Tänk vad tanken på lite frihet kan skrämma en del
För två månader sedan skrev Johan Norberg om att Sven-Eric Liedmans definition av nyliberalism i ”Från Platon…” nyligen överträffats i intellektuell ohederlighet. Statstelevisionens Bo Inge Andersson hävdade i Kulturnyheterna 4 oktober att världen är som nyliberalast i Ryssland och Chile och att nyliberalism innebär kaos och terror. En prestation som toppar Liedmans tidigare rekord att definiera nyliberalism som val av skola där man agar barnen.
Nu har Jakob Lundberg hittat en utmanare, läroboksförfattaren Lars-Göran Alm som författat Religionskunskap för gymnasiet: kurs A. I denna bok skriver han att ” Nyliberalismens människosyn verkar komma nära den socialdarwinistiska”, att den bygger på ”den gamla idén om en naturlig kamp mellan människorna” och ”[a]tt vissa inte klarar konkurrensen och slås ut är olyckligt men oundvikligt.” Det är naturligtvis en fullständigt absurd skildring av den liberala tanken att sociala relationer mellan människor ska bygga på frivillighet, inte på tvång (och där alla är fria att hjälpa sina medmänniskor så mycket de vill).
Som om inte det vore nog går Alm i nästa stycke in på att dra paralleller till nationalsocialismen (”nynazismen” som han skriver för att undvika att tydliggöra vilken ideologi som verkligen är närbesläktad) som han menar är ”den andra strömningen” ur något han kallar ”naturalismen” som ser ”naturen som ett slagfält, där individer och arter kämpar om livsutrymme”. Inte helt förenligt med liberalismens harmonilära för att uttrycka sig milt (snarare med djupekologernas syn på människan som parasit), och inget som kan motivera hopbuntandet av nationalsocialismens totalitära förtryck, planerade ekonomi och enpartistat med liberalismens frihet, individuella rättigheter och väl avgränsade styre under lagen.
Finns det verkligen ingen botten för frihetshatarnas intellektuella ohederlighet?
(Det är förlaget Natur och Kultur som haft den dåliga smaken att trycka Lars-Göran Alms propaganda. De nås på info at nok.se för den som vill lämna synpunkter.)
november 28, 2007 @ 2:25 f m
Gay?
november 28, 2007 @ 8:22 f m
Nu tycker jag att du tar i lite…det handlar heltenkelt om ståndpunkt…den frihet nyliberaismen står för är människans totala frihe att välja… men vad finns det för val när tex. man måste välja dyr läkarbehandling eller att ha mat på bordet? Det är det som hänt i stor del i USA, där du är fri att välja att försäkra dig eller inte, eftersom den allmänna sjukvården ser ut som den gör. Då väljer de flesta fattiga att överleva för dagen. Från ett perspektiv som ovannämnda gubbars, blir detta inte valfrihet utan förtryck, där livnadsvillkoren blir orimliga. Det betyder dock inte att allting som ”frihetshatarna” säger är rätt och vissa paralleler blir ät helvete…men inte mer än att du kallar dem ”frihetshatare”, bara för att de definierar frihet i andra termer.
november 28, 2007 @ 9:21 f m
Trist att just Natur & Kultur ger ut den med tanke på att den grundades av liberala personer.
november 28, 2007 @ 9:26 f m
En annan sak… varför i hela friden stoppar man in politik (samhällsfrågor) i en bok om religionskunskap?
Var det så att Lars-Göran hemskt gärna ville författa samhällskunskapsboken men inte fick (då han uppenbarligen sprider dynga i detta ämne) och istället fick skriva den mindre glamorösa religionsboken?
Så Lars Göran tänkte ”Äh va fan! Jag bombar på med propagandan här istället! Lite får man offra om man skall få en rättvis värld!”
november 28, 2007 @ 10:18 f m
Vänta lite nu, det där känner jag igen.. Bokhelvetet hade jag definitivt under min gymnasietid. Vill minnas att jag kluddade dit rättelser lite här och var innan jag återlämnade den.
november 28, 2007 @ 11:19 f m
Med samma metod som Lars Göran kan man ju definiera ett par andra politiska riktningar:
”Liksom nazismen är även miljöpartiets politisk baserad på naturen…”
”De andra strömningen inom Stalinism kallas socialdemokrati…”
”Nationalsocialism innebär tron på införandet av socialism i en viss nation…”
november 28, 2007 @ 12:46 e m
cmotherus: Det är ett ganska enkelt val. Att överleva dagen är viktigare än att överleva året. Det som har hänt i USA är dock samma som i många andra västländer, att man reglerat sönder saker och ting så att folk inte kan få ett arbete.
