uppgift att skydda dom. Och om du inte kan förstå att det är många gånger bättre med hemmagjorda katusjaraketer (hur hemska dessa än är och hur mycket det än plågar de samhällen som utsätts för den dagliga, fleråriga, beskjutningen) än självmordsbombare vid skolbussen eller i snabbköpskön så kan jag bara beklaga, men respektive dödssiffror för de två olika terrormetoderna talar sitt alltför tydliga språk. Muren är självförsvar och det är inte Israel som rest den, det är Hamas förtjänst och det är inte Israel som ”skruvar upp” konflikten utan även det är Hamas (om du inte hemfaller åt det kraftigt relativistiska uttalandet ”det är inte den enes fel när två träter” men det misstaget hoppas jag att du inte gjort?). Du är en god och pålitlig debattör men i denna fråga gör du samma klassiska misstag som resten av den svenska journalistkåren, tyvärr.
Det skulle vara trevligt om du besvarade de frågor jag har ställt till dig.
september 3, 2009 @ 10:52 e m
Nu blev det jättekufigt här. Det är Israel som byggt muren eller hur. Och du är medveten om att alla murar i världshistorien varit defensiva. Berlinmuren hette ”antifascistisk skyddsmur”. Att självmordsbomberna minskat har ingen förnekat, men terrorn minskade väsentligt från västbanken redan innan muren. Och att låsa in ett helt folk i Gaza med totalt reseförbud för män 16-35 år och importförbud för förnödenheter, det kan inte ursäktas och ingen kan hävda att utvecklingen där givit Israel större säkerhet. (Hamas vann valet långt efter inspärrningen)
september 4, 2009 @ 12:13 f m
”Kufigt” säger du men det är antagligen(!?) för att du väljer att missförstå mig med flit för att fortsätta ducka för de frågor och fakta jag har framlagt. Självklart är jag medveten om att rent fysiskt så har Israel byggt muren, min poäng var att dom har byggt den på grund av existensen av terrorism (därmed kan man säga att ”Hamas built the wall!” vilket är en rätt vanlig slogan). Och jag hoppas att du är medveten om att Hamas var såväl en terroriströrelse som ett stort problem långt före det palestinska valet?
Uppenbarligen har muren gett Israel större säkerhet eftersom den har förhindrat självmordsattacker!
Och att du framför den intellektuellt korrupta klagovisan om ”berlinmuren” visar bara på hur djupt i träsket av vänsterpropaganda du sjunkit på denna punkten.
Det finns säkerligen många skäl till varför terrorn minskat på västbanken och till varför den ökat drastiskt från Gaza, men det är helt och hållet oväsentligt. Detta eftersom, och du tvingar mig att upprepa mig, muren endast har till syfte att förhindra de konstanta självmordsattacker inne i Israel mot israeliska civila som är så svårt förödande för det israeliska samhället (som inget annat önskar än att leva i fred) och de många israeliska civila liv detta skördar. Detta är murens enda syfte och dess enda nödvändiga och egentliga existensberättigande. Om priset för att riva muren är att öppna för ännu en strid ström av självmordsbombare, blotta risken för detta gör att det priset vore ett brott av israeliska staten att betala. DET om något skulle inte kunna ursäktas. Det du advokerar är att israeliska staten skall offra sina medborgare och sälja ut dom till terroristerna. Du har till råga på allt mage att ge Israel skulden, mer eller mindre direkt dessutom, för det palestinska folkets umbäranden och ansvar för konfliktens förlopp. Sådant stavas relativism.
september 4, 2009 @ 9:10 f m
Får en stat göra vad som helst i säkerhetens namn så är Berlinmuren helt okej, isoleringen av Gaza också. Självmordsattacker är avskyvärda, men motiverar ett knappt tiotal sådana om året att en stat låser in ett helt folk med reseförbud, importförbud, ransonering och misär som följd? Inte en civiliserad stat, och det är den standard jag har för Israel (Annars vore staten Israel inte värd att försvara alls, eller hur). Du kan inte relativisera eller bagatellisera ett övergrepp på en överväldigande andel oskyldiga. Och det är Israel som rest murarna och isolerat hela folket där, det går inte heller att komma ifrån. Inget av detta är en ursäkt eller bagatelliserande av Hamas vidriga mördarideologi eller för den nazipropaganda och antisemitism som präglar stora delar av Mellanöstern. Men muren gör Hamas till hjältar lokalt eftersom de tar nödvändiga varor förbi den.
september 4, 2009 @ 7:09 e m
Mattisa, varför drar du upp Berlinmuren hela tiden, på vilket sätt är barriären i Israel lik Berlinmuren? Berlinmuren var en mur som byggdes för att fängsla sin egen befolkning under ett totalitärt system, barriären i Israel är motvilligt byggd för att skydda sin civilbefolkning i Israel, jag var nyligen i Tel Aviv och jag tänkte då på rädslan folk måste ha känt av att vistas på gator och bussar innan skyddsbarriären blev byggd, hade jag bott där så hade jag gladeligen välkomnat en sådan skyddsåtgärd, jag hade under inga omständigheter accepterat att staten inte gjorde vad dom kunnat för att skydda mig, mina barn och ”my fellow citizens”, jag tror att du hade tänkt på samma sätt om du bott där, lite empati tack.
september 5, 2009 @ 4:49 e m
På Gaza är ju folk instängda, utan luftbro. Svårt att hitta skillnader där. Och för många i gränsbyarna längs den nya muren handlar det om försörjningsmöjligheter och handel (och tillträde till egen mark), vilket också är oumbärligt för varaktig fred. Den som avskaffar friheten för tillfällig säkerhet kommer inte att uppnå någondera och förtjänar ingendera, som det brukar heta. Lite märkligt att empatin hela tiden bara räcker till ena sidan i den här vidriga konflikten.