Var finns kulturens avvikare?

Per Wirtén tillhör inte mina favoriter sedan han dök upp till ett samtal om Ayn Rands filosofi till Voltaire-numret, utan att ha läst en rad av henne eller bemödat sig det minsta om att skaffa sig förkunskaper. Sådant är otroligt nonchalant i min bok. Det blev följaktligen en rätt lam och förvirrad diskussion, lite som den där Pentagon-sketchen om Selma Lagerlöf.

Igår skrev Wirtén dock ganska bra i Expressen om hur bedövande överens svenska kultur- och ledarsidor är, även om jag inte skulle kalla någondera liberala (några är på sin höjd socialliberala):

Ja, var kan man hitta alla dessa avvikare från kultur- och ledarsidornas snäva, surmulna och självutnämnt elitistiska konsensus? Det är en fråga med ett svar: I kulturmagasinet Voltaire.

(Och apropå detta magasin, missa inte Boris Benulics senaste bloggpost, om svenskars sviktande kulturella självförtroende och marxistiskt stöd för kulturell frihet.)