Men att inte kunna skilja på att vara ”tvingad” av verkligheten, dvs att man måste äta för att överleva, och att bli tvingad med våld av andra människor, det är inte en god grund att stå på när man pratar frihet. Du kan aldrig bli fri från verkligheten, och det är inte heller önskvärt. Men det går att bli fri från förtryck, och det är faktiskt önskvärt.
november 29, 2007 @ 12:32 e m
Men Mattias. ?den gamla idén om en naturlig kamp mellan människorna? och ?[a]tt vissa inte klarar konkurrensen och slås ut är olyckligt men oundvikligt.? stämmer väl ganska bra in på nyliberalismen. Det handlar om fritt utbyte av varor och tjänster där människor som inte har några bra varor eller tjänster eller dagsverken att erbjuda slås ut. De har inget att byta mot. Olyckligen men oundvikligen. Sen ”står det alla fritt” att hjälpa dem som slås ut. Men finns det någon garanti för det?
november 29, 2007 @ 2:11 e m
Ola/
Vad garanterar att inte folk röstar fram en majoritet som stänger ålderdomshemmen och kastar ut alla gamlingar på gatan? Du kan naturligtvis aldrig garantera folks välvilja, däremot ha en rimlig förväntan om att den inte dramatiskt ska minska jämfört med idag. Själv tror jag att generositeten och välviljan mot andra ökar om fler är fria att ägna sig åt och bli framgångsrika i vad de vill göra med sitt liv.
Och marknader handlar om tävlan, i viss mån om kamp, men är framför allt ett socialt system som bygger på frivilliga samarbeten.
november 30, 2007 @ 12:30 e m
Har aldrig riktigt forstat det har med er nyliberaler. Ar du villig att acceptera att manniskor slas ut eller inte? Mao litade ocksa pa manniskornas goda vilja – att arbeta. Han trodde inte pa incitament utan forutsatte att manniskor skulle dra sitt stra till stacken anda. Vad ar skillnaden (pa just den har punkten)?
Nyliberaler och socialister kan kalla socialliberaler for cyniker eftersom vi inte tror manniskor om gott. Tyvarr avskracker exemplen. Jag skulle inte kalla Brasilien ett nyliberalt land, men det ar ett faktum att det forekommer mindre omfordelning fran produktiva manniskor till mindre produktiva via skatter an det gor i vart land. Detta verkar inte ha kompenserats med hjalp av privata donationer.
Du kan kontra att med fria marknader hade Brasiliens fattiga inte varit fattiga. Ratt. Men aven om de skulle avreglera sina marknader enligt konstens alla regler skulle det ta atskilliga ar for ekonomin att vaxa till den punkten. Under den tiden kommer manga att do p.g.a sin fattigdom. Ar det ok?
november 30, 2007 @ 12:51 e m
Per S/
Som du så riktigt skriver är Brasilien knappast ett liberalt exempel, snarare ett exempel på hur stat och kapital kan samarbeta bakom tullmurar och privilegier vilket skapar klyftor (inte bara skillnader).
Sedan är det ett rätt fult debattknep att försöka tillskriva världens svält och elände på alla som inte vill ha en stor stat. Vi vet inget bättre system än fria marknader för att lyfta folk ur det armod som bara för några generationer sedan var i stort sett allas lott. Vi vet också att det finns en stor, men begränsad, välvilja mot andra och att detta alltid kommer att vara viktigt för att hjälpa dem som inte klarar sig själva. Detta sammantaget borde ge om inte det bästa teoretiskt tänkbara, så åtminstone ett gott praktiskt skydd mot utslagning och fattigdom.
november 30, 2007 @ 3:33 e m
Jag kollade det där med ”parasit” och man blir ju jätte rädd när man läser om hur vi förstör planeten, eller, man skulle mli det om man inte hade koll på fakta.
Hur var det nu? Säldöden var ett virus, ozonhålet krymper, ca. en (1) art har dött ut sedan 70-talet och det finns mer skog i Sverige nu än det har funnits på 200 år.
december 3, 2007 @ 11:57 f m
Mattias,
jag tycker inte riktigt du bemoter min kritik. Jag anser att frogorna om beskattning och fria marknader inte behover ga hand i hand. I fragan om fria marknader ar vi overens. I fragan om beskattning ar vi det inte. Som Sverige visar gar det att kombinera mkt hoga skatter med relativt fria marknader. Som Brasilien (och andra fattiga lander) visar gar det att kombinera hart reglerade marknader med laga skatter.
Om vi glommer effektivitetsargumenten for en stund och gar till den liberala ideologiska karnan, att ingen har ratt till det nagon annan har producerat, sa kvarstar min fraga:
OM denna princip leder till att inproduktiva manniskor far illa, hur mkt lidande ar du beredd att acceptera innan du ruckar pa principen?
december 4, 2007 @ 11:02 f m
Per S/
Om kartan och vekligheten skiljer sig so skall man naturligtvis följa verkligheten, hittils har det dock inte inträffat
december 4, 2007 @ 11:46 f m
Men i sa fall ar du ju inte liberal utan regelutilitarist, med liberalismen som ”regel”! (obs, menat som komplimang)
Din syn pa aganderatten ar ju i sa fall instrumentell, inte intrinsikal.
Intressant nog sa gjorde ju Norberg ett motsvarande medgivande i sin debattartikel om koldioxidskatt haromdagen. Tva av sveriges liberalaste liberaler anser alltsa, liksom de socialliberaler du angriper i andra inlagg har pa sidan, att aganderatten ar allt annat an helig, utan menar istallet att andamalen helgar medlen. I stallet for den avgrunsdjupa klyfta du malar upp mellan dig sjalv och socialliberaler ar det i praktiken alltsa bara en skillnad i avvagningar om vilka andamal som ar som viktiga nog att motivera inskrankningar i agande”ratten”.
Som sagt, detta ar ingen kritik, utan bara ett konstaterande.
december 4, 2007 @ 12:04 e m
Per S/
Skatter är som du så riktigt påpekar inte den enda frihetsinskränkningen, men likafullt en frihetsinskränkning. Och när Sverige blev en högskattestat i jämförelse med andra avtog också tillväxten, jobbskapandet i privat sektor mm. Vad är det som är så förträffligt med höga skatter menar du?
Sedan försöker du på något bisarrt sätt monopolisera verkligheten, vilket förvisso underlättats av dem som hävdar att principer inte har med verkligheten att göra. Det är en problematik jag benar ut här: http://www.svensktidskrift.se/?p=22
Om du noterar Norbergs plädering för koldioxidskatt så ser du att det är som ett (imperfekt) försvar av äganderätten, för att kunna kompensera (eller undvika) negativa globala konsekvenser på andras egendom av mänsklig aktivitet som orsaka denna kostnad. Jag är med samma utgångspunkt kritisk mot koldioxidskatter, men jag ser fortfarande en sådan åtgärds fördelar framför varje annan form av statlig inblandning. Det handlar alltså inte om de lika falska alternativen dogmatism och pragmatism, utan om en meningsskiljaktighet i hur principen om äganderätt bäst tillämpas.
december 4, 2007 @ 12:57 e m
Per S/
Jag är inte Mattias 🙂
december 6, 2007 @ 12:50 e m
Sorry jojjo och Mattias for sammanblandningen 😉
Mattias, forstar inte riktigt vad du menar med monopol pa verkligheten, jag ar den forsta att forsvara den liberal, framstegsoptimistiska varldsbilden. Tycker att du driver en bra kamp for den, speciellt tycker jag liksom du illa om alarmism och ”det var battre forr”-konservatism.
Att jag ar for hoga skatter beror pa att det finns ett starkt samband mellan inkomst och intelligens (liksom (dock svagare) skonhet och langd), alltsa faktorer som man inte kan paverka. Men jag ar langt ifran overtygad. Ett intressant argument for den liberala hallningen ar att sjalvmord blir omoraliskt i det socialistiska/socialliberala samhallet. Om jag ar skyldig att dela med mig av frukterna av mina talanger borde jag ju rimligen ha en skyldighet att inte ta livet av mig. Vilket verkar orimlig…
Som exemplet Sverige visar tror jag att avreglerade marknader paverkar tillvaxten mer an laga skatter. Sveriges tillvaxt har ju skjutit fart igen efter brottet med DDR-Sverige som gjordes under 80/90-talet trots att vi inte sankt skattetrycket.