Medan vi sov
Idag dör demokratin en smula. Inte i strid, inte genom ett plötsligt insjuknande, utan i stillhet i hemmets lugna vrå. Riksdagen tar idag beslutet om en enorm överföring av makt och befogenheter till EU, i form av den tidigare EU-konstitution som efter att ha röstats ner döptes om till Lissabonfördraget men väsentligen innehåller samma sak: ett öppet mandat för vid och godtycklig politisk maktutövning.
En grå uppgivenhet ligger tung över beslutet. Lagenligheten är tveksam. Något mandat från folket har aldrig sökts. Alliansen backade från frågan i valet 2006 (med undantag för fp) trots att alla visste att EU skulle strunta i demokratin och återkomma med samma förslag som röstats ner. Trots att opinionen går på tvärs med riksdagsmajoriteten och inget mandat sökts för ett riksdagsbeslut har vi förvägrats en folkomröstning. I sak kan inte ens Svenska Dagbladet uppamma någon entusiasm. Bara några enstaka folkpartister kvittrar glatt som bara folkpartister kan.
(EU-minister Cecilia Malmström måste vara den enda människan i världen som tycker att EU har för svårt att fatta beslut. Finns det någon annan som tycker att det kommer för få beslut från Bryssel? IPRED, Datalagringsdirektivet, övervakning av vad vi äter på flyget, för att bara plocka några förslag från de senaste månaderna bara på integritetsområdet.)
I senaste numret av Neo skriver Mats Johansson klokt om situationen i Ryssland, en skendemokrati där besluten är uppgjorda på förhand och folket istället ägnar sig åt att inreda sina hem. När jag i våras till Aftonbladet debatt för Timbros räkning ombads ta mig an begreppet demokrati inledde jag med en reflektion om likheterna mellan EU och Putin-Ryssland. Jag är inte ensam om den liknelsen. Det var trots allt med Ryssland och Kina som Tysklands kansler Angela Merkel jämförde sig när Lissabonfördraget föddes under tysk ledning. Nu skulle det äntligen bli lättare för det politiska ledarskapet att fatta beslut.
Det kom en uppgiven fråga på Timbros internmail igår:
”Kan någon förklara för mig varifrån morgondagens beslut i Riksdagen om Lissabon-fördraget poppat upp. Idag, dagen före beslutet är första dagen som åtminstone jag sett den någon uppmärksamhet kring detta. Har politiker och journalister haft tystnadsplikt i denna fråga eller är den av så underordnad betydelse att ingen diskussion krävs?” Jag är hittills den enda som svarat.
Tystnadsplikt är nog fel att säga. Problemet är att på ena sidan finns EU som inte godtar ”nej” som ett svar, där finns den politiska majoriteten i riksdagen och där finns också i stort sett alla journalister som bevakar EU-frågor. På andra sidan finns de två riksdagspartier som är mest osams just nu, v och mp, och förvisso folkmajoriteten. Eftersom frågan är numerärt avgjord är den inte intressant. Det lönar sig föga för motståndarna att bråka (och dygnet har bara så många timmar), och det lönar sig lika föga för politikermajoriteten och dess sympatisörer bland EU-journalisterna att väcka det folk som sover. Vi får nöja oss med dokusåpan ”Mona och Maria möter Lasse” i politikspalterna, och den enda statsvetare vi sett till på sistone har varit fullt upptagen med att diskutera mina genitalier.
Själv har jag också sovit. Jag har gjort mina försök att skaka liv i debatten. Jag diskuterade den ursprungliga konstitutionsförslaget i Smedjan och på Europaportalen. Förra hösten utmanade jag federalistiska liberaler på debatt om Lissabonfördraget som effektivt dödade drömmen om en liberal EU-federalism (Annie Johansson var den enda som svarade, ej på nätet.). I slutet av förra året uppmärksammade jag hovjournalistiken kring EU och Lissabonfördraget. I vintras berömde jag vänstern för att de drev kampanj för folkomröstning. I våras skrev jag i Aftonbladet. Men i höst har jag inte orkat kämpa mot det fullbordade faktum att politikerna helt enkelt kör över oss, och om inte de gör det så kommer EU att göra det åt dem.
Det är en skammens dag idag, och en del av skammen faller på mig och på dig. Vi gjorde helt enkelt inte tillräckligt.
(Uppdatering: Heder åt de borgerliga ledamöter som vill respektera den svenska grundlagen, som också åsidosatts när man makat väg för Lissabonfördraget. Anne-Mari Pålsson (m), Sven Bergström (c) och tre kristdemokrater. GP idag.)
eldh
november 20, 2008 @ 8:28 f m
…vilket åter igen aktualiserar frågan ”Vilka ska man rösta på i nästa val?”.
Carl
november 20, 2008 @ 8:46 f m
Sjukt irriterande… jag hade hoppats att Lissabon-fientliga tidningen Economist skulle haft mer inflytande på EU och riksdagsmännen, men de lever i sin egen lilla inkapslade värld för inbördes beundran. Det blir till att rösta på Piratpartiet till EU och Riksdag, vi behöver ett missnöjesparti, vi behöver nytt drag under galoscherna.
Jonas V
november 20, 2008 @ 10:13 f m
eldh,
jag kommer inte att rösta i nästa riksdagsval.
En professor i filosofi jag känner anser att man med stöd av Locke nu har rätt att göra revolt eftersom makthavarna har brutit sin del av samhällskontraktet.
Det är en skammens dag och jag är en av dem som skäms.
Jonas V
november 20, 2008 @ 10:19 f m
En sak till, kan man ställa dem som röstar ja inför rätta för landsförräderi?
(Lite märkligt, erkänner jag, att en nyliberal som jag vill ställa någon inför rätta för landsförräderi)
Johan H
november 20, 2008 @ 10:48 f m
Så… enligt den gode Carl skall alltså ”någonannan” göra jobbet åt en (i detta fallet The Economist”) och när inte det funkar skall man under gläfsande rösta på nya ny demokrati.
Sedan kan man ju luta sig tillbaks och fundera ett varv på hur mycket det bidrar konstruktivt till samhällsutvecklingen.
Då tycker jag Mattias hållning är mer klädsam:
”Det är en skammens dag idag, och en del av skammen faller på mig och på dig. Vi gjorde helt enkelt inte tillräckligt.”
Däremot håller jag inte med Mattias i sak, och saknar mycket riktigt argument i posten ovan. Det är an massa snack om att ”vi sov”, ”kvittrande” och vaga och ytterst märkliga jämförelser med Ryssland – men vad är de sakliga skälen emot då?
Det enda som faktiskt står är att makt flyttas från svenska staten till EU, vilket jag spontant tycker är en alldeles utmärkt idé (hellre EU-makt än nationalstatsmakt – om det nu är det två alternativen som står till buds).
Mattias Svensson
november 20, 2008 @ 11:20 f m
För att undvika att låta som en papegoja så länkar jag till dem på slutet (utöver att påpeka det smått absurda i argumentet att det skulle vara bra att EU får ännu lättare att fatta beslut).
Luka
november 20, 2008 @ 11:01 f m
Intressant hur många liberaler ställer sig tveksamma till hela EU-projektet. Jag ser EU som fria marknader, borttagna gränser och tullar. Politiskt tror jag att EU kan till viss del skydda individuella rättigheter som politiker på nationell nivå kan vara ivriga att plocka bort. EU kan helt enkelt filtrera bort de mest extrema förslagen. Jag skulle därvid tillägga att europaparlamentet är mer liberalt än vad vår egen riksdag är. Förmynderiet från svenska statens håll är storleksordningar värre än den från EU.
Den demokratiska frågan är sekundär. Folkliga majoritetsbeslut har ingen legitimitet att inskränka individuella rättigheter. Om det är en pöbel eller en diktator som kränker ens rättigheter är faktiskt skit samma.
Putte
november 20, 2008 @ 11:34 f m
Det stora problemet är att Sverige och många andra mindre länder (av artighet?) undviker att kraftfullt opponera mot de tysk/franska ambitionerna till hegemoni.
Det är lätt för Tyskland/Frankrike att vara för ökad överstatlighet när du vet att det är DIN modell för arbetsmarknad, socialpolitik, rättssystem etc. som införs.
Du vet också att du i kraft av din storlek alltid kan blockera beslut som skulle gå emot något väsentligt nationellt intresse.
Sverige och alla andra mindre länder borde bilda en gemensam front och sätta ner foten mot det tysk/franska översitteriet och maktanspråken.
Den här frågan borde komma ut i debatten så att folk fattar.
Mattias
november 20, 2008 @ 11:43 f m
Tack för en väldigt intressant blogg!
/Mattias
Mattias Svensson
november 20, 2008 @ 11:50 f m
Tack själv. Och till alla andra: Det är alltså inte jag som skrivit och berömt mig själv.
Jonas V
november 20, 2008 @ 2:56 e m
JohanH och Luka,
saken är den att detta införs utan att vi väljare har haft möjlighet att säga ja eller nej. Frågan har aldrig diskuterats en valrörelse eller gått till folkomröstning.
För mig är detta ett kvitto på att de inte vill att jag röstar vilket jag numera kommer att sluta med.
Henrik Sundholm
november 20, 2008 @ 4:59 e m
Tragikomiskt nog är det ”demokrativeckan” här i Eskilstuna…
Luka
november 20, 2008 @ 6:09 e m
@Jonas V
Folkomröstningar och demokrati (majoritetsstyre) i största allmänhet gör inte saken bättre. För mig som individ är det liten skillnad på om en politisk elit eller en folkmajoritet som kränker ens individuella rättigheter. I ett idealt system skulle den politiska makten vara till den grad begränsad att den inte kunde göra övertramp på individens rättigheter. I ett sådant system skulle de politiska beslutsformerna vara av sekundär betydelse då politikerna inte skulle få fatta beslut som stred mot individuella rättigheter.
Det finns en poäng med demokrati, men det är mest på mycket lokal nivå för mindre grupper. På statlig eller mellanstatlig nivå skulle det vara mindre relevant om den var minimal och bara sysslade med polisiära, militära och rättsliga ting.
Om vi tar FRA-lagen som exempel: Även om 99.9% av befolkningen tyckte det var en bra idé skulle det fortfarande innebära att det var en kränkning av rättigheter för de 0.1% som inte gick med på att bli avlyssnade. En stat som författningsmässigt respekterade individuella rättigheter skulle inte ha rätten att införa en FRA-lag, oavsett hur många som var för eller emot.
I realiteten får man som liberal se vad som är det minsta hotet mot dessa rättigheter. I denna fråga är det riksdag vs. europaparlamentet. Idag så vinner den sistnämnda enligt min åsikt. Den nationella regeringarna är som jag ser det ett större hot mot individen än vad EU är.
J
november 20, 2008 @ 9:19 e m
En stor del av Mp är emot Lissabonfördraget, det vet jag som är med.
Mattias Svensson
november 20, 2008 @ 9:56 e m
Finns det miljöpartister som är för?
Jonas V
november 20, 2008 @ 10:42 e m
Luka,
oavsett vad vi tycker om själva Lissabon-fördraget är det så att Lissabon-fördraget upphäver den svenska grundlagen. Jag är ingen stor fan av den svenska grundlagen men den innehåller en form av maktbegränsning, nämligen att det måste vara ett emellanliggande val innan den kan ändras. Nu har man brutit mot detta. Detta är i praktiken en statskupp utförd av riksdagen.
Att sedan själva Lissabon-fördraget är uselt är en annan story.
Pelle
november 21, 2008 @ 6:28 e m
Idag … !?.Nä det dog redan den dagen då Alliansen tog över i Sverige.
ormbäraren
december 4, 2008 @ 9:05 e m
AJA VI E JU SÅ DUMMA…tur nån tar ansvar å tänker åt oss….FÄÄÄÄÄÄÄÄRDIG…..KOM Å TORKA…