Det enda argumentet
Roland Poirer Martinsson är förtjust i retoriska grepp. I dagens text exempelvis att resonera med sig själv kring sin egen retorik så att han framstår som självkritisk och reflekterande (fast han i slutändan tycker att han gjorde alldeles rätt), att ömsom fördöma ömsom smickra meningsmotståndare (gärna enligt metoden slicka uppåt, sparka neråt) för att därefter slå fast ett par slutsatser som inte alls hade med diskussionen att göra (om man nu inte räknar ”libertarianer skickar arga mail till mig efter att jag gjort personangrepp i min kolumn” som ett argument för att dessa har fel.)
Men det fanns ett argument mot liberalismen vars tyngd RPM menar ”raserar hela bygget”: ”Bristen … är att de inte ser dygdernas betydelse – som typiskt nog inte går att mäta.” Visst, Martinsson noterar en svag punkt och sådant ska man alltid vara tacksam för. Det finns libertarianer som är värdenihilister och rentav bygger sin frihetsplädering på detta. Men han använder detta för att avfärda såväl klassisk liberalism (moralfilosofen Adam Smith, någon?) som 1900-talsvarianten (där Ayn Rand, som apostroferas, fått så mycket kritik just för att ägna sig åt en moralisk-filosofisk underbyggnad av kapitalismen). Det är inte hederligt.
Ett längre resonemang om dygdernas förhållande till friheten finns här, utifrån en bok av två liberaler kring ämnet Norms of liberty. Den artikeln vet jag att Martinsson har läst, så hävdandet att den klassiska liberalen inte ”ser” dygderna är medvetet ohederligt, inte ett misstag.
Här har man gått och adlat Martinsson till en intressant meningsmotståndare, och vad får man för det? Rökridåer och ett ynka knallpulverskott till argument. Detta från vad som ska föreställa den svenska konservatismens intellektuella gigant.
december 10, 2007 @ 11:15 f m
Martinsson är, ursäkta att jag säger det, dum i huvudet. Det var ju inte direkt första gången han skrev en sådan här text, och det blir väl inte sista heller, förmodar jag. Har läst mannens ”Russells kalkon” som tyvärr bara lyckades göra mig irriterad. Att den gjorde mig irriterad är förstås inte ett argument mot den, men jag blev irriterad därför att subjektivismen riktigt lyser igenom i den. Det verkade till slut som att hela poängen med boken var, mellan raderna, att ”fastslå” att inget kan fastslås, att jämställa vetenskaperna med religionerna, etc.
december 10, 2007 @ 11:50 f m
Jag noterade samma sak imorse. Intressant.
Meningen om dygd är mycket konstig och innehåller, som du påpekar, inget substantiellt alls. Eller menar karln att det är liberalers syn på dygd som inte går mäta och därför yxar han till med ett ”det är nog noll, tror jag”?
Tvärtom tror jag (som liberal) att dygd är i grunden fast mer som em metod att göra rätt. Mer än som ett mål i sig självt.
Liksmo eti och rättigheter är intimt sammam knippade – vad skall etiken bygga på om inte rättigheter?
Till skillnad från bägge er tycker jag att om man respekterar mänskliga rättigheter genom livet har man kommitt utomordeltigt långt på dygdskalan. Det är ingen småsak att leva sitt liv rakt igenom hederligt på det sättet.
december 10, 2007 @ 12:06 e m
Ganska lustigt var det när RPM i en krönika självömkade över att han inte fått en professur i USA på grund av fel hudfärg. Han föll på att kvoten av vita medelålders män redan var överfylld.
Han har ju själv angripit libertarianer för att de inte förstår att det finns samhällsvärden som är viktigare än individen.
Men när han själv offrades som individ för ett högre värde (etniskt balans bland filosofiprofessorer) så gnydde han.
Vilket visar att han i likhet med många konservativa alltid föreställer sig att det är deras ”högre värden” som skall gå ut över andra människor. Inte andras ”högre värden” som skall gå ut över dem.
december 10, 2007 @ 7:22 e m
Etiken kan bygga på annat än rättigheter naturligtvis. Nytta förslagsvis. Är John Stuart Mill helt bortglömd?
december 10, 2007 @ 9:31 e m
Undrar om Martinsson ser intellektuell hederlighet som en dygd? Isåfall är det kanske dags för honom att bekänna sina synder efter en sådan röjarkväll.
Ett av konservatismens intellektuella problem (dock ej universellt) är dess förfall till egocentrisk nostalgi som värdegrund. Se också Hayeks essä, ”Why I am not a conservative”.
december 10, 2007 @ 10:29 e m
Jag läste smörjan för en stund sedan. Det enda som förundrar mig något är att någon ens bevärdigar RPM med ilskna mejl.
december 10, 2007 @ 11:13 e m
Men vad menar han? Är det jag som är korkad? Det där om Johan Norberg är helt obegripligt…. ska jag tolka det som att hans huvudargument mot Johan är att han försöker belägga sina teser(!), och då har han ju fel ”för att empiri är sekundärt”…va? förklara för mig snälla, jag vill förstå.
december 11, 2007 @ 12:07 e m
Tobbe:
Etik kan naturligtvis bygga på vad som helst (om man nu startar med ett tomt blad). Som liberal har jag dock svårt att starta med något annat än mänskliga rättigheter. Nytta må vara bra i en massa sammanhang, men inte rankar du väl nyttan före rättigheter?
Problemet i en massa etikdiskussioner mellan just nyttomaximering (en slags utilitarism) och naturliga rättigheter är att man jämför äpplen och päron. De är helt enkelt svar på olika frågor och skall inte ses som motsatta alternativ utan snarare som komplement till varandra. Nyttomaximering är en ”strategi” att göra rätt val i olika lägen (inget ont med det), men naturliga rättigheter handlar om att definiera vad som egentligen är rätt-och-fel (dvs en etisk grund). De funkar ofta fint tillsammans. En ren nyttomaximering (utan rättigheter) blir ju snarare värsta sortens känslokall teknokratism, där det en enkelt att motivera små offer för den stora heliga nyttan.
Alla:
Ursäkta att jag skriver som en kratta i mitt första inlägg. En mening blev helt obegriplig så jag skriver om denna här:
”Tvärtom tror jag (som liberal) att dygd är i grunden är något bra, fast mer som en metod att göra rätt, inte ett mål i sig självt.”
december 11, 2007 @ 7:01 e m
Todorin: Den hemska sanningen är nog att det inte finns något att begripa i RPM:s kolumn.
december 11, 2007 @ 7:39 e m
Varför skriver Johan Norberg böcker med fakta sida upp och sida ner som visar hur mycket bättre det blir om näringslivet får verka fritt om det enda hållbara argumentet för ekonomisk frihet är baserade på mänskliga rättigheter? Det är väl detta Martinsson är ute efter när han skriver att emperin är sekundär. Det är den ju, både för hans egen dygdetik och Norbergs libertarianism.
Jag tror nu inte att det är så illa. Jag tror att Johan Norberg i grunden är utilitarist som jag själv, det är bara det att han ännu inte insett det